Bertil Villard vill skilja på stolarna

Det statliga bemannings- och utbildningsföretaget Lernia är ett av de innehav som finansmarknadsminister Mats Odell (KD) vill sälja ut efter en eventuell borgerlig valseger, något han uttalat i exempelvis e24 under sommaren.

Lernia håller som bäst på att förbereda nya lokaler på Löjtnantsgatan 25 (samma adress som Realtid.se:s redaktion). Hit ska det nyligen förvärvade Stockholms Tekniska Gymnasium flytta från de nuvarande lokalerna i närheten av Karlaplan i Stockholm i augusti, och fler gymnasier är på gång för utbildningskolossen: den har en mängd gymnasietillstånd, men måste vänta till en ny gymnasiereform med att få använda dem. Gymnasiereformen kommer att träda i kraft 2011 under förutsättning att alliansen vinner valet.

Allting är alltså krattat för ett utbildningsföretag med den sortens ambitioner att omfatta flera ålderskategorier som kännetecknar Academedia – något som kan tänkas komma att bli en fin munsbit för en eventuell köpare i den privata sektorn.

Styrelseordförande i Lernia är Bertil Villard, som även är ordförande i Vinge (sedan några år för Stockholmskontoret och sedan maj för hela Sverigerörelsen). Byrån ingår i den grupp av advokatbyråer som regeringen anlitar vid privatiseringsuppdrag, och Villard själv är enligt Affärsvärldens artikel från i fjol en av två ledare av Vinges särskilda ”kommandogrupp” för att bistå staten med privatiseringar (själv säger Villard idag att han ”ingår i det team som har hanterat några uppdrag för staten”).

Realtid.se frågar Villard om detta kan komma att utgöra en fördel när staten ska handla upp juridisk rådgivare om en utförsäljning blir aktuell, eller om konfliktsituationen rentav gör att Vinge utesluts.

Villard vill inte kommentera Lernias eventuella försäljning eftersom han säger sig sakna kunskaper om den, och eftersom den ligger utanför hans kontroll.

Men han har en principiell inställning:

– Man kan inte samtidigt vara uppdragsgivare och rådgivare, det vill säga är bolaget uppdragsgivare bör inte en representant för en uppdragstagare vara ordförande i styrelsen.

Han säger dock att huruvida någon anlitas beror på i vilken grad styrelsen och ledningen i bolaget involveras i upphandlingen av rådgivare.

Flera gånger har så skett: ledningen och styrelsen har möjligen inte tillfrågats i själva upphandlingsfasen, säger han, men ändå varit involverade på ett sätt som skulle göra att konflikt hade uppstått om det vore fråga om uppdragsgivare och rådgivare på samma stol.

I så fall kan det alltså vara en nackdel för Vinge att du sitter som ordförande i Lernia: det kan betyda att byrån går miste om ett stort och lönsamt uppdrag.

– Ja, det kan man tycka, men det här är en verklighet vi hela tiden lever i, med den typen av konfliktsituationer, det är inget unikt för mig och Lernia.

Bertil Villard tror att hans principiella inställning skiljer sig från många andra advokaters:

– Det är inte så många som har den principiella inställningen. Jag tror inte heller att Advokatsamfundet tycker så, men det tycker jag du bör kolla med dem (Realtid.se har sökt advokatsamfundet i frågan).

Bertil Villard säger att staten är en prestigekund för advokatbyråerna, och att staten är en skicklig upphandlare som får rabatter. Bland andra byråer som ingår i den grupp som staten anlitar nämner han Mannheimer Swartling och Cederquist.