Återstår att se om den förändrade lagstiftningen är tillräckligt potent

Sverige har tidigare legat mer eller mindre vidöppet för uppköp av verksamheter som är viktiga och centrala för den svenska nationella säkerheten. Den ändrade säkerhetslagstiftningen innebär att ägargrupperingen som planerar en försäljning måste få godkännande från en samrådsmyndighet som kan förbjuda transaktionen.

Bakgrunden till förändringen är naturligtvis det pågående globala kriget om kritiska teknologier och information. Ett exempel är bråket mellan Kina och USA om den kinesiska underhållingsappen Tiktok som av USA, och en del andra västländer, misstänks kunna lagra känslig information som kan hamna i händerna på den kinesiska kommunistregimen. 

Konflikten visar att den nya och hastiga teknologiska utvecklingen är djupt problematisk ur ett nationellt säkerhetsperspektiv. Att förhindra informationsinhämtning av känsliga säkerhetsdetaljer har blivit allt mer centralt för västländerna när, framför allt, Kinas makttentakler i kombination med ett allt djupare teknologiskt kunnande växer sig starkare. 

Intentionen från regeringen med förändring av säkerhetslagstiftningen är god, men det återstår att se om den förändrade säkerhetslagstiftningen är tillräckligt potent för att förhindra oönskad informationsöverföring till främmande makt.  

Frågan om utländska förvärv i Sverige, och i andra länder också för den delen, är komplicerad och omgärdad av diverse nationalistiska argument. Det har historiskt handlat om nationell stolthet och ibland arbetstillfällen när politiker och andra ställt sig på barrikaderna för att förhindra att ”fina” svenska bolag hamnar hos rovgiriga utlänningar. Att det svenska systemet med röststarka A-aktier inte avskaffats är delvis en del av gammal svensk bolagsnationalism. 

De senaste åren har debatten svängt mot att reciprocitetsprincipen hamnat i centrum och fokus har riktats mot odemokratiska länders globala ambitioner. Naiviteten i västländerna har minskat i takt med den globala utvecklingen. Den ”nya” synen är att vissa företagsförvärv i praktiken skall förbjudas eftersom målbolaget inte skulle kunna förvärva det köpande bolaget; reciprocitet saknas. Oftast syftas på kinesiska bolag där det är svårt att veta vem/vilka det är som förvärvar. Finns den hårdhänta kinesiska kommunistdiktaturen i bakgrunden som pådrivare till affären? Handlar förvärvet därför om att något annat än en affär där syftet är att tjäna så mycket pengar som möjligt? 

Diktaturen Kinas internationella affärs- och förvärvsaktivitet har varit extremt omfattande, i synnerhet det senaste decenniet, där mängder av företag i olika branscher (i Afrika handlar det nästan om att hela nationer ”köps upp”) fått kinesisk flagg och där det är oklart om det köpande företaget domineras eller finansieras av kommunistpartiet. Det är ytterst svårt, eller snarare omöjligt, för ett bolag baserat i västvärlden att delta i en budstrid när den kinesiska staten eventuellt finns på motståndarsidan. 

Coronapandemins omfattande skadeverkerkningar i det västerländska näringslivet har öppnat upp nya möjligheter för bland annat extremt kapitalstarka kinesiska intressen att stärka sin  marknadsställning i väst. EU antog i fjol en förordning för att granska utländska direktinvesteringar inom unionen. Även här är syftet att stärka säkerheten och se till att odemokratiska krafter inte får ett fotfäste. Det krävs sannolikt ytterligare lagstiftning i Sverige och EU för att hejda den ”röda faran” från att infiltrera och underminera de västliga demokratierna.