”Bo Lundgren har ingen känsla för etik och moral”

I torsdags hävdade Riksgäldens generaldirektör Bo Lundgren att Carnegie och dess dåvarande styrelseordförande Anders Fällman var med på noterna inför Riksgäldens övertagande av investmentbanken i november 2008. Realtid.se sökte Fällman men fick inte tag i honom.

Under påskhelgen hörde i stället vd:n för de gamla aktieägarnas bolag D. Carnegie & Co, Ronald Bengtsson, av sig. Här är hans svar:

Bakgrund enligt Bengtsson:

”Vi ska komma ihåg ett antal faktorer: Såväl Riksbanken som Finansinspektionen bedömde i november 2008 Carnegie som en solid bank. Det var också därför man lovade att låna upp till 5 miljarder kronor till Carnegie. Banken hade likviditetsproblem beroende av att deras vanliga långivare var historiskt försiktiga under den finanskris som rådde. Riksbanken ansåg Carnegie så stabilt att man inte ens krävde säkerhet i form av pant.

När Riksgälden tog över Riksbankens lån den 10 november krävde man pant av D.Carnegie i form av samtliga aktier i Carnegie bank samt Max Matthiessen. Denna pant skulle gälla som säkerhet för ett låneutrymme upp till 5 miljarder kronor. En panttagare skaffar sig ju dessutom alltid en marginal på sin pant upp till dess rätta värde, varför det finns anledning att tro att Riksgälden ansåg panten ha ett värde om ytterligare några miljarder. Ett värde på ca 7-8 miljarder med andra ord.

Ändå hävdar Riksgälden att panten inte ens var värd en bråkdel av den summan under de 8 minuter som banken saknade tillstånd. (Detta dessutom samma dag som man ingått ovanstående pantavtal som baserar sig på ett värde på ca 7-8 miljarder kronor.) Påståendet faller ju på sin egen orimlighet. Staten försöker uppenbarligen tjäna pengar på en finanskris, vilket är helt oacceptabelt.”

Om brevet från Lundgren till FI:

Brevet skickades med bud från Riksgäldskontoret till Finansinspektionen inför Riksgäldens övertagande. Lundgren redogjorde för övertagandet, och förra veckans artiklar fokuserade på brevet.

”Vad det gäller det brev som figurerat i media i slutet av förra veckan så är det uppenbarligen på sin plats med några tillrättalägganden: Brevet är ett brev och ingen e-post som det felaktigt har hävdats . Det är skickat från Riksgälden till Finansinspektionen strax innan Finansinspektionens möte den 10 november UTAN Carnegies vetskap. Det är alltså inget hemligt brev, men hemlighölls likväl för Carnegie när det skickades. Avslutningen på brevet visar tydligt hur Bo Lundgren presenterar den plan för Finansinspektionen som inspektionen strax därefter på mötet fattade beslut om och det är INTE den plan som Riksgälden gjort upp med Carnegie om.

Huvudspåret i den ursprungliga planen mellan Riksgälden och Carnegie var att agera så att banken ALDRIG skulle tappa sitt tillstånd. Ett sådant agerande hade varit att ta tillvara såväl aktieägarnas som skattebetalarnas intresse, vilket Lundgren medvetet avstod från.”

Brevet: läs här.

Om Bo Lundgrens etik och moral:

”Lundgren försöker manipulera såväl media som läsarna genom att sätta sin egen agenda för vad som presenteras av allt hemligstämplat material och vad som inte presenteras. Senast sa han att han ska presentera budet från Böös & Enblad i KU som kallat honom till förhör i frågan om det fanns ett högre bud än det som Riksgälden slutligen accepterade från Bure. Nu passar det plötsligt Lundgren att visa dokumenten eftersom han inte har något val, annars hade de aldrig kommit fram. På samma sätt tvingades han presentera Riksrevisionens rapport som ifrågasätter Riksgäldens pantrealisation liksom värderingen av panten. Han försöker få publiceringarna att framstå som om han är öppen med material, något som vi i D.Carnegie vet inte stämmer. Vi har under snart ett och ett halvt år lidit av det maktmissbruk som Lundgren utövar när han mörkar mängder av viktiga handlingar och endast lämnar ut dem när vi hotar om rättsligt agerande.

