"Det står hundra apor runt mig och alla vill ha något"

I början av 2009 är det klart vem som ska få ta över som ny ägare till Carnegie efter förstatligandet några månader tidigare. Men banken behöver också en ny vd som under en period kan leda den dagliga verksamheten. Det visar sig vara en otacksam uppgift:

”I samband med affären den 11 februari avgår Mikael Ericson, enligt Altor och Bures plan. Men de båda kommande ägarna har svårt att enas kring en ny vd. Harald Mix som fått en bra kontakt med de gamla affärsområdescheferna vill ha Claes-Johan Geijer på vd-stolen men Patrik Tigerschiöld håller emot. I stället lägger han örat mot rälsen. Vem har gjort jobbet på Carnegie under de här sista turbulenta månaderna? Niklas Johanssons namn dyker upp och Patrik Tigerschiöld kallar också upp honom på sitt kontor. Efter två timmar ringer han Harald Mix. ”Jag tror vi har hittat vår kille.”

Niklas Johansson blir tillförordnad vd den 17 februari.

”Vi har efter diskussion med de nya ägarna kommit fram till att bolaget behövde en nystart”, förklarar Peter Norman för E24.

Niklas Johansson är den som på allvar kan börja jobba med firman. Han har inget lönsamhetskrav, även om Peter Norman, halvt på skämt halvt på allvar, säger att han för den skull ”inte behöver ge bort pengar.”

Niklas Johansson är både sin företrädares och efterträdares motpol. Han gillar inte offentligheten och vill inte vara en publik person. Han trivs bäst när han får äta sin gröt på morgonen, gå till jobbet och sedan åka hem till familjen i ett radhus söder om Stockholm. Långt från finanskvarteren och bostadsområdena som vanligtvis lockar till sig finans- och näringslivsfolk. Han är en ganska otypisk finanskille helt enkelt. Sympatisk, duktig och osjälvisk, enligt de flestas beskrivning.

Därför har han heller aldrig ens en tanke på att fortsätta som ordinarie vd, även om han får frågan om han vill kandidera.

”En förutsättning för att bli tagen på allvar var att jag inte hade några som helst ekonomiska intressen eller karriärsdrag i kikaren. Då hade jag varit chanslös”, förklarar han.

***

Niklas Johansson är på Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm när telefonen ringer. Klockan 18.00 på eftermiddagen ska en dragning göras i Danmark. Med mindre än fyra timmar kvar får sonen hemma hjälpa till att packa väskan som budas i en taxi. Tiden är knapp. På Arlanda slänger Niklas Johansson upp bagaget på bandet i säkerhetskontrollen, men beordras att öppna det. Överst i väskan ligger en stor nallebjörn! Det som skulle bli ett roligt skämt när pappa kom till hotellet har nu förvandlats till en säkerhetsrisk. Niklas Johansson svettas. Svarar han att han inte packat väskan själv riskerar han att väskan rivs i molekyler. Det omvända gör honom till en 50-åring som reser runt med ett gosedjur. I dag skrattar han åt situationen, men då var det svårt att se det komiska i all stress och frågande blickar. Niklas Johansson ville helst sjunka genom jorden.

För det var allt annat än smärtfritt att kliva in som vikarierande vd för Carnegie. Miljön var svårnavigerad även om mandatet var tydligt. Det fanns omkring 1.100 anställda som var oerhört frustrerade (Max Matthiessen inräknat), en upprörd tillsynsmyndighet, en finansminister som frekvent framträdde i tv om att aktieägare måste ta sitt ansvar, flera tusen upprörda aktieägare i D. Carnegie & Co som inte ägde något längre, en aktieägare (i form av staten) som inte ville vara aktie­ägare och två som ville men inte visste när de skulle få bli det. Niklas Johansson sov med ett kollegieblock vid sängen för att kunna skriva ned sina tankar och få ro att somna om.

Frontkriget pågick med andra ord på flera håll, men ett stort hot kom inifrån. Många anställda upplevde att de hade blivit lovade olika typer av ersättningar från än den ena än den andra. Enskilda anställda hade förlorat mångmiljonbelopp och i en del fall var det inte bara sparpengarna som hade gått upp i rök utan båda makarna jobbade i firman och nu var osäkerheten stor i vad som skulle hända härnäst.

Fysiskt handgemäng låg inte långt bort och Niklas Johansson fick själv uppleva obehagliga situationer flera gånger – alltifrån anställda som kom in och skrek om löften de fått, till brev och mejl med hotfullt innehåll. Det kunde till exempel stå: ”Du är guds straff till mänskligheten” eller ”Du borde skjutas”.

Niklas Johansson fick förhållningsregler av en säkerhetskonsult och en noggrann genomgång. Men han slapp i alla fall ha beskydd dygnet runt, vilket hans företrädare Mikael Ericson hade under en period.

Han säger i dag att han aldrig var riktigt rädd, men att det inte var särskilt kul. Niklas Johansson som egentligen skulle ha blivit präst, precis som sin far, hade sitt sätt att tanka styrka. Det hjälpte mycket. Ibland tillät han sig också att skämta om det dråpliga i situationen. Som den gången han hade tagit sina barn på en tredagars resa till Gibraltar. Hans fru hade uppmanat honom att ta sig tid med barnen, då han jobbat så gott som alla dagar utom julafton ditintills.

Sommaren 2009 har han precis tagit sig upp på berget med linbanan i det stora naturreservatet. Trots skylten ”mata inte aporna” kommer en flock makaker fram – de enda vilda aporna som finns i Europa – och kräver mat. Just då ringer Altors vd Harald Mix. Inte direkt vad han önskar på sin korta semester med barnen.

Niklas Johansson känner Harald Mix lite sedan tidigare. Pensionsbolaget Skandia Liv, där Niklas Johansson var chef för extern kapitalförvaltning under en period, investerade med Industri Kapital som Harald Mix var en av grundarna till. När Mix sedan startade riskkapitalbolaget Altor var Skandia Liv en av de första investerarna.

”Är du på jobbet?” frågar Harald Mix.

Niklas Johansson dröjer med svaret. Tittar sig omkring. ”Det känns så i alla fall. Det står hundra apor runt mig och alla vill ha något.”

Harald Mix blir tyst. Niklas Johansson skrattar åt minnet i dag. Men försäkrar att han inte menade något illa bara att han ibland var tvungen att skämta lite för att överleva.

Han ångrade sig egentligen med en gång när han hade tackat ja till att leda Carnegie, och var alldeles svettig när han satte sig i bilen för att åka hem den dagen. I dag ångrar han inget, utan ser det som en nyttig tid. När HQ Bank något år senare blir av med sina tillstånd 2010 arbetar Niklas Johansson som rådgivare åt Finansinspektionens generaldirektör Martin Andersson. I den rollen är han också med på styrelsemötet som avgör HQ-koncernens öde, men utan att agera bollplank i det specifika HQ-fallet försäkrar Martin Andersson för di.se.

Några dagar senare köper Carnegie HQ Bank och HQ Fonder och därmed är i alla fall den dragkampen över. För alltid.”

Texten är ett utdrag ur boken ”Det är jag som äger Carnegie” publicerad på Ekerlids förlag.