Ben från döda används vid tandimplantat

Sammanlagt 19.220 svenskar fick ett tandimplantat i munnen i fjol. Av dessa patienter har 190 fått ben från en avliden människa i munnen, enligt en studie från Millenium research group.

Åsa Welin verksamhetschef på donationsrådet menar dock att det är vanligare att patienter som gör en höftoperation donerar ben till den här typen av implantat.

– Talar man om att man vill donera efter sin död så ingår även vissa delar till detta men det vanligaste är att man tar tillvara på ben från patienter som fortfarande är vid livet, säger hon.

Skillnaden mellan länderna i Europa är stora. Storbritanniens tandläkare använde sig av ben från en avliden människa vid 10 procent av implantaten som genomfördes i landet i fjol mot Sveriges 1 procent, enligt studien från Millenium Research group.

Kostnaderna för de olika alternativa behandlingarna varierar stort.

– Eget ben är gratis, dödas ben och kalvben ett par tusen kronor, benersättningsmaterial någt tusen, kärlförsöjd ben kräver en stor medicinsk insats och kostar kanske 100.000 kronor eller mer, patientens del av detta beror på behandlingen klassa som tandvård eller sjukvård, säger Björn Johansson, ordförande i Svensk käkkirurgisk Förening.

Björn Klinge, professor i Parodontologi, är dock tveksam till om implantat med hjälp av ben från avlidna människor har nått Sveriges gränser.

– Det har jag väldigt svårt att tänka mig och jag har ganska bra koll på det här. Internationellt är det dock inte ovanligt. Där säljer sjukhusen behandlade organdelar. Men det finns ingen marknad i Sverige och jag tror inte att den kommer komma hit heller.

Varför?

– Här använder man istället hydroxyl-apatit, grundkomponenten i ben, som finns att köpa på burk. Det använder man i de flesta fall när det gäller små rekonstruktionsbehov. Vid stora behov använder man ben från patientens egna höfter eller någonannanstans på kroppen.

Det vanligaste i Sverige är att implantatet byggs upp av ben från den egna kroppen – hela 87 procent av implantaten i Sverige gjordes med hjälp av ben från höftbenet, käken eller skallen. Detta jämfört med Storbritanniens 20 procent.

Förutom dessa metoder används ben från kalvkadaver samt syntetiskt material. Sverige använder bara syntetiskt material vid 2 procent av implantaten.

– I andra länder är man lite mer öppen för nya ideér men Sverige är väldigt konservativa när det gäller nya saker överhuvudtaget. Jag tror att det handlar mer om en attitydfråga hos olika tandläkare. Det tar tid att komma in med nya grejer i Sverige, säger Björn Sellert, vd för Tigran Technologies.

Enligt Björn Sellert kan en operation i exempelvis höften vara ett smärtsamt alternativ när patienten senare ska göra ett implantat.

– Om det är stora behandlingar där mycket ben ska tas så är det klart att det kan vara så men det får man väga mot behovet att göra den rekonstruktionen. Plockar man från den egna kroppen så finns det ju heller inte några problem med avstötningsreaktioner eller neurologiska reaktioner. Risken med ben från avlidna kan ju vara smittspridning, svarar professor Björn Klinge.

Björn Johansson, ordförande i Svensk käkkirurgi Förening, föredrar att använda ben från patientens egen kropp men blandar gärna med benersättningspreparat för att minska mängden av patientens eget ben.

– Det är det mest och kanske bäst dokumenterade materialet och kanske även det patienten helst väljer, det läker ju in helt utan någon främmande reaktion, säger han.

Varför används inte syntetiskt material som titan oftare?

– Tröghet bland användarna, man vet vad man har och är lite tveksam att prova nytt utan att bra tidigare resultat finns, det handlar ju om behandling av människor!

Realtid.se frågar professor Björn Klinge:

Hur ser marknaden ut för tandimplantat?

– Det finns nog ingen som kan svara på det. Det finns ingen registrering men det finns gissningar från försäkringskassan.