Bonusprogrammen felkonstruerade

De senaste åren har diskussionen om företagsledningars ersättningar blivit allt mer livlig, framför allt i och med Skandia-skandalen. För någon månad sedan presenterades även så kallade bevis för att storleken på ersättningen inte påverkar prestationen hos företagsledningen.

– Man har en massa ogrundade åsikter. Till exempel slog en artikel i Svenska Dagbladet fast att forskare vid MIT och Handels visat att det inte finns något samband mellan ersättningens storlek och prestation. Men jag kan inte hitta några sådana rapporter. Däremot har jag funnit ett stort antal vetenskapliga artiklar som pekar på att det finns ett samband, säger Clas Bergström, professor vid Handelshögskolan i Stockholm.

I och med diskussionen om storleken på företagsledares ersättning och bonusar försvinner också det som egentligen är viktigare. Nämligen att se till att en ersättning utgår ifrån rätt kriterier.

– När fokus ligger på hur mycket en företagsledning tjänar och om någon kan vara värd så mycket pengar så tar det uppmärksamheten ifrån det som är ännu viktigare. Nämligen hur man ska konstruera de här incitamentsprogrammen så att de belönar rätt sak, säger han.

Sedan 1980-talet har dessa belöningsprogram förändrats till att något bättre spegla företagets framgång eller inte.

– På 80-talet var bonusarna i första hand redovisningsrelaterade. Det hade som effekt att ledningen exempelvis gjorde dåliga förvärv så att man fick upp omsättningen i bolaget och därmed ersättningarna. Men man trixade även på andra sätt med redovisningen så att den blev förenlig med bonusarna, säger Clas Bergström.

Därefter har belöningsprogrammen förändrats och i dag handlar det främst om aktie- och optionsprogram.

– Här har man ju incitament som motsvarar aktieägarnas, vilket är bättre. Det ändrar synfältet och dessutom är det aktieägarna som företagsledningen ska företräda enligt svensk lag.

Men här finns det också aspekter som kan leda till att en företagsledning som presterar dåligt ändå får en bonus och tvärtom, en duktig företagsledning som inte får någon ersättning.

– Företagsledningen rår ju inte på alla kursrörelser på börsen. Det kan innebära att en ledning som varit medioker ändå får belöning eftersom kursen stigit under en allmän börsyra.

Så hur ska då incitamentsprogrammen se ut för att bättre motsvara företagsledningens prestation?

– Man kan ha ett relativt mått för hur en hel bransch presterat och på så sätt skilja ut de företag i branschen som presterat bäst och sämst. Har ett företag då gått sämre än genomsnittet så ska ledningen inte bli belönad.

– Samma sak gäller ett företag som gjort bra ifrån sig under en allmän börsnedgång. Då ska en företagsledning som lyft ett företag, sett till dess konkurrenter, kunna få bonus för det, säger Clas Bergström.

Hur är intresset för den är typen av indexerade bonusprogram?

– I USA vet jag att mindre än en procent av de börsnoterade företagen har ett sånt program.

Varför är inte intresset större?

– Det är en gåta att aktieägarna accepterar den här typen av icke indexerade incitamentsprogram.