Cementkrisen – så går det när privata globala monopol- eller oligopolföretag tillåts dominera en bransch

Sommarens diskussion om mark- och miljööverdomstolens dom om att ej godkänna Cementas koncession för fortsatt kalkstensbrytning i Slite efter sista oktober i år, och de därmed klart förhöjda riskerna för cementförsörjningen i Sverige i närtid, har mest handlat om regeringens tafatthet inför detta faktum och i viss mån Cementas bristfälliga miljökonsekvensutredning, som var orsaken till att tillståndet ej förnyades.

Att nu regeringen till slut i desperation går in och ger Slite ett tillfälligt förlängt driftstillstånd visar mest maktförhållandena i denna övning. För Sverige och svensk byggindustri är det nödvändigt med fortsatt drift medan det för Heidelberger Cement är det en liten del av en större kaka.

För ägaren den globala tyskbaserade cementjätten Heidelberger Cement har kommit billigt undan i denna diskussion.

Men denna skapelse, som har mer eller mindre totalt monopol på de cementmarknader där koncernen är verksamt, sätter fingret på de allt vanligare problem som uppstår i ekonomin när privata globala monopol- eller oligopolföretag tillåts dominera en bransch.

Den ekonomiska diskussionen om de negativa konsekvenserna av monopol eller allt för starka priskontrollerande oligopol på enskilda marknader brukar hamna på en teoretisk nivå om de så kallade ”övervinster” (engelskans ”rent”) som uppstår på den här typen av marknader. Går man igenom Heidelberger Cements svenska verksamhet för de senaste tio åren, senaste hittade årsredovisningen är från 2019, så går det att leda detta i bevis att avkastningen inte präglas av någon brutalare konkurrens.

Den årliga avkastningen på det sysselsatta kapitalet har legat stabilt mellan 30 och 40 procent över dessa år. Ett undantag är förluståret 2018, då bolaget redovisade en förlust som vad som framgår av årsredovisningen handlar om lite sjabbel med utsläppsrätter, där bolaget tvingades köpa på sig sådana till höga kostnader, som de uppenbarligen inte lyckades rulla över på kunderna. Heidelberg Cement har också kunnat erhålla stabila utdelningar och koncernbidrag från sin svenska verksamhet.

Cementtillverkning är en kapitalintensiv verksamhet där kalksten genom en koldioxidalstrande reduktionsprocess, förbränning, bildar bindemedlet cement.  Jämför man med andra kapitalintensiva branscher, som skogs- gruv- och metallbearbetningsindustrin så är avkastningen hos Cementa fantastisk både till sin höjd och sin stabilitet. Kort sagt kan vi av räkenskaperna se att här har vi att göra med en monopolist.

Denna höga lönsamhet har inget att göra med att Heidelberger Cement har någon unik kompetens att förädla kalksten till cement, en kunskap som har funnits i ett par tusen år, utan att verksamhetens art gör den till ett mer eller mindre naturligt monopol. Det är mycket få länder i Europa som är beroende av cementimport, utan de flesta har, som i Norden, haft en närmast dominerande aktör sedan lång tid.

”För Heidelberger Cement som helhet är beslutet att inte bevilja fortsatt koncession i stort sett ett litet hack i kurvan, då Cementas vinster utgör runt 2 procent av koncernens samlade resultat.”

Cementproduktionen i Sverige har i praktiken varit ett monopol sedan förrförra cekelskiftet då dåvarande Skånska Cement konsoliderade marknaden. Varken ”creative destruction” eller ”creative construction” har på 122 år kunnat ändra på detta förhållande. Detta bolag bytte sedan namn till Euroc, som via Scancem som under 90-talet gav sig inpå att konsolidera den nordiska marknaden genom att köpa upp norska Norcem och finska Finnsementi. Heidelberger Cement och irländska CRHs köpte upp och styckade Scancem 1999, där Cementa, samt Eurocs övriga svenska verksamhet, och Norcem hamnade hos tyskarna och Finnsementi hos CRH. Detta kan ses som en fortsättning på denna inom alla branscher under de senaste decennierna så populära övning, konsolidering, fast på mer global nivå. Någon egentlig diskussion om konsekvenserna av den här typen av affärer har knappast förekommit.

Även Euroc kunde på sin tid redovisa höga och relativt stabila vinster, men dess ägarkoppling till Skanska, gjorde att verksamheten ändå måste vara på tårna för att inte missbruka sin position i allt för stor utsträckning då Skanskas konkurrenter var väl medvetna om detta förhållande.  Med en global dominant som motpart, och beaktat att cement trots att den är en mycket vital ingrediens i modernt byggande står för en liten del av samlade byggkostnaderna, så har man inte haft så mycket kraft att sätta emot. Den totala avsaknaden av offentlig kritik och tystnaden från Svensk Byggindustri mot Cementas och Heidelberg Cements hantering av miljöprövningen av Sliteanläggningen är, tyvärr, mycket talande. Byggindustrins fokus har helt legat på att kritisera regeringens tafatthet och i viss mån miljölagstiftningen, trots sitt i allmänhet närmast totala omfamnande av ”ESG-frågorna”.

En stor skillnad mellan dåvarande Euroc och jätten Heidelberger Cement, som torde ha haft en stor betydelse för hanteringen av miljöprövningen av Sliteanläggningen är att för Euroc skulle fortsatt drift av Sliteanläggningen vara en överlevnadsfråga. Euroc skulle högst sannolikt ha försatts i konkurs med en stängning av Sliteanläggningen. För Heidelberger Cement som helhet är beslutet att inte bevilja fortsatt koncession i stort sett ett litet hack i kurvan, då Cementas vinster utgör runt 2 procent av koncernens samlade resultat. En fördel som globala aktörer har är att de har lättare att sänka den politiska risken för de enskilda verksamheterna (ren portföljeffekt).

Men baksidan av detta är att de har lättare för att ”gambla” med dessa risker, när de vet att effekterna på kunder och den lokala ekonomin är så mycket större än effekten på den egna, samlade, verksamheten.

Det går inte att komma ifrån att ägandet har betydelse, inte minst vad gäller möjligheten att utkräva ansvar.  Min åsikt är att vi behöver ha en öppen diskussion av detta och inte gömma oss bakom myter om marknadernas eviga effektivitet. Privata monopol har under mänsklighetens historia visat sig skapa en del avarter.