Bengt Westerberg i Reinfeldts spår

Skrivningarna i utredningen för tanken till en repressiv stats censurmyndighet, en mild fläkt från kommunismens och fascismens dagar. Förhållningssättet påminner en hel del om Fredrik Reinfeldts uttalanden nyligen om svårigheten med att sparka ut Sverigedemokraterna ur riksdagen. Låt oss ta några exempel:

Media har varit för släpphänt att låta vanliga människor kommentera på internet.

Skolungdomar skall bli föremål för intensifierad utbildning i kritiskt tänkande. Och med detta avses att ”tänka rätt”, det vill säga i enlighet med Westerberg & Co, inte fritt!

Många människor saknar förmåga till självständigt tänkande och kommer att följa auktoriteter. Därför bör samhällets auktoriteter (bland andra så kallade toppolitiker) agera kraftfullt.

Utredningen nämner särskilt sajten Avpixlat som anses stå Sverigedemokraterna nära. Utredningen påstår att de som läser sidor som Avpixlat kan förledas tro att vanliga människor (åter igen dessa stackars varelser) inte gillar invandringspolitiken.

Om Westerberg & Co hade bemödat sig att kliva ned från sina piedestaler reserverade för ”eliten” så kanske de skulle upptäcka att många vanliga människor är kritiska till och oroliga för den förda invandringspolitiken. Med tanke på hur hela det politiska etablissemanget och socialistisk och vänsterliberal media predikat den förda invandringspolitikens stora fördelar för Sveriges framtid så kan man ju knappast påstå att den ”vanliga, icke kritiskt tänkande människan”, inte fått en hel del information och argument om denna kungsväg till framgång och lycka för landet.

Westerberg tillhör folkpartiets vänsterflygel och omfamnar såväl feminism som genus-hokuspokus vilket gett honom god försörjning i samhällets tjänst då han färdas mitt i den vänsterliberala flodfåran.

Vad det hela egentligen handlar om är att paniken börjar sprida sig i allianslägret och i en stor del av mediaeliten. Sverigedemokraternas framgångar i opinionen kan naturligtvis vara tillfälliga men det finns en del som talar för att partiets åsikter i immigrationsfrågor speglar en verklig oro hos en stor del av den allmänhet, de vanliga människorna, som Westerbergs utredning svepande dömer ut som icke kritiskt tänkande.

Uppdrag gransknings Janne Josefsson diskuterade detta Westerbergska förhållningssätt i en debatt nyligen, med deltagare från den välmenande pressen, och han uttryckte att det snarast handlar om ett ”folkförakt” och det är just precis vad det är fråga om här.

Om någon mot förmodan skulle ge sig tid att lyssna på en och annan riksdagsdebatt så skulle vederbörande snabbt konstatera att de samhällets auktoriteter som utredningen hänvisar till, och till vilka väl ministrar får anses höra, inte alltid skapar den ”auktoritetstillit” som Westerbergrapporten vädjar till. Så mycket mummel, grumliga cirkelresonemang, direkt intellektuell ohederlighet och ibland ren dumhet som här kommer i dagen övertygar nog sällan vare sig den som är kritiskt tänkande eller ignorant.

Snart stundar betydligt sämre statsfinanser än vad som förutskickats och en ytterligare försämrad arbetsmarknad och då vet vi att knivarna slipas, inte minst hos den ”dumma allmänheten” som den Westerbergska utredningen hänvisar till och som han hoppas skall ”omskolas”, det vill säga fås att tänka ”rätt”, av den auktoritet som strålar från våra toppolitiker. Faen tro´t?

När det gäller främlingsfientlighet
är det väl i och för sig naturligt att fokus hamnar på de högerextrema krafterna i samhället. Kanske hade det dock varit på sin plats att i en utredning som denna även tittat på islams idéinnehåll och åtminstone dess extrema yttringar? Denna ideologi är ju uttalat fientlig till alla som inte bekänner sig till islam vilket väl kan ses som en slags främlingsfientlighet?

Min syn är att all form av extremism, ideologisk eller religiös, är av ondo och bör uppmärksammas. Dock är det viktigt inse att det som brukar kallas problemfomu-leringsprerogativet (hemskt men beskrivande ord) ligger hos anständiga media och de alltid välmenande politikerna av Bengt Westerbergs och Erik Ullenhags snitt.

Den aktuella utredningen hävdar att de som tar del av vissa nätmedia som är kritiska till invandringspolitiken kan tro att alla vanliga människor är främlingsfientliga. E contrario skulle man kunna hävda att de som läser svensk dagspress lätt kan bibringas uppfattningen att en stor del av Sveriges befolkning är socialistiska genusfreakar vilket jag tillåter mig att tvivla på.

Jämförelsen kan, liksom krönikören, synas haltande men den visar att det lätt insmyger sig en vilja till ”ideologisk skolning” som döljs bakom den uttalade ambitionen att motarbeta främlingsfientlighet. Min känsla är att den rena främlingsfientligheten inte alls är så utspridd som Westerberg, genusmaffian, Expo med flera hävdar.

Däremot finns en utbredd oro för den förda invandrings- och integrationspolitiken, vilket felaktigt likställs med främlingsfientlighet. Bara för att människor tycker att statliga myndigheter slösar med pengar, något vi ser exempel på nästan dagligen, behöver man inte vara negativ till offentliga satsningar på sjukvård, skolor, äldreomsorg, tågtrafik med mera.

Westerberg föreslår naturligtvis åtgärder för att ställa saker och ting till rätta, läs få oss att ”tänka rätt”, och det är i vanlig ordning inte billigt. Utredningen påminner lite om den utredning angående mänskliga rättigheter som lades fram för några år sedan. Den utredningen tillsattes visserligen under en socialdemokratisk regim men slutfördes av alliansregeringen i god socialistisk och genusvetenskaplig ordning.

Där föreslogs en ny mycket kostsam byråkrati direkt underställd riksdagen med generaldirektör, staber och experter och där väl många av själva utredningens experter såg goda framtida utkomstmöjligheter. Trots vår välmenande minister Ullenhag – som i samband med publiceringen mumlade om att det fanns mycket att fundera på vad utredningens slutsatser anbelangade – är jag säker på att den i tysthet förpassades till papperskorgen och det vore väl bäst att även Westerbergs alster fick gå samma väg.

Till sist; Vi minns väl alla när Westerberg reste sig ur tv-soffan och lämnade studion då Ian Wachtmeisters och Bert Karlssons Ny Demokrati hade valts in i riksdagen. Det var stillöst och dessutom ett slag i ansiktet på demokratins spelregler. Bengt Westerberg är en framstående representant för den förtrytelsens skola som håller på att kväva oss alla dumma jävlar.