Därför pressas industrin

Ökade råvarupriser sätter just nu dramatiska spår på börsen i form av nedgångar i flera av de tunga verkstadsaktierna. Räntedopningens baksida börjar visa sig.

Klicka här för att börja prenumerera på Realtid.se:s veckovisa nyhetsbrev Makro

Världens centralbanker, med Fed i spetsen, har gjort allt de kunnat för att hjälpa ekonomin på traven under finanskrisen. Kritiker har hävdat att nollränta och sedelpressar på högvarv förr eller senare ger inflation.

Ledande teoretiker som Fedchefen Ben Bernanke, ekonomiprisvinnaren Paul Krugman och Lars EO Svensson på Riksbanken (samtliga tre från Princeton) har sagt att det är deflation – och inte inflation – som är den stora faran.

Enligt dem kan inte inflation uppstå vid lågt resursutnyttjande. Det kan nämligen inte bli ett tryck uppåt på lönerna vid hög arbetslöshet och stor ledig kapacitet, resonerar de.

I USA håller Ben Bernanke räntan fortsatt låg till följd av historiskt låg kärninflation. Med kärninflation avses inflation exklusive varor med volatila priser, såsom mat och energi.

En av Ben Bernankes förhoppningar med lågräntepolitiken är att trycka upp aktiekurserna och på så sätt öka konsumenternas förtroende. Lägre ränta (och således ökad likviditet) leder, allt annat lika, till lägre avkastningskrav på finansiella tillgångar.

Det är inte enbart finansiella tillgångar som ökar i värde. Även råvarupriser hänger med i uppgången. Exempelvis har oljepriset nyligen stigit över 100 dollar fatet.

Tänker man efter lite närmare handlar det inte bara om olja. Priset på exempelvis koppar och bomull eller vete och majs uppvisar liknande utveckling. Kopparpriset når ny toppnivå och närmar sig 10.000 dollar per ton, rapporteras på onsdagen.

Priserna på de flesta basvarorna stiger alltså. Detta kan antigen leda till högre priser eller marginalpress.

Tidagare i veckan visade JP Morgans och Markits globala PMI-index för januari att input-priser nådde den högsta nivån på 30 månader. Samma utveckling har skönjas i USA. Input-priserna steg i januari med hela nio punkter till 81,5, visade nyligen publicerad ISM.

De svenska verkstadsbolagen har börjat rapportera och flera bolag uppvisar liknande mönster. En stark försäljning där högre inputpriser dock pressar på marginalerna. Electrolux klagar på högre råvarupriser medan Sandviks och Scanias resultat inte når upp till förväntningarna, trots större försäljning än väntat.

Bolagen måste nu antingen höja priserna, eller leva med de lägre marginalerna. Högre priser medför ett ännu större pristryck för slutkonsumenter.

Ovan nämnda Princetonekonomer har rätt i att den höga arbetslösheten inom flertalet sektorer antagligen håller nere ökade lönekrav. Med andra ord reallönesänkningar om priserna samtidigt stiger.

I Sverige har kronförstärkningen hjälpt till att lindra effekterna av ökade råvarupriser. Men det finns som bekant inga gratisluncher.

Kronförstärkningen som varit – och som väntas fortsätta i takt med Riksbankens kommande räntehöjningar – ökar i praktiken reallönerna. Samtidigt minskar exportbolagens konkurrenskraft.

”Vi ser samma mönster för flera verkstadsbolag och jag tror att marknaden har svårt att se vilka effekter som den mycket starka svenska kronan kommer att få på resultatutvecklingen”, säger också Scanias Leif Östling efter onsdagens rapport.

Inflation riskerar sätta smolk i bägaren för den globala återhämtningen. Ökade energi- och råvarukostnader pressar hushåll och företag. Det finns som sagt inga gratisluncher, inte ens nollränta är en sådan.

Det är svårt att veta vad som händer framöver. Blir det aktieägarna eller hushållen som får ta bördan? Om företag höjer priserna, varifrån ska i så fall efterfrågan komma? Eller vad händer om arbetstagare börjar kräva lönehöjningar?

Blir det i slutändan stater som får agera stabilisator genom att trycka uppbudgetunderskotten än mer. Det enda som är riktigt klart för närvarande är att frågorna är många…