Typiskt för detta beteende är det pressmeddelande som Riksgälden lagt ut på sin egen hemsida i slutet av förra veckan med anledning av artiklarna förra veckan om brevet till Finansinspektionen den 10 november. Det ser ut som om man som läsare får ta del av all tillgänglig information, men det är naturligtvis endast brottstycken. Det som skulle få den kompletta bilden av Riksgäldens övergrepp att framgå, syns inte i fragmenten. Granskar man dessutom varje dokument enskilt så ser man hur Lundgren försöker manipulera allmänheten. Titta på dokumentet från Finansdepartementet som på Riksgäldens hemsida är länkat som ”Regeringsbeslut”. Den uppmärksamme ser att brevet är sidnumrerat och att brevet har tre (3) sidor, men det är endast två (2) som ligger med under länken; sid 1 och sid 3. Vad står det på sidan 2? Vem sitter och granskar brevet så noga att man upptäcker att en sida avsiktligt plockats bort (mer än jag som har anledning att vara extremt misstänksam)? Ingen! På samma sätt agerar Lundgren i fall efter fall. När ni journalister konfronterar honom med denna uppgift skyller han säkert på någon som gjort ett misstag, t ex sin advokatbyrå, så som han gjorde i fallet med Riksrevisionens rapport. Han har alltid en välformulerad bortförklaring som han presenterar med ett övertygande leende.”

Realtid.se har sökt Finansdepartementet för att kolla vad som hänt med det två- eller tresidiga brevet.

Ronald Bengtssons avslutning:

”Det är bara att konstatera att man som medborgare inte kan vinna mot Staten. Staten sätter reglerna, ändrar dem när det passar dem och talar inte om det för motståndaren. Så har flera av mina affärsbekanta varnat mig sedan jag började agera i Carnegie-fallet. Jag har envist påstått att så kan det inte gå till i en rättsstat som Sverige. Jag har sagt att rättssäkerhet, respekt för det individuella ägandet och företagandet är heligt i det här landet och har varit det allt sedan Per Albin Hansson började bygga ett nytt, öppet och rättvist samhälle. Bo Lundgren visar gång på gång att jag kan ha fel, det råder tydligen fullständig rättsröta och som enskild är man kanske chanslös.

Vi ska trots detta fortsätta vår kamp för rättvisa, vi har 11.000 aktieägare som stöttar oss och ett samhälle som i grunden tar avstånd från Lundgrens metoder.”

Realtid.se har sökt Bo Lundgren för kommentar, men han är på påsklov och läser mail i sin mobiltelefon enligt pressekreteraren Marja Lång.

Under tisdagförmiddagen hör däremot Anders Fällman av sig med anledning av skärtorsdagens artikel: Lundgren uppgav där att Fällman var medveten om förloppet kring Riksgäldens övertagande, samt hade skrivit under ett avtal. Fällman bekräftar att så var fallet, men han kände inte till något brev.

– Vi blev inte upplysta av Bo Lundgren om att något skulle skickas till Finansinspektionen. När styrelsen säger att det skickades utan Carnegies vetskap har de alltså rätt i sak.

Mer än så vill han inte blanda sig i ”pingpongmatchen”, som han uttrycker sig: det är en konflikt mellan Carnegie och Riksgälden, menar Fällman. Han vill exempelvis inte uttala sig om huruvida han tillmäter brevet någon betydelse.

UPPDATERING: Riksgäldens presschef Marja Lång mailar följande under tisdageftermiddagen: ”D. Carnegie & Co ställde som säkerhet för Carnegie Investment Bank ABs likviditetslån från Riksbanken pant i de båda dotterbolagen (Carnegie Investment Bank och Max Matthiessen Holding AB) dvs samma pant som Riksgälden erhöll.”

Dessutom mailar Lång en förklaring till varför det ovannämnda beslutet har två och inte tre sidor; se separat Realtid.se-artikel.