Alla gruvarbetare räddade

Klockan fem minuter i tre natten till torsdagen hade alla räddats.

Den siste av arbetarna, Luis Urzua, var då befriad från underjorden.

Den 54-årige förmannen Urzua kom upp till jordytan nästan 23 timmar efter den först räddade kamraten Florencio Avalos.

Urzua blev den som fick stanna längst tid i gruvan efter olyckan för 69 dygn sedan, den 5 augusti då ett ras spärrade in de 33 arbetarna. Han är därmed också den som överlevt längst under jord efter en gruvolycka.

Näst sist upp blev Ariel Ticona, 29 år. Han klev ur räddningskapseln klockan 02.27 svensk tid natten till torsdag.

Ariel Ticonas hustru Elizabeth Segovia födde dottern Esperanza (Hopp) 40 dagar efter olyckan.

– Hälsoläget är gott bland nästan alla de räddade arbetarna, rapporterade hälsovårdsministern Jaime Manalich på onsdagen.

Tre av 16 behöver någon form av vård. En av dem får antibiotika intravenöst mot en svår lunginflammation.

Två andra genomgår avancerad tandkirurgi och får smärtlindring på grund mycket allvarliga infektioner.

Men majoriteten ”är vid mer än tillfredsställande hälsa”, sade Manalich sedan de förts i helikopter till sjukhuset i Copiapo, fyra mil från koppar- och guldgruvan i San Jose.

Strax efter den lyckade räddningsaktionen började den första av de män, som hjälpte gruvarbetarna i under jorden, sin resa upp.

Nästa räddningsarbetare kom upp strax före klockan fyra på torsdagsmorgonen.

Den sjätte och sista räddningsarbetaren, Manuel Gonzales återvände ur gruvan, efter drygt ett dygn, klockan sex på torsdagsmorgonen.

Gonzales var också den första räddningsarbetaren som reste ner och mötte de instängda männen.

Därmed är San Josegruvan tom på människor. Dess framtida öde är oklart eftersom president Sebastian Pinera sagt att den inte får öppnas igen innan säkerheten för arbetarna är garanterad.

Även säkerheten i Chiles andra gruvor ska granskas, sade Pineras som gjorde sitt utspel när den första gruvarbetaren återfick sin friheten natten till i onsdags.