Därför säger Margot Wallström nej i dag

Längtan efter en ny ledarstil efter Göran Persson är stor i Sverige. Inte minst inom socialdemokratin. I en sifo-undersökning som bland annat Realtid.se publicerade för ett par dagar sedan var Margot Wallström i topp, 43 procent ville ha henne framför tvåan Thomas Bodström.

En sak är säker, Thomas Bodström må vara bildskön, men han kommer inte att bli ny partiledare för socialdemokraterna.

Vi tittar i stället mer på Margot Wallström och hennes nej i förra veckan. Är det ett taktiskt nej, eller ett verkligt nej?

– Njae, de är nog lite av både och. Margot har sju goda skäl att säga nej, de flesta av dem är mer fundamentala, andra är taktiska och ett tredje är övertalningsbart.

Fundamentala nej

1. Margot Wallström gillar inte nuvarande socialdemokratin, vare sig i politisk inriktning eller maktutövning. Hon kan tänka sig privata alternativ i vården och står i dag snarare till höger om Reinfeldt.

2. Hur kul är det att vara partiledare eller statsminister? I dag är det betydligt mindre lockande positioner än förr. Många ser det som ett garanterat sätt att förstöra livet. Göran Persson slutade i fiasko och Olof Palme blev brutalt mördad. Bara Ingvar Carlsson har klarat sig hyggligt av s-ledarna de senaste decennierna.

3. Blir redskap för att leverera makt. En del av den entusiasm som i dag spirar inom delar av socialdemokratin för Margot, handlar om ren maktleverans. Det sitter ett antal etablerade betongsossar som ser att Margot kan leverera den maktbas som de behöver. Hon blir ett objekt för just de pampar hon har varit benhårt emot.

4. En allvarlig fråga är förstås om Margot Wallström själv tror att hon kan förändra den gamla strukturen och kulturen som har vuxit sig fast under Göran Perssons tio år. För kom ihåg att det var inte socialdemokraterna som gjorde sig av med Persson, det var folket. Hela den gamla socialdemokratin är kvar – och den tar tid att förändra, även för Margot Wallström.

Taktiska nej

1. Ingen, jag säger, ingen är så dum att hon eller han kvittrar ”jag står till förfogande” ett halvår före partikongressen, innan ens valberedningen hunnit arbeta. Alla vettiga kandidater – oavsett om de är intresserade eller ej – måste säga nej. Annars är de politiskt döda.

2. EU-arbetet skulle aldrig fungera om hon i dag förklarar att hon har helt andra planer. Här gäller hundra procentigt fokus, den dag som man signalerar att man har siktet åt annat håll, förlorar man snabbt pondus.

Övertalningsbart nej

1. Men den intressanta frågan är: Vad gör Margot Wallström i skarpt läge? Om valberedningen verkligen ställer frågan till henne. Det kommer inte ske förrän senare i höst, kanske inte förrän i början av nästa år. Då kommer saken i ett annat läge. Risken är att hon uppfattas som svikare om hon då säger nej. Kom ihåg att det framför allt var Göran Perssons mobbning av Wallström i tidigare valrörelser som drev henne ur landet. Nu kan hon inte skylla på honom längre.

Hur det nu än blir – ja eller nej – för Margot Wallström, så är en sak klar. Valet kommer att spela stor roll. Om hon tar över socialdemokraterna, så väntas ett helt nytt tonläge i politiken. Det kommer att gynna inte bara socialdemokraterna – utan hela debattklimatet.

Marika Ehrenkrona

[email protected]