Benchmark blir investmentbolag

På en nästan fem timmar lång stämma beslutades på onsdagen att oljeborrföretaget Benchmark hädanefter ska vara ett investmentbolag.

Och det må vara hur det vill med Benchmarks förmåga att tjäna pengar på de råvarubolag företaget enligt stämmobeslut på onsdagskvällen hädanefter blir delägare i: den som vill besöka underhållande bolagsstämmor rekommenderas att investera i bolaget för att på så sätt få tillträde framöver.

Aktieägaren Karl-Erik Ståhl anser sig nämligen inte klar med bolaget, trots det nederlag han och de han företrädde med fullmakter fick lida i och med att det röstades igenom att Benchmark ska apportemittera aktier och bli delägare i några råvarubolag.

Enligt Ståhl har dessa bolag starka ägarkopplingar till Benchmarks ledning och styrelse, som berikar sig på aktieägarnas bekostnad genom de stora ägarandelar de får i Benchmark, vars egna kapital enligt årsredovisningen är ungefär fem gånger så stort som börsvärdet.

Medan Ståhl på stämman luftade åsikten att det hela var ett föremål för Leolagen och att bolaget i stället borde likvideras, hävdade majoriteten av de närvarande att den väg som beslutades var enda sättet att få bolaget på fötter igen.

– Om någon vill att jag inte byter aktier i Tomsk mot sådana i Benchmark på de här villkoren låter jag gärna bli, sade exempelvis Bernhard von der Osten-Sacken, som har aktier i båda bolagen men hävdade att Tomsk Refining är ett mycket bättre bolag. Han förnekade med emfas att den typ av närståendeförhållanden som Karl-Erik Ståhl talade om existerar (se faktaruta).

Om Leolagen skulle vara tillämplig skulle emissionsbesluten kräva nio tiondelars majoritet på stämman. Karl-Erik Ståhls falang hade 25 procent av stämmans röster, men såväl mötesordföranden som vd Petter Elmstedt, tidigare anställd i Vinge och i Lage Jonasons bankirfirma, hävdade med att Leolagen var irrelevant.

Vid ett tillfälle tog Petter Elmstedt några hastiga steg mot Karl-Erik Ståhl, men avbröts av att en investerare tog till orda och gjöt olja på vågorna. Realtid.se frågade Elmstedt efteråt om han hade tänkt att handgripligen kasta ut Ståhl.

– Nej, något sådant skulle jag aldrig göra, sade Elmstedt och förklarade att han enbart hade tänkt att sätta sig och diskutera Leolagen med Ståhl. Enligt Elmstedt är den inte tillämplig, eftersom ingen ägare äger mer än tio procent i Benchmark.

Odenbro hävdar också att Leolagen inte är tillämplig, men av andra skäl: det handlar inte om emissioner till ”nära och kära”, enligt Odenbro, som i samtal med Realtid.se dagen efter stämman uppger att den tioprocentsgräns Elmstedt hänvisar till inte existerar.

Elmstedt, vd sedan bara några veckor och dessförinnan finanschef, hade redan tio minuter in i stämman kommit på kant med Ståhl eftersom Ståhl frågade om dagens finansiella ställning i företaget. Elmstedt, understödd av bland andra Osten-Sacken, menade att det var kurspåverkande information och inte kunde avslöjas mer specificerat än vad som tidigare under dagen hade publicerats i kvartalsrapporten, dvs hur ställningen var den sista mars.

Däremot sade han att med nuvarande kassaförbrukning kommer Benchmarks pengar att vara slut om några månader.

På Ståhls fråga om fler utspädande emissioner är att vänta sade Elmstedt att en möjlig väg framåt är att sälja av Benchmarks tillgångar, exempelvis aktier i det onoterade guldprospekteringsbolaget Kopylovskoye, som är ett av de bolag det beslutades att Benchmark ska investera i (det är dock inte aktuellt längre, sade Odenbro efter stämman, eftersom verksamhetsbreddningen nu är beslutad och pengarna inte kommer att rinna ur bolaget i samma takt som förut – resonemanget gällde för det fall Benchmark skulle tvingas fortsätta med sin nuvarande inriktning, säger Odenbro).

Efter en stunds bråk sade affärsmannen Ali Alibhai (som är från Spånga, och inte ska förväxlas med affärsmannen Mohamedali Alibhai från Steninge) att han struntar i vem som räddar bolaget:

– Jag är en troende människa, men om Gud eller Djävulen räddar Benchmark skiter jag fullständigt i!

Ytterligare en stund in i den 22 frågor långa frågelista Ståhl hade förberett gick finansmannen och numera Benchmarkstyrelseledamoten Mats Löfgren, vars bolag Strict sitter i samma hus som Cevian, fram och höll ett anförande där han med myndig stämma ifrågasatte Karl-Erik Ståhl.

– Vad är ditt motiv egentligen? Aktieägarvärde eller den tvist du har mot Benchmark?

Både och, förklarade Ståhl: han representerar 500 aktieägare som anser sig lurade i en tvist med ett annat bolag, Swea Oil, och blev ägare i Benchmark genom diverse turer. Själv äger Ståhl aktier värda ca 12 kronor i Benchmark.

Förutom Leolagen uppehöll sig en hel del av diskussionen kring möjligheten att likvidera Benchmark. Ståhl hänvisade till en oberoende rapport om oljereservernas värde, som Benchmarks balansräkning enligt honom är baserad på, medan hans motståndare hävdade att det i praktiken inte skulle bli så mycket pengar vid en likvidation.

– Well, you can sell anything, you can sell the Empire State Building, sade den Texas-baserade oljemannen Bert Golden, operativ chef i Benchmark, på sitt Texas-mål när Aktiespararnas representant frågade honom om det skulle gå att sälja tillgångarna Benchmark förfogar över.

Dessförinnan hade han presenterat verksamheten på ett ganska tekniskt vis, med detaljerade kartor och diagram. Idag producerar källorna 200 fat olja per dag, och 2-3.000 fat saltvatten, sade han. Det ger dock inga vinster: EBITDA var minus 2,3 miljoner kronor under årets första kvartal, på en omsättning om 3,1 miljoner.

En som blev upprörd på Ståhl under mötet – vid sidan av bland andra ordförande Odenbro, vd Elmstedt, samt Osten-Sacken och Mats Löfgren – var styrelseledamoten Bo G. Lindén, som jobbar med investeringar utifrån sitt BGL Management.

– Jag är urbota less på dig! Du har förbrukat ditt förtroende! sade Lindén efter att ha ställt sig upp.

En annan av de närvarande nya styrelseledamöterna, Patrik Perenius, visade också tydligt sin irritation. Perenius är även styrelseledamot i ett av de bolag, Geotermica, som Benchmark ska investera i – något Ståhl anser är ett av de Lex Leo-relevanta kopplingarna.

– Jamen ställ dina frågor nu då! sade Perenius när Ståhl under sin 29-punktslista i början av stämman sade att han kunde ta de frågor som gällde ägarkopplingar mellan Benchmark och de nya råvarubolagen i anslutning till respektive presentation av dessa bolag i stället för tillsammans med de mer allmänt inriktade.

För ordförande Odenbros del började ilskan synas tydligt när Ståhl för första gången begärde votering, vilket skedde i samband med beslutet kring ändring av bolagsordningen. När Ståhl sedan ville ha en diskussion om Leolagen – besluten om apportemissioner fattades efter det om bolagsordningsändring – avbröt Odenbro honom argt.

Stämman slutade med att Ståhl drog tillbaka sitt förslag om att likvidera bolaget, eftersom han ansåg att stämman hade hållit på för länge för att det skulle vara meningsfullt att diskutera det.

Därefter vidtog en stunds eftersnack. I hissen ned till gatuplanet diskuterade Ståhl, Bo Lindén och von der Osten-Sacken värderingen av oljekällorna i Texas. Lindén uppmanade Ståhl att ägna sin energi åt något mer produktivt än åt att försöka förstöra för Benchmark, som han uttryckte saken. Stämningen var en blandning av konflikt och glädje: Osten-Sacken dunkade exempelvis Ståhl lite vänskapligt på axeln medan han diskuterade med honom.

Karl-Erik Ståhl sade till Realtid.se att sista ordet inte är sagt. Exempelvis funderar han på att klandra stämman.

Efter att Realtid.se mailat ett utkast av rapporten till Örian Odenbro för påseende ringer Petter Elmstedt upp och meddelar att styrelsens inställning i de frågor som var uppe till beslut på stämman baserades på råd från Delphi, byrån Örian Odenbro är delägare i. Odenbro har dock inte varit inblandad i rådgivningen mer än som styrelseordförande i Benchmark, enligt Elmstedt.

Det jobbet har advokat Rickard Samuelsson på Delphi skött, säger Odenbro när han en stund efter Elmstedt ringer med sina synpunkter på artikeln. Att Delphi anlitades berodde på praktiska skäl, säger han.

– Jag är väldigt nöjd, sammanfattar Örian Odenbro sedan sin inställning till stämmobesluten.

– Jag känner en stor lättnad över att vi lyckades baxa igenom förslagen, eftersom jag var orolig inför stämman för vad som skulle hända med bolaget i annat fall.