Åklagaren yrkar på fängelse

På måndagen avslutades insiderrättegången mot Christian Granqvist i Stockholms tingsrätt med åklagarens och försvarets slutpläderingar.

Åklagare Stig Åström rullar in en, till synes, tung kabinväska från vilken han packar upp de tjocka luntorna från förundersökningen. Försvarsadvokaten Henrik Olsson-Lilja plockar fram sin Ipad.

Ett drygt tiotal åhörare finns på plats. Anna Rasin, kommunikationschef på Vinge, sitter tillsammans med en kollega från Vinges kommunikationsavdelning, samt advokat Simon Bergström från Försvarsadvokaterna som följer huvudförhandlingen ”på uppdrag av en klient”. I övrigt sitter några juriststudenter bland åhörarna.

Några minuter efter klockan 9.00 sätter åklagaren igång med sin plädering. Han börjar med att, genom att hänvisa till ett mål i EG-domstolen, framhålla att även om ett kurspåverkande projekt inte utvecklade sig som det var tänkt och ledde fram till målet, så kan det ändå röra sig om insiderinformation.

Under hela åklagarens plädering sitter Christian Granqvist med blicken nedfälld och pannan vilandes i ena handen. Den andra handen rör sig över bordet på ett sätt så att det ser ut som att han ritar något på ett papper för att få tiden att gå.

Åklagaren tar upp de två åtalspunkterna i målet gällande Orc Software och IBS som exempel på två fall där projekten, och det som i ett tidigare skede var att anse som insiderinformation, inte utvecklade sig enligt plan.

I samtliga åtalspunkter förekommer en budsituation vilket enligt åklagaren ”typiskt sett är en situation där insiderinformation förekommer”.

– Insiderinformation är av sådan art att det är ämnat att väsentligt påverka priset på aktien. Bara det faktum att Vinge ska utföra uppdraget betyder att sådan information skulle förekomma, säger Stig Åström.

Stig Åström går hårt åt den berättelse som Christian Granqvist har gett, dels vid förhören under den tid han satt häktad, dels den berättelse han givit inför rätten.

För åklagaren har förhören handlat om att för varje situation gå igenom frågorna: ”Varför just det här bolaget?” och ”Varför köpte han just den dagen?”, och han anser att den åtalades berättelse är alltför torftig, och att han inte alls ger intryck av att ha haft särskilt stor koll på de bolag han har handlat i. Av detta drar Åström slutsatsen:

– Det verkliga skälet att han handlade var insiderinformation, men det kan han inte säga i förhör så klart, säger Stig Åström.

Den åtalades argument om magkänsla köper inte Åström.

Redogörelsen, som försvaret framhållit under huvudförhandlingen, för hur en fundamental och teknisk aktieanalys kan gå till med så kallade ”bollinger bands” och ”RSI-kurvor”, tror Åström endast används som en efterhandskonstruktion.

Åklagaren tar upp att det finns elva fall där den åtalade handlat där det funnits en koppling till Vinge-uppdrag. I fem av de fallen finns Christian Granqvist med i loggboken vid ett tillfälle, och har gjort aktieaffärer snart därefter. Stig Åström tar upp Orc Software och Academedia som exempel där Granqvist gjort affärer samma dag som han förts in i loggboken gällande det specifika projektet.

Åklagaren misstror även Granqvists argument om varför han inte anmält sina affärer till den ”röda listan”.

– Han gör det inte på grund av slarv. Han vet att den röda listan skulle ha gett honom ett nej. Jag har heller inte sett något fall där han har handlat innan Vinge kommit in, säger Åström.

Han återkommer också till de fynd som Ekobrottsmyndighetens gjorde under gryningsräden på Vinge efter häktningen. Han tar upp syftet med loggboken som förs vid varje projekt som firman deltar i och går sedan igenom åtalspunkt för åtalspunkt med detaljer om när Granqvist köpt och sålt aktier.

Syftet med loggboken är enligt Åström att den ska finnas som bevis på när en viss person fått information om en klients planer som en del i ett kurspåverkande projekt.

I fallet med Academedia menar åklagaren att det räckte för Christian Granqvist att få veta att en ytterligare budgivare kommit in i matchen, utan att ens veta vilken denne budgivare var, för att förstå att det skulle bli en budstrid. Dessutom har försvaret hänvisat till en artikel, angående bolaget Academedia, som publicerades drygt två timmar efter att Christian Granqvist började handla med aktien, något som försvaret senare avfärdar som inte så konstigt i floden av information och artiklar som skrivs om olika bolag.

I ett par av fallen, till exempel gällande Orc Software, gjorde Granqvist en relativt stor förlust, något som försvaