Bitcoin mer råvara än valuta

Hardcoreanhängarna av kryptovalutor menar att, framför allt, huvudvalutan bitcoin kan ersätta traditionella valutor som betalningsmedel och att värdet i princip är obegränsat. De har fått vatten på sin kvarn när priset rusat det senaste året vilket dessutom fått flera institutionella kapitalförvaltare att investera i den digitala valutan. Det har skapat ytterligare momentum åt anhängarnas argumentation. 

Flera av motståndarna menar att bitcoin saknar värde. För en fundamentalist som bygger sina investeringsbeslut på framtida kassaflöden är förstås värdet noll eftersom bitcoin, liksom alla andra kända valutor saknar en intäktsström som kan värderas. Däremot har alla valutor ett pris. Så även bitcoin och de konkurrerande kryptovalutorna. Vanliga valutor har dock en stat bakom som garanterar värdet och där priset varierar med investerarkollektivets syn på den individuella statens skötsel och förmåga att betala sina räntor och amortera sina skulder. 

Samtidigt som bitcoin är utvecklad för att vara ett slags digital valuta är den därför snarare en ny råvara. Bitcoin kan visserligen användas som betalningsmedel, men det kan, i princip i varje fall, även guld, silver och koppar. Framför allt guld och bitcoin har flera liknande egenskaper, till exempel att det finns en begränsad mängd och en låg tillväxttakt i nytillkommande mängd av råvaran. Guldets inflationstakt är något högre än för bitcoin. En skillnad är dock att bitcoin har en bestämd slutvolym när “brytningen” upphör. 

Båda saknar också en något egentligt användningsområde som gör dem värdefulla för tillverkningsindustrin, låt vara att det går att göra smycken av guld. Det handlar snarare om att tillräckligt många i investerarkollektivet har kommit överens om att guldet, och numera även bitcoin, har ett subjektivt värde, eller pris. Det är förmodligen därför som en del institutionella förvaltare valt att investera i bitcoin. 

Data, som är förhållandevis osäker eftersom bitcoin inte är reglerad, visar att det institutionella inslaget i handeln och ägandet är mycket litet trots att svensk och internationell media ger en annan bild genom en mängd artiklar om att institutioner investerat i kryptovalutan. 

Precis som en investering i guld delvis är en spekulation i kommande inflation som krymper värdet på traditionella valutor är en investering i bitcoin, åtminstone enligt kryptovalutaanhängarna, en inflationshedge. Det finns dock mycket lite stöd för detta eftersom den historiska datan endast är drygt tio år. Guldet har en mycket lång historisk och välunderbyggd funktion som inflationsskydd. Ändå är detta ett vanligt argument hos  investerare som köpt bitcoin under 2020 och i år, trots att diversifierings- och skyddstanken snarare är teoretisk än beprövad. Rädslan för centralbankernas agerande är uppenbarligen mycket stort hos delar av investerarkollektivet.

Att den klassiska förvaltningsmodellen med en blandning av aktier och räntor som inte samvarierar i praktiken slutat fungera de sista åren bidrar förmodligen också till att det finns ett gryende intresse för nya tillgångar i förvaltningsindustrin. 

Utöver osäkerheten om bitcoin verkligen är ett skydd mot inflationen och därmed kan fungera som en del av en större institutionell allokeringsportfölj finns det stora betydande skillnader mellan guldet och kryptovalutan. Det mest uppenbara är den historiska volatiliteten, låt vara att bitcoin har en mycket kort historik. Volatiliteten, och därmed risktillskottet till en allokeringsportfölj, är så extremt hög att efterfrågan på bitcoin sannolikt är försvinnande liten från institutionella kapitalförvaltare. 

Data, som är förhållandevis osäker eftersom bitcoin inte är reglerad, visar att det institutionella inslaget i handeln och ägandet är mycket litet trots att svensk och internationell media ger en annan bild genom en mängd artiklar om att institutioner investerat i kryptovalutan. 

Just att bitcoin och övriga kryptovalutor inte är reglerad är en betydande risk. Ju större och mer framgångsrik kryptovalutamarknaden blir desto större blir hotet att de regulatoriska myndigheterna och politiken slår till mot företeelsen. Ingen ledande politiker i en modern stat kommer tolerera att den egna valutan ersätts av en kryptovaluta. Bitcoin kan helt enkelt förbjudas, vilket faktiskt den indiska regeringen överväger. Å andra sidan kan en mild reglering göra bitcoin mer investerbar för fler stora institutioner; till exempel genom att underlätta förvaringen av bitcoin för institutionella investerare och samt tvinga fram mer transparens på kryptomarknaden. 

En risk i kryptovalutamarknaden som sällan förs fram är faran för att Bitcoin och andra kryptovalutor hackas. Att det aldrig skett är inget argument. När till och med den amerikanska försvarsmakten utsätts för framgångsrika hackerattacker så kan sannolikt kryptovalutorna råka ut för samma sak. 

Den hastiga teknologiska utvecklingen stödjer den tesen. Den evolutionära och ofta disruptiva processen i den globala finansmarknaden kan också skapa en betydligt bättre digital råvara som är mer anpassad för den institutionella kapitalförvaltningsindustrins behov. Precis som den industriella evolutionen gjort många tekniker obsoleta finns det ingenting som säger att bitcoin är fulländad. Händer det lär priset gå mot noll. 

Den legendariske och framgångsrika hedgefondförvaltaren Ray Dalio, grundare av hedgefonden Bridgewater, har nyligen fört fram en teori om att Bitcoin skall ses som en lång option på en digital råvara eller valuta som i framtiden har ett mycket osäkert pris. Hans slutsats av det är att den som vill investera i kryptovalutor måste vara beredda på att förlora allt och bör därför investera en mycket liten del av den totala förmögenheten.