Cool som Clooney

Planet taxar ut mot startbanan i Zürich. Bara någon minut till take-off och den påföljande, oundvikliga kraschen när resväskor och bagage singlar ut och träffar vitala delar av planet.

Nu är det bråttom! En fråga om sekunder. För mitt inre spelas scenarier upp där jag kastar mig över medpassagerarna, rusar upp i mittgången, sliter upp dörren till cockpit och stoppar planet i sista stund.

Passageraren i sätet bredvid, en stadig tysk affärsman, hör min återhållna panik, lutar sig mödosamt över mig och glor ut genom fönstret. Sedan sätter han sig bekvämt tillrätta igen.

”Itz the door for the wheels” säger han och sluter ögonen.

”Natürlich” svarar jag. “THAT door, of course … for the wheels.”

Nyss var jag på väg att dö i ett eldhav. Nu satt jag och skämdes över mitt amatörmässiga resebeteende. Anledningen till att hjulhusluckan var synlig från min plats var att flygplansmodellen hade vingarna på taket. Tysken bredvid mig var onekligen en flygpendlare, en vaneresenär. Han sov redan efter några minuter i luften, tillbakalutad i skjortärmarna och med lättad slips.

Själv längtade jag efter en cognac.

När jag flyger numera vill jag vara cool som George Clooney i filmen ”Up in the Air”. Målet är ”the seamless flight” där jag likt Clooneys rollfigur rör mig friktionslöst från incheck till utcheck och hela vägen till hotellsängen.

Däremellan strävar jag efter perfekt beteende vid säkerhetskontrollen, inget som piper kvar i fickorna, inga kvarglömda fickknivar i handbaggaget, ingen dyr aftershave som måste kastas för att flaskan är för stor. Ut med datorn, av med skärpet, hygienartiklar i plastpåse. Välavvägda rörelser. Överhuvudtaget inget köbildande beteende. Givetvis incheckad via mobilen.

Så gärna sömlöst men helst inte sömnlöst, åtminstone inte på långflygningar. Men att sova gott på flyg är inte lätt. Sömnen har ett pris, ett biljettpris. EN enda gång har jag lyckats sova mig över Atlanten i vanlig turistklass. Min sömn kräver horisontalläge. Eller lämpliga droger. En kollega berättade om en resenär som fick tag på högoktanigt sömnmedel i Bangkok, tog det som föreskrivet i samband med första måltiden och vaknade med mat i munnen när planet tog mark på Arlanda.

Ett tag flög jag morgonfakiren till Helsingfors så rutinmässigt att jag kvicknade till på allvar först när planet lyfte från Arlanda. Halvslumrande genomförde jag vad som krävdes för väckning, tvagning, intag av kaffe och snus, taxi, boarding. Målet var förstås att vakna på Vantaa.

Men flygresan ska inte bara gå friktionsfritt: du vill resa med stil, ha koll. Flyg- och resevana är en dygd. Loungemässigt beteende ett måste. Det betyder i korthet att du inte hinkar gratissprit, inte talar för högt i mobilen, inte stirrar på folk eller tjuvlyssnar på deras affärssamtal. Du sköter ditt och det enda du då och då slänger en blick på är avgångstider och klockan. Du glider in. Läser och jobbar. Glider ut. Nykter (något glas vin är förstås okej.)

Industrirapport Globetrotter är perfekt loungeläsning. Utmärkt lektyr för flygresan. Och givetvis för en massa andra tillfällen. Vi har gjort det här magasinet främst för dig som reser i jobbet. Kanske rutinmässigt men också med glädje, även om mycket resande kan vara slitigt. Men med rätt beteende, rätt klädsel och lätt packning kan affärsresandet vara ett nöje och en livsstil.

Kanske man kan säga att Globetrotter är ett affärsresemagasin för dig som inte drabbas av panik när hjulhusluckan är öppen.

Beställ ditt eget exemplar på www.realtidmedia.se

Trevlig läsning!