Även lite pudersnö knäcker SL

En centimeter nysnö i Stockholm innebar en timmes förseningar i pendeltågstrafiken under måndagsmorgonen.

De som jobbar med kommunaltrafiken har svaren klara när resenärerna undrar vad som står på.

– Det är inte mitt problem, säger busschauffören som ju inte är anställd av SL utan av en entreprenör.

– Jag får ingen information, säger spärrvakten.

Hur upplever ledningen måndagsmorgonens trafikläge?

– Inget särskilt, säger Gisela Poellinger på pressavdelningen.

SL har taktiken klar. När drevet mojnar gäller det att tona ner. Att göra de ständiga förseningarna till en icke-fråga.

Mot resenärerna är det kanske lite svårare att behålla den attityden. Men det går.

”Det kan förekomma förseningar”, säger Banverkets röst i högtalarna på perrongen ”på som mest 15 minuter”, heter det på SL:s störningstjänst på webben.

”Inget särskilt” innebar den här morgonen elfel i Ulriksdal (en kontaktledning), trasigt tåg i Flemmingsberg och Huddinge (dörrarna fungerar inte), signalfel (vid Årstaberg), vagnbrist står det på perrongens ljustavlor. Ytterligare några vagnfel, visar det sig senare.

Gisela Poellinger ringer tillbaka.

– Jo, det blev kraftiga förseningar, säger hon nu.

– Upp till 15 minuter. Det förekom även inställda tåg, men inte samtliga. Det fanns även tåg som kom i tid.

Tåget klockan 07:47 som skulle kommit 08:08 är inställt, står det på bildskärmen, men först klockan 08:12. I tidtabellen skulle det tåget gått 07:43. Det dröjer 58 minuter innan det kommer något tåg.

Flera tåg åker förbi stationer för att hinna ikapp. Andra vänder innanför tullarna.

En vanlig morgon ska det gå tio tåg ute i förorterna under den timme då det idag inte kom något tåg alls. Ändå hävdar SL att bara två tåg är inställda.

Vid Stockholms central några stationer senare är förseningen långt över timmen. Många resenärer fick aldrig plats utan står kvar och väntar på ett tåg som enligt tågvärden alltid befinner sig ”strax bakom”.

Vilka tåg ställdes in? En enda följdfråga räcker för att de ansvariga ska börja skylla på varandra.

– Ring Stockholmståg. Stockholmståg och Banverket rapporterar in och följer upp. Det här är all information jag fått, säger Gisela Poellinger.

Varför stämmer inte dina uppgifter?

– Det kan inte jag svara på.

Vad tycker du om det här?

– Jag kan inte säga mer.

Resenärerna får inte veta något om de inställda tågen när de väljer buss. Skyltarna utanför pendeltågsstationerna visar tidtabellens tider. När de betalar i spärren får de inte heller veta något. När de läser ljusskylten på perrongen ser de att tåget ska vara försenat. När de läser på bildsskärmen i vänthallen ser de att det är inställt. Den gamla monitorn på perrongen berättar att också nästa tåg är inställt.

Sedan finns ju Resegarantin. Resenärerna ska få ersättning i efterskott för alternativa färdmedel.

I morse gick det inte att komma fram till Taxi Stockholms växel. Att åka taxi från förorterna in till stan kan ha fungerat för enstaka resenärer. Några ersättningsbussar var inte aktuella.

Jonas Eliasson är professor i transportsystemanalys på Tekniska Högskolan i Stockholm. Det är han som räknat fram att resenärerna är beredda att betala 300 kronor i timmen för att slippa förseningar – en uppgift som cirkulerade i tidningarna när det var som värst i februari.

Med en kvarts miljon resenärer på pendeltågen en vanlig vinterdag (enligt ATR/MTS) innebär det att en timmes försening kostar 75 miljoner kronor. Om dagen.

Inte 50 miljoner kronor för en hel vinter eller 140 kronor per resenär som är vad SL låter landstingets skattebetalare kompensera sig själva med.

”Oacceptabelt”, skrev SL:s ordförande Christer G Wennerholm tillsammans med finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M) på DN Debatt den 26 februari.

Oacceptabelt – han använder samma ord om plankare, om skadegörelsen i Konstfackstudenten NUG:s verk, om korruptionsproblemet i Busslink.

För ordföranden själv och för vd Göran Gunnarsson har ordet inga konsekvenser.

Varken SL eller regeringen har hört talas om att någon skulle krävt deras avgång.

Och regeringen har ju agerat. Militären var ju åtminstone nära att ingripa efter dagarna utan tunnelbana.

Men nu har alltså drevet mojnat.

– Tyvärr har infrastrukturministern inte möjlighet att medverka i en intervju, hälsar Åsa Torstensson genom sin pressekreterare.

– Snöstormar som drar in oväntat får man nog acceptera, säger transportforskaren Jonas Eliasson.

– Men att Uppsalapendeln varit försenad hela vintern… Då har man en känsla för att det gått över gränsen för vad som är acceptabelt.

– Jag är mindre upprörd över att tunnelbanan ställs in under ett par dagar. Det händer ju nästan aldrig. Den ständiga osäkerheten för pendeltågen, däremot…

– Ansvarsfördelningen mellan operatörer som SJ och SL och banhållaren Banverket är otydlig. Det är hopplöst att reda ut vem som har mest fel.

– Jag tror inte de vet själva.

– Det skulle vara bra om det fanns en incitamentsstruktur. Ibland verkar det vara rationellt att försöka vältra över konstader på varandra.

Och så var det det där ordet – oacceptabelt.

– Vad de syftar på är kanske de extraordinära händelserna. Jag är beredd att säga tvärs om, säger Jonas Eliasson.

– Det kan väl inte vara så svårt att få den vanliga trafiken att gå okej? Även om det då och då snöar och trillar löv på spåret.