Bengt Elde: kulturelitens hackkyckling

– Jag har hört talas om de populistiska konspirationerna, men vad ska jag säga. Nyttigt att göra folk förbannade ibland. Jag kör mitt race utan att sidoblicka. Att kultureliten ser snett på mig var värre förut – i dag känner jag större acceptans.

– Jag målar av lust och är inte intresserad av att ha pengar i bankfack och vill inte betraktas som girig. Det har bara blivit så att det har gått bra för mig även om jag ibland har legat vaken på grund av dålig ekonomi. Min konst ska ekonomiskt vara tillgänglig och kunna konsumeras av alla. Ungefär som falukorv

Bengt Elde har just avslutat en 14 dagar lång utställning på Winterviken i Stockholm. Där har han har ställt ut 366 målade hästar av gjutjärn. 366 står för en häst för varje dag på året plus ett skottår.

De småfeta, krumbenta hästarna pryder i stort sett alla hans färgsprakande och detaljrika målningar som visar den svenska idyllen.

Ursprunget till hästarna kommer från sagor som han berättade för sina barn när de var små.

Realtid.se träffade honom i förra veckan på utställningen i full färd med att måla i den magnifika tegelbyggnaden, som en gång var Alfred Nobels gamla svavelfabrik.

Intervjun avbryts ideligen av besökare som vill ha samtal med honom och autograf i hans bok Bildfest, vilken säljs som smör.

Merparten av hästarna är sålda och uppskattningsvis kan en miljon kronor tillgodoräknas Tavelmålare Bengt Elde AB, som övertogs av sonen Christofer år 2000. Numera uppbär Bengt Elde lön i bolaget som anställd.

– Det har tagit sex år att förbereda utställningen, säger Bengt Elde, i full färd med att måla den sista hästen i hans konstnärsliv.

I det här fallet handlar det om ”hästarnas häst” byggd i trä med en mankhöjd på nästan en och halv meter. Han räknar med att den blir klar först nästa år när han fyller 70 år. Därefter har han planer på att skriva och illustrera en bok om sitt liv.

Bengt Elde målar alltid och på allting, från tidig morgon till sena nätter. Grammofonskivor, luftballonger, julkort, brickor, gamla spadar, SR:s julkalender, slipsar, klockor är några av de platser där Bengt Eldes pensel virvlat fram genom åren.

– Titta här vad jag har gjort, säger han och plockar fram ett par av hans glasögon fullmålade med hästar.

Även målarpallen bär hans motiv.

Hjärtat är numera ateljéerna i ett skolhus i Gravendal i Dalarna och Kocksgatan i Stockholm. Själv kallar han sig tavelmålare. Konstnär låter för pretentiöst och högtidligt.

När du var yngre och gick med barnvagnen på stan gjorde du reklam för din konst på ryggen?

– Ja, det var många som reagerade surt på det. Jag hade också reklam på galoscherna. Men jag hade inte råd att annonsera och då gjorde jag det på mitt sätt.

Du tjänar nästan 450.000 kronor om året. Sannolikt mycket mer än vad dina konstnärskollegor får in på sina jobb.

– Jaså, det är ingenting jag håller reda på. Är det en bra lön? Trots min ålder jobbar jag tolv timmar om dagen och har aldrig haft det så bra som nu. Jag har också folkpension.

Du målar mycket idyll?

– Det behövs motbilder i samhället med allt elände. Jag försökte en gång måla politiskt men det blev inte bra.

Var på konstnärsskalan befinner du dig i jämförelse med Ernst Billgren, Peter Dahl och Linn Fernström?

– Det skiter jag i. Andra konstnärer gör på sitt sätt och jag på mitt. Men jag läser gärna om dem i tidningarna.

Kollade i Wikipedias uppslagsverk på svenska konstnärer. Du finns inte med på listan?

– Hmm… Jag vet inte…

Hur mycket har du fått i stipendier?

– Allt jag har fått under åren är 800 kronor från Nacka kommun. Jag har fått klara mig själv.

Såg precis i ditt presentationsblad att du tackade färgfabriken Alcro för sponsring?

– Det stämmer. De håller mig med färg på livstid utan att begära något tillbaka. Fantastiskt!

Vilka konstnärer håller du mest på?

– Oj, det är många. Bror Hjorth, Olle Olsson och X:t gillar jag. Det som jag tycker är intressant betyder väldigt mycket och förändrar ens liv.