"Banken lurade Högsta domstolen"

Kunden, en 63-årig man i Umeå, som haft ett depåkonto i Föreningssparbanken sedan 1998, stämde banken i tingsrätten för två år sedan. Han krävde skadestånd eftersom banken låtit limiten för hans handel med optioner överskridas samt för att banken inte informerat honom om överskridandet av limiten eller avslutat hans pågående affärer för att förhindra det.

Föreningssparbanken å sin sida hävdar att den inte har någon skyldighet att se till att limiten inte överskrids, inte heller har den någon skyldighet att informera kunden om det skulle ske. För en vecka sedan gav Högsta domstolen Föreningssparbanken rätt.

Vilseledande uppgifter

Men Lars Ohlson är upprörd över hur banken argumenterat i rätten.

– Det är anmärkningsvärt att banken använder vilseledande uppgifter. Den ljuger i rättssalen helt enkelt och det är jävligt allvarligt, säger Lars Ohlson, författare till bland annat Skambankerna och Ruinmakarna.

Enligt Lars Ohlson har banken – tvärtemot vad den hävdar – skyldighet att både upprätta limitavtal samt skyldighet att informera kunden redan när 80 procent av limiten är förbrukad.

– Och jag vet att det är så för jag har Föreningssparbankens interna regelverk framför mig. Det står även detaljerat om att det är kundansvarig, och inte mäklare, som ska meddela kunden detta, säger han till Realtid.se.

Men även om banken skulle vilja hävda att de interna reglerna inte har med kunden att göra finns det ett avtal som banken är tvungen att följa.

– Det som populärt heter OM-avtalet och som ligger till grund för all derivathandel. Det är ett trepartsavtal mellan Stockholmsbörsen, banken och kunden. Den första bestämmelsen där innebär att det interna regelverket också omfattas av OM-avtalet, säger Lars Ohlson.

Lämplighetsprövning saknades

Bland annat innebär avtalet att kreditprövning och limit måste upprättas, liksom lämplighetsprövning vid varje affär.

– Det kan ju inte ha skett eftersom det skenat iväg.

Det var 1998 som kunden skaffade sig 1998 en depå på Föreningssparbanken och skrev under en fullmakt som gav banken rätt att företräda honom vid förvärv av värdepapper. Ett och ett halvt år senare kom kunden och banken överens om hur mycket av portföljen som fick riskeras på handel med optioner och terminer, ett så kallat limitavtal. Limiten, som enligt avtalet definieras som ”värdet av den exponering, angiven i SEK ovan, som ej vid något tillfälle får överskridas av kunden”, bestämdes då till 6 miljoner kronor.

Tingsrätten gick på bankens sida

Banken hävdade att den inte var skyldig att inhämta kundens godkännande innan limiten överskreds, en linje som tingsrätten gick på.

– Jag förstår inte hur banken kunde få med sig tingsrätten på det här. Limiten var ju till just för att inte överskridas. Det är som om passagerare skulle kunna godkänna att en taxichaufför kör mot rött ljus. Passageraren har faktiskt inte den befogenheten. Man kan inte godkänna en överskridelse av regler, säger Lars Ohlson.

Förlorade ”stora summor pengar”

Någon månad senare höjdes så limiten till 10 miljoner kronor. Och i maj 2000 upptäckte kunden plötsligt att limiten var överskriden. Enligt kunden själv tvingades han då att sälja av innehav som enligt honom själv var till oförmånliga villkor och han förlorade därför ”stora summor pengar”.

Kunden ska nu ersätta Föreningssparbanken för dess rättegångskostnader på 416.220 kronor.

Domen har vunnit laga kraft. Vad kan kunden göra nu?

– Begära resning på grund av ny bevisning. Jag tror att den här domen kan rivas upp om kunden lägger fram Föreningssparbankens interna regelverk.

Kunden företräddes av Flood Advokatbyrå och Föreningssparbanken av Hökerberg & Söderqvist Advokatbyrå.