Alla dessa Sverigedemokrater

Det är faktiskt helt fantastiskt med ett parti som idkar nolltolerans mot rasism och ändå har hårdförd rasism som sin främsta partipunkt. Jag såg idag presskonferensen med deras nya justitieministerkandidat, som svarade på frågorna med sina inövade rumsrena svar. Han hade en mycket märklig frisyr måste jag tillägga, någon sorts framåtkammad lugg som fick honom att se ut som han var tolv år.

Sen kommer en fråga om varför de väljer att skicka ut sin partitidning SD-Kuriren med den extremt rasistiska Dispatch international. Han svarar att det är för att Dispatch international ger en nödvändig vinkling av samhället som andra medier inte vågar ge, det vill säga de står för att de är rasister.

Det är ungefär samma intelligensnivå som att höra Sarah Palin diskutera utrikespolitik och att hon är grym på ämnet för att Ryssland gränsar mot Alaska (det är bara ett litet hav emellan).

Att läsa Dispatch International är lite som att läsa Grönköpings veckoblad, med den stora skillnaden att i stället för att skratta så blir man rädd. Dessa hatandes idioter som skyller sina egna tillkortakommanden på andra är fullkomligt livsfarliga. Sluta rösta på dem.

Hur svårt ska det vara att var lite snälla mot varandra? Det gäller i alla läger. Tänk inte så fruktansvärt mycket på hur bra alla andra har det och varför du inte har det lika bra och vems fel det är. Gör något åt det istället. Börja med att köpa byxor med rätt längd. Om alla var upptagna med att hjälpa varandra så skulle det inte finnas tid att hata varandra.

SD har ”trygghet och tradition” som motto. Till och börja med så finns det få människor i Sverige som får mig att känna mig så otrygg som en Sverigedemokrat. För det andra så är jag en stor älskare av traditioner, men de har aldrig inkluderat att hata någon annan, snarare motsatsen.

När den eviga prillan Jimmie Åkesson kommer gående i folkdräkt så ser han ut som någon som försöker klä ut sig till svensk snarare än det han antagligen önskade – att förkroppsliga vad han kallar svenskhet. Och vad han och hans partikamrater tycker svenskhet är fick vi lära oss med all önskvärd tydlighet häromdagen.

Hade de inte fått så förbannat mycket röster i alla opinionsundersökningar så hade de nästan varit lite söta, dessa pojkar som står och skriker sitt budskap som någon form av kompensation för att de inte hade tillräckligt många vänner när de var små.

De är mobbare som har lyckats hitta det ultimata forumet att fortsätta mobba: Sveriges riksdag. Statligt subventionerad mobbning. Nu verkar inte ens det egna partiet har förmågan att sparka de värsta rasisterna ur riksdagen.

Därmed får vi fortsätta stå ut med deras obehagliga sartoriella uppenbarelser, men också deras verbala goja, på bästa sändningstid.

Gör något snällt i helgen och rösta för fan inte på Sverigedemokraterna!