BIS gör mystisk jätteaffär med guld

De framgår av en artikel på Kitco.com.

Klicka här för att få Realtid.se.s nyhetsbrev Finans och försäkring via e-post.

Affären uppges ha kommit som en stor överraskning för guldmarknaden globalt, och frågor restes såsom; Vad är bakgrunden till den affären? Varför har den gjorts? Mellan vilka parter? Och med vilken löptid?

Precis som för alla andra oreglerade swapaffärer på 617.000 miljarder dollar ges det inga svar skriver sajten.

Artikeln hänvisar till ett diagram med IMF som källa, där man ser att BIS guldinnehav föll successivt från 5 miljoner uns 2007 till kring 4 miljoner uns i början av 2010, varefter BIS guldinnehav skjutit i höjden till cirka 15 miljoner uns i början på 2010.

Det motsvarar 400-500 ton med ett värde på motsvarande över 130 miljarder kronor.

BIS ägs av världens centralbanker, och har bokförda tillgångar på motsvarande 400 miljarder dollar.

Officiellt är det bara centralbanker som får göra insättningar i BIS, men tillgångar från andra banker i världen förekommer också.

Artikeln konstaterar att det är svårt att få bra information om BIS trots att banken är en så stor aktör i världens finanssystem, och att det till och med verkar avsiktligt att inte ge full insyn.

Det är kända namn som sitter i BIS styrelse inklusive centralbankschefer som Ben Bernanke från amerikanska centralbanken Federal Reserve, Mervyn King från Bank of England, och Jean-Claude Trichet från Europeiska Centralbanken (ECB).

De måste ha varit införstådda med guldswapaffären skriver Kitco.com.

Inte många äger så mycket som 349 ton guld, så frågan vilken aktör det är som behöver 14 miljarder dollar kontanter och har så mycket guld som 349 ton.

I efterhand har BIS enligt artikeln förtydligat att swapaffären gjordes med en kommersiell bank.

Men eftersom BIS som utgångspunkt inte har med vanliga banker att göra, kan det verka förvirrande.

Är den vanliga banken som omnämns kanske bara ombud åt en centralbank?

Artikelförfattaren Gordon Long upptäcker att Portugals centralbank råkar ha ett guldinnehav på 348 ton.

Portugals centralbank sitter inte i BIS-styrelsen, men brukar ha företrädare med som observatör på BIS bolagsstämma.

Och Portugal som tillhör de krisdrabbade PIIGS-länderna (Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien) fick nyligen sitt kreditbetyg sänkt igen av Moody’s vilket leder till stigande upplåningskostnader för den portugisiska staten.

Enligt artikeln är det mycket troligt att det är Portugal som har gjort guldswapen med BIS.

Guldpriset ligger i skrivande stund kring 1200 dollar per uns. Ett uns är drygt 30 gram, och dollarn står i 7,34 kronor.

En expert uppger enligt artikeln att den vanliga banken som uppges ha gjort swapaffären med BIS, kan vara en av de större guldhandlarbankerna.

En del av de guldhandlarbankerna har ”korta positioner i guld”. De är alltså skyldiga mer guld än vad de innehar, så att de tjänar på en guldprisnedgång.

Ofta är dessa korta positioner mycket större än den årliga guldproduktionen enligt artikeln.

Eftersom det på marknaden numer görs avtal om guld på papperet utan koppling till fysiskt guld, kan den här typen av banker (som ligger kort) få en ansträngd ekonomi när guldpriset stiger.

Det kan alltså vara så att swapaffären gjorts mellan BIS och centralbanken via guldhandlarbanken, även om guldet rent fysiskt ligger kvar hos centralbanken.

Redovisningen läggs enligt artikeln då upp som att guldet anges vara ”oallokerat” hos BIS och kvarstår i guldhandlarbankens bokföring.

Då blir det alltså dubbel bokföring av guldet skriver sajten.

Ökningen av guldutbudet möjliggör fallande guldpris, och det är precis vad som hänt enligt Kitco.com.

En noggrannare läsning av BIS bokföring visar tydligare den här typen av transaktion skriver artikeln.

Det är alltså liten tvekan om att guldswapaffären görs med en centralbank där guldet rent fysiskt finns kvar.

Affären bokförs som insättning hos BIS men utlånad till guldhandlarbanken.

Frågan är bara varför guldhandlarbanken behöver låna så mycket guld.