Därför blir riskbedömningen snedvriden

Den svenska företagsobligationsmarknaden, en viktig källa till finansiering för många svenska bolag, var nere för räkning i början av coronapandemin; flera företagsobligationsfonder stängde för uttag när prisbildningen blev kaosartad och likviditeten torkade upp. Många investerare brände sig rejält. Den svenska företagsobligationsmarknaden drabbades hårdare än flertalet inom EU. Problematiken skadade marknaden och förtroendet hos investerarna, liksom den långsiktiga utvecklingspotentialen för denna finansieringsform. I sin färska stabilitetsrapport pekar Finansinspektionen, FI, ut företagsobligationsmarknaden som en risk för den finansiella stabiliteten. 

Marknaderna i USA och Europa räddades av centralbankernas ovanliga stödåtgärder genom köp i företagsobligationsmarknaden och att riskaptiten kom tillbaka när aktiemarknaden vände tvärt upp i slutet av mars. I USA har centralbanken, Fed, köpt även företagsobligationer utanför investmentgrade-segmentet. 

En fungerande obligationsmarknad för näringslivet är viktig för företagens finansieringskostnader. Marknadsfinansiering är av allt att döma billigare än finansiering via bankerna. Enligt FI finns det studier som visar att företagsfinansiering via obligationsmarknaderna är mer stabil i USA och Europa än i Sverige. Studier visar också att de amerikanska och europeiska företagen har lättare att få finansiering via obligationsmarknaden än bankerna i tider av kris. Så är inte fallet i Sverige när det gäller obligationslån i svenska kronor som många lite mindre bolag är hänvisade till. 

Marknaden för den typen av obligationer har vuxit rejält när investerarkollektivet jagar avkastning i en ultralåg räntemiljö. Räntekupongerna är betydligt högre än för, i synnerhet,  statsobligationer och storbolagsobligationer. Volymerna i marknaden är ändå förhållandevis små och likviditeten har ofta varit ett problem. Här finns en viktig delförklaring till att marknaden för kronbaserade företagsobligationer råkade mycket illa ut i våras. 

För att undvika att marknaden drabbas av nya problem för FI diskussioner med marknadsaktörerna om att införa nya verktyg. Det handlar bland annat om justerade fondandelsvärden (så kallad “swing pricing”) vilket betyder att ett fondbolag kan justera priset på andelar i fonden för de kostnader och prisfluktuationer som stora och plötsliga kapitalflöden kan ge. 

Ytterligare ett bekymmer i företagsobligationsmarknaden, vilket krisen i våras också visade,  är marknadsvärderingarna av obligationerna. FI vill därför driva på för en ökad genomlysningen av marknaden, som är svår att få information om som extern marknadsbetraktare, genom att marknadsaktörerna informerar om priser och storleken på handelsvolymer när transaktionerna sker. 

Krisen i våras visar också att den ”vanlige” investeraren har svårt att bedöma investeringsrisken i den här typen av fonder. Risken var helt enkelt högre än vad investerarkollektivet kalkylerade med. Det gäller visserligen de flesta typer av finansiella produkter när en ”svart svan” kommer simmande. Att inte kunna sälja sina fondinvesteringar är dock anmärkningsvärt och mycket ovanligt. Det finns en missmatch mellan marknadslikviditeten i företagsobligationsmarknaden och fondernas storlek.

Det som skedde påminner om händelseförloppet kring det brittiska fondförvaltningsbolaget Woodford sommaren 2019. När fonden gick svagt en längre tid ville många investerare plocka ut sitt kapital men då stora delar av innehaven i fonden var illikvida tvingades förvaltaren Neil Woodford stänga fonden för uttag. 

FI pekar också på att de riskmått som använts kring fonderna historiskt delvis är missvisande. Eftersom volatilitetsmåttet inte innefattar en kris blir riskbedömningen snedvriden. Volatiliteten i företagsobligationsfonderna har ju historiskt varit låg. FI vill därför att fonderna framöver även använder ett mått för kreditrisk i fonderna. Ju mer information som investerarna kan få om riskerna vid investeringsbeslutet desto bättre, men det löser förstås inte illikviditetsproblematiken.