"De bästa skräddarna..."

– Många av de bästa skräddarna har utländska namn. De har kunnandet i blodet och har tidigt börjat gå i lära, många gånger har yrket gått i arv från far till son. Deras erfarenheter grundar sig på en hantverkstradition som inte längre finns kvar i Sverige, säger Bibi Humble.

–Här utbildas det i stället färre och färre hantverkare. Hur många riktiga skomakare finns det kvar i dag? Samtidigt ökar efterfrågan på hantverksprodukter. Vi märker det i företaget. Jobben rinner in, trots att vi inte har marknadsfört oss någonting. Jag tror att folk har börjat tröttna på konfektionssydda plagg från de stora klädkedjorna.

Sweden Bespoke Production håller till i källaren i ett hyreshus på Södermalm i Stockholm. Kunderna som hittar hit via djungeltelegrafen är privatpersoner som vill ha måttbeställt och modedesigners som får hjälp med att sy upp sina provkollektioner. Vid de stora syborden arbetar skräddarna Daniel Haitham från Irak och Hakan Anar från Turkiet samt mönsterkonstruktör Luzmira Gonzales från Chile. Luzmira kom till Sverige för tre år sedan.

– Jag känner mig välkommen här och är glad över att få chansen att arbeta inom mitt yrke, säger Luzmira Gonzales på bruten svenska.

–Men jag känner några landsmän som är ingenjörer och lärare och har sökt 300 jobb. Nu går de och städar.

Hon och hennes kolleger kommer direkt från ett kommunalt integrationsprojekt. Där fick hon hjälp med att förbereda sig för arbetsmarknaden genom arbetsprövning och tester, tillsammans med ett 70-tal invandrande hantverkare inom skrädderi och mosaikläggning. I dag har en handfull av deltagarna fått fast jobb inom sina yrken.

– Det var inga problem att hitta utbildade hantverkare till projektet bland de arbetssökande invandrarna. Antingen gick de och stämplade eller också hade de ströjobb som städare, säger Bibi Humble som var anställd i projektet.

När det avslutades för skräddarna efter nio månader såg hon en möjlighet att fortsätta i egen regi.

– Jag kunde rekrytera bland oerhört kompetenta skräddare och det fanns efterfrågan på just denna kunskap.

–Jag kan inte mycket om sömnad, har jobbat i bank i 20 år och hade redan fullt upp som massageterapeut. Så det här var väl ingenting som jag planerade. Men det var för roligt för att låta bli. Medarbetarna har så otroligt mycket att ge av sin yrkeserfarenhet. Och med olika nationaliteter blir stämningen helt annorlunda. Vi lär varandra något nytt varje dag. Häromdagen åt vi till exempel en turkisk lunch tillsammans som Hakan hade lagat.

Den enda svenskfödda medarbetaren är produktionschefen, för kundmötenas skull.

–Då är det viktigt att kunna felfri svenska.

Förutom de fyra medarbetarna har hon byggt upp en pool med skräddare från projektet som hon anlitar vid arbetstoppar. Efter ett halvår rullar det på.

–Det enda problemet är att det är svårt att hålla rimliga priser, i nivå med konkurrerande länder som Estland, Turkiet och Portugal.

Lena Fieber

Frilansjournalist