Det här är ett konstverk

Det här är ingen krönika, utan ett sammanhållet konstverk. Vill du fortsätta att läsa, måste du godkänna att konstverket inte kommer att användas som halkskydd, drinktilltugg eller tillsatsmedel i cancermedicin.

OK?

Då så!

Jag tänkte nämligen berätta en vardagshistoria från kontoret. Det slutade med att jag, som skulle köpa en tjänst av Rank Xerox blev leverantör och Xerox förvandlades till kund. Hur det hade gått till vet jag inte, men det var där vi hamnade, jag och det stora kopieringsföretaget efter en dag i ständiga förhandlingar och desperation.

Situationen var trivial. Skrivaren gick sönder. Inga problem, vi hade serviceavtal. Men det visade sig vara första steget till – om inte helvetet – så en dag i telefonkö. För att en reparatör skulle komma ut till vår otroligt lågtstående skrivare, måste vi fylla i ett formulär på nätet, skriva ut det och underteckna med vårt blod, eller i alla fall kulspetspenna och sedan faxa in det. Vi hade i och för sig både penna och blod om det krävdes, men ingen skrivare, eftersom denna ju var sönder. Det var liksom därför vi behövde hjälp.

–Då går det inte! Kan ni inte skriva ut erkännandet om att en reparatör kommer ut och reparerar er skrivare, så kan vi naturligtvis inte åka ut och laga den.

Man skulle alltså behöva ett serviceavtal med ett företag som kan rycka ut och laga skrivaren, så att det är möjligt att skriva ut avtalet, som gör att Rank Xerox kan komma ut och fullfölja sitt serviceavtal.

Efter utbrott, som inte lämpar sig i skrift, kunde Rank Xerox till nöds acceptera att reparera skrivaren, om vi fyllde i ett formulär och skickade via datorn. Det kunde dock inte klaras av i Sverige, utan fick gå över en process i Irland, där avtalet först inte godkändes, eftersom det inte var fullständigt ifyllt med alla undantag och disclaimers.

Man skulle kunna tro att det handlade om en miljardaffär i atomsopbranschen, men det var alltså vår skrivare på Hantverkargatan som hade fått hosta och vi undrade om inte en kille kunde komma ut och skruva lite.

Givetvis var vi inte besvärliga med betalning, vi var i det här läget beredda att betala i stort sett vad som helst, bara han kom ut, både transport och besöksavgift och fanans mormor och vi brydde oss inte om garantier i jobbet eller om något någonsin skulle funka – snäällla!

Näe, det gick inte.

Först efter en arbetsdag nära EKG-branten, kunde vi i nåder – och som en gest av generositet – få betala hutlöst för att en reparatör skulle nedlåta sig att komma – utan några som helst löften om resultat för skrivaren förstås. För att detta under skulle inträffa, var vi tvungna att via något slags överkontor teckna ett avtal där vi vips erkände att vi var kunder och att Rank Xerox i sin höghet hade accepterat ”vår offert”.

Denna procedur för att det stora företaget inte skulle bli stämda ifall reparatören skulle tända eld på vårt hus, våldta katten eller adaptera en sprängladdning på skrivaren. Så det var inte de som sålde tjänsten till oss, utan vi som accepterade deras köp. Rollerna blev omvända, vilket gör att jag väntar på en stämning från Rank Xerox, som klagar över att de som kund hos mig har fått lida skada på grund av att den här krönikan har skrivits ut på deras skrivare och skickats till Realtid.se.

Men då knycker jag på nacken, och säger:

–Vadårå, det här är ingen krönika – det är ett konstverk. Försök med Rembrandt nästa gång.

Marika Ehrenkrona