Bobubblan bankernas fel

Många hävdar att det var lättvindig kreditgivning som blåste upp bubblan på bomarknaden i USA under finanskrisen 2008.

I boken ”En perfekt storm” beskriver den svenske tongivande debattören Johan Norberg förloppet, men skyller främst på politiker och centralbanker. Boken har också filmats av Martin Borgs under titeln ”Överdos”.

Nu visar de tre holländska nationalekonomerna Mark J.P.M. Thissen, Martijn J. Burger och Frank G. van Oort att bobubblan främst var bankernas fel i den vetenskapliga artikeln ”House Prices, Bubbles and City Size”.

Husköparnas förväntningar på hur mycket bopriserna skulle stiga under 2000-talet var dock orealistiska på grund av att det blev alltför lätt att ta lån. . Det visar forskarna med historiska data. Detta förklarar bäst den senaste boprisbubblan.

De nationalekonomiska forskarna skriver att avkastningen på boende kan antas bero av framtida tillväxt av staden. Av den anledningen är förväntningarna på stadens framtida tillväxt en viktig faktor för att förklarande nuvarande huspris.

Tidigare bubblor berodde snarare på att folk som hade råd var beredda att betala vad som helst för att få bo i ett visst område. Men under 2000-talet kunde plötsligt vem som helst köpa hus.

”Det fanns starka indikatorer på att det förelåg en bubbla”, skriver forskarna.

Enligt dem bör förväntad efterfrågetillväxt vara konstant över tid. Men från 2003 och framåt var förväntan på framtida bostadsefterfrågan ”extremt hög” i en del amerikanska storstäder, även jämfört med andra storstäder i landet.

Nationalekonomerna finner också ett starkt samband mellan ökad möjlighet att få bolån och ökade förväntningar på framtida prisstegring. Ju fler som får låna, desto mer tror folk att priserna kommer att skjuta i höjden.

Särskilt när det går att låna till hela huset utan kontantinsats med så kallade topplån. Den ökade möjligheten till topplån kan ha varit en kombination av husprisinflation samt institutionella, politiska och regleringsförändringar, under inledningen av årtusendet har Coleman et al. (2008), antagit.

Sedan tidigare har Wheaton och Nechayev (2008) visat att fundamenta inte klarat av att förklara boprisutvecklingen i USA mellan 1998 och 2005 särskilt väl.

De holländska forskarna har också undersökt om bopriset berodde av storleken på staden. Det visar sig vara direkt proportionellt. Ju större staden blir, desto dyrare blir husen.

Allt annat lika så ökar medelbopriset 0,8 procent om stadens storlek ökar med 1 procent.

Redan i inledningen av artikeln pekar de på att de reala huspriserna steg med närmare 80 procent i USA mellan 1998 och 2006 samt mer än dubblades i storstäder som New York, Los Angeles och San Francisco.