Barack Obama rätta medicinen för USA

”Endast McCain har tagit upp kampen mot tobaksbolagen, läkemedelsindustrin och politisk korruption.” Så låter TV-reklamen för John McCains i presidentvalskampanj som är i full gång just nu. Knappast något som glädjer läkemedelsindustrin som under åren lagt merparten av sina pengar på republikanerna och anställt Billy Tauzin, en före detta republikansk kongressman från Louisiana, som chef för den amerikanska läkemedelsindustriföreningen med en årslön på 2 miljoner dollar om året.

Och för att riktigt sprida salt i såren så har McCain om och om igen betonat att han inte gillar läkemedelsindustrin. Under den republikanska presidentvalsdebatten tidigare i år, i New Hampshire, så kritiserade Mitt Romeny, guvernör från Massachussets, McCain för hans kommentarer om läkemedelsindustrin.

”Gör inte läkemedelsindustrin till bovarna i det här dramat” sa Romney.

”Men det är de ju”, svarade McCain.

I den amerikanska senaten så har McCain introducerat flera lagförslag som är hatade av läkemedelsindustrin. Mest av allt har industrin retat sig på hans försök att legalisera parallellimport av billigare läkemedel från Kanada och Europa. Men de har inte heller gillat att han motsatte sig den utökade pensionsförmånen som innebar att fler pensionärer kunde köpa mer läkemedel eller att han försökte snabba på införandet av generiska läkemedel på den amerikanska marknaden.

Det är helt klart att om McCain vinner valet så kommer inte läkemedelsindustrin att möta samma varma välkomnande som under Bush-åren.

Så det kanske inte är så konstigt att läkemedelindustrin har totalt lagt om strategi och enligt ”Center for Responsive Politics” nu har gett nästan fyra gånger så mycket pengar till den demokratiska kandidaten Barack Obama, jämfört med vad man gett till McCain.

Det finns ett ytterligare och mycket reellt problem med McCains presidentvalsplattform och det är hans hälso och sjukvårdspolitik: Normalt gillar läkemedelsindustrin den typ av total avreglering som McCain står för, men inte när en sådan avreglering kan innebära att de förlorar stora summor pengar.

Läkemedelsindustrin är en av de mest konjunkturokänsliga branscherna i det privata näringslivet, men inte ens den här stabila industrin har undgått att känna på effekten av patienter som slutat gå till doktorn, och slutat köpa sin medicin, för att man inte längre har råd. Till och med Pfizer-vd:n Jeff Kindle beklagar sig över att ”this is not a good thing.”

Och då ska man vara medveten om att John McCains förslag på förändring av reglerna för de sjukvårdsförsäkringar som de flesta anställa har kan komma att göra den här situationen ännu värre.

McCain vill tvinga anställda att betala skatt på kostnaden för den del av sjukfösäkringen som arbetsgivare betalar för sina anställda. Idag så har 62 procent av amerikaner under 65 år sjukförsäkring genom sin anställning. I genomsnitt kostar en sådan försäkring 12.700 dollar per år för en familj på fyra personer och arbetsgivaren står för cirka tre fjärdedelar av den kostnaden. Sedan 1954 har den här förmånen varit skattefri, vilket har lett till att de flesta företag erbjuder sina antällda en sjukförsäkring.

Istället vill McCain ge de anställda en skatterabatt på 5.000 dollar per familj så att de ska stimuleras att gå ut och köpa sin egen sjukförsäkring som ska täcka både läkare, sjukhus och mediciner.

Resultatet av detta kan enligt många bedömare bli att företag slutar betala kostnaden för sjukförsäkringen, eftersom det hittils varit ett sätt att ge arbetstagare in obeskattad förmån. Anställda skulle då tvingas söka sig ut själva på den privata marknaden. Det här är en marknad där enskilda ofta får betala skyhögt mycket mer i premier än vad ett stort företag kan förhandla, och kan innbära en massiv ökning av antalet personer utan försäkring och utan medel att köpa mediciner.

Helt klart är inte det här ett scenario som läkemedelsindustrin skulle välkomna, men det är inget som McCain bryr sig om; för att fightas med läkemedelsindustrin är något som han gjort till en sport.

Barack Obama har därför vunnit den här kampen om både läkemedelsindustrins pengar och kärlek, utan att egentligen göra något alls.

Obama vill inte förändra det nuvarande systemet när det gäller sjukförsäkringar, han har istället lite fluffiga planer om att införa bland annat. IT-teknologi (!) på sjukhus och läkarkontor och att på det sättet så småningom spara circa 2.500 dollar per familj och år. Det är nog bara Obama som tror att det här kommer att ha någon större effekt. Men han vill även tillåta parallellimport av läkemedel och har föreslagit förändringar som skulle göra det svårare för försäkringsbolag att tacka nej till patienter som redan är sjuka.

Största möjliga status quo är dock vad läkemedelsindustrin är intresserad av och det har gjort Obama till industrins senaste förälskelse. Det skadar naturligtvis inte heller att det ser ut som att Obama kommer att vinna valet, för inget gör en presidentkandidat så populär som just det faktum att han kan tänkas vinna. Det finns ju inte så stor anledning att skänka stora summor pengar till någon som inte senare kan leverera Vita Husets stöd i allehanda frågor.

Men demokraterna försöker naturligtvis också påvisa att de är tuffa mot den stora stygga läkemedelsindustrin. Det finns inte många väljarröster att vinna på att säga något annat.

”Obama har en lång historia av att stödja lägre läkemedelspriser”, säger Nick Shapiro, som är en talesman för Obamakampanjen.

Vad ingen talar om är att läkemedelsindustrin i USA har en längre historie av att få igenom sina hjärteärenden i kongressen än någon annan industri. Verkligheten är att än så länge så har den amerikanska läkemedelsindustrin aldrig förlorat en enda viktig omröstning.

Och det är sannolikt att det här inte kommer att förändra sig, oberoenda av dem som vinner.

”Money talks”, som de säger over here.

Peter Rost

[email protected] <mailto:[email protected]>