Det här är mycket bra

Men här skriver han hudlöst om när han blir dissad av Fredrik Virtanen. Virtanen tycks, av någon för mig outgrundlig anledning, vara Schulmans husgud.

”Fredrik Virtanen har varit så elak mot mig genom åren. Jag tar varje tillfälle jag får att hylla Virtanens språk och stil. Ibland överarbetar jag nästan denna kärlek till honom, har jag upptäckt. Och han är bara elak och dum. Jag minns en middag på Teatergrillen för några månader sedan. Vi hamnade vid samma bord sent på kvällen. Vi talade om skrivandet. Jag skulle säga ”stream of consciousness”, men råkade istället säga ”stream of mind”. Virtanen tittade på mig. ”Stream of mind? Vad är det för något? Har jag aldrig hört förut.” Jag rättade genast mitt eget misstag, men Virtanen vände sig till sin bordsgranne: ”Har du hört talas om något som heter stream of mind? Det är ett grepp Schulman tydligen kör med. Låter avancerat.” Ingen skrattade, utom Fredrik.

Femton minuter senare, när vi talade om annat, avbröt han mig och sa: ”Berätta lite om hur du arbetar med ditt stream of mind.” Och så gapskratt. Jag blev ledsen av detta. Men jag sa inte ifrån. En stund senare frågade han mig hur det gick med min bok, som jag för tilfället satt och skrev på. Jag hann svara något kort innan han sa: ”Handlar den bara om din pappa? Inte om din mamma? Då är den förfalskad och ful. Den kommer att vara fullständigt usel.” Jag försökte argumentera, men han bara skrek: ”Du är en fejk, Schulman!” Då gick jag därifrån, tog en promenad över Karlavägen och sen gick jag hem. Konfunderad över vad han hade sagt. Och jag undrade så varför han var så elak mot mig.

Senast jag träffade honom var på Humlan nere på Stureplan. Han kommenterade min frisyr. ”Titta på Schulman”, ropade han till sina vänner och pekade på mig. ”Schulman har gått och skaffat sig en ankstjärt där bak!” Och så skrattade alla. Och jag log och gick fram för att hälsa. Men han ville inte ta i hand. Han ville bara tala om mitt hår. ”När blev du brat, Schulman? Va? När blev du det?”

Jag hade bara inte klippt mig på länge. Det var allt. ”Kolla in ankan”, ropade Virtanen till bartendern i samband med att han beställde in något att dricka och jag gick därifrån. Och på vägen hem hade jag samma känsla av fullständig osäkerhet som jag inte känt sedan jag gick i skolan.

Dagen efter klippte jag mig. Ha ha. Det är sant. Jag gjorde faktiskt det.”

mer finns att läsa här