Börskalkoner lika som bär

Sällan har värdet av långsiktigt hållbar informationsgivning vårdats så dåligt som i denna bolagstrio.

I fallen Fingerprint och Oniva gjordes det genom en serie mycket positiva uttalanden och uppskrivna prognoser. Även från Eniro var tongångarna ljusare och det verkade som att vd Johan Lindgren var på väg att lyckas med omsvängningen av verksamheten. Han tillhörde inte heller de blygas skara i sina kommentarer till media:

”Jag köpte en stor post härom veckan för att jag inte ser någon anledning till en så låg värdering. Jag är en tävlingsmänniska som vill att vi får betalt i en korrekt värdering, och jag vill dela den resan med aktieägarna”, berättade Johan Lindgren i en intervju på Aktiespararna.se.

Att det var ordning och reda i bolaget underströk han i samma artikel:

”Det är bra att ha koll på stålarna, och det känner jag mig trygg med genom min bakgrund som revisor”.

Ett år senare har Johan Lindgren både fått sparken och blivit polisanmäld just för att han inte hade koll på stålarna, åtminstone inte på ett sätt som man kan berätta för aktiemarknaden om. På fredagen kom Eniros rapport för tredje kvartalet med en nätt nedskrivning av tillgångar på 1,8 miljarder kronor ovanpå redan tagna bokföringsförluster.

Den som har följt händelserna i bolagen de senaste månaderna vet att även Fingerprint och Oniva har drabbats av liknande problem.

I Fingerprint har vd:n Johan Carlström dragits in i en insiderutredning. Detta samtidigt som en tidigare chef dömts för insiderbrott tidigare i år och en före detta styrelseledamot utreds för brott. Men framför allt har bolaget inte infriat sina egna högt ställda prognoser.

På fredagen meddelade Fingerprint att prognosen om en helårsomsättning på över 500 miljoner kronor revideras ner kraftigt. Nu siktar bolaget istället på 230-330 miljoner. Detta trots att prognosen upprepades så sent som i augusti och Johan Carlström då förklarade att ”det är nu det händer”.

Beskedet om det nya 500-miljonersmålet lämnades i slutet av september 2013 och var bolagets svar till de belackare som hävdade att kursen redan var skyhögt uppskruvad.

Att aktien inte slaktas på börsen när prognosen nu spricker förklaras främst av att bolaget ger en ny ännu högre prognos för 2015. Då ska omsättning passera 1 miljard kronor heter det nu. Den inslagna vägen gäller alltså ännu.

Johan Carlström, som officiellt har en time out, står som författare till dagens pressmeddelande men kanske är det bara hans gamla dator som använts för att göra PDF:en? Hans ande vilar dock över budskapet i allra högsta grad.

I fallet Oniva har vd Urban Johansson avpolleterats samtidigt som både historiska räkenskaper och framtida prognoser fått rivas upp under sommaren. Redovisningsproblemen liknar till en del Eniros med oklarheter i hur framtida intäkter ska redovisas. Under aktiehaussen för ett år sedan lyckades Oniva ta in nytt kapital i flera rundor men även köpa bolag med egna aktier.

Onivaägarna går nu på pumpen igen då bolaget påpassligt väljer att vinstvarna och skriva ner sina prognoser denna nyhets- och rapportintensiva fredag. Vår trio av börskalkoner fortsätter alltså att följa varandra i spåren. En ödets ironi?

Det är lätt att som åskådare från läktaren raljera över andras misslyckanden. Och ibland måste skinnet säljas innnan björnen är skjuten. Risktagande är en del av företagandet. Men i de tre aktuella exemplen finns det fog för kritiken.

Oniva framstår mest som ett opportunt exempel på att snabbt roffa åt sig andras pengar under en period då tajmingen visade sig vara helt rätt.

När det gäller Eniro är frågetecknen fler. Varför satte Johan Lindgren hela sin karriär och eftermäle på spel genom att tillåta en utmanande periodisering av intäkterna? Hade inte vändningen kunnat få gå lite långsammare, en vändning som dessutom hade gjort honom historisk?

Frågetecknen hopar sig också kring Fingerprint. Om du nu rattar ett bolag med en teknik som kan konkurrera framgångsrikt om mobiljättarnas gunst, och som spås nå en miljardförsäljning inom en inte allt för avlägsen framtid, varför måste då prognoserna skruvas och kursen pumpas på förhand? Varför inte bara vänta och kamma hem guldmedaljen för en fantastisk bolagsresa när målet väl är nått?

En samlande faktor för vår vd-trio är att de alla var ägare i sina respektive bolag (åtminstone Johan Carlström är det fortfarande). Kokar man ner frågetecknen till en minsta gemensam nämnare så blir svaret tyvärr ännu en gång att girigheten tog hem segern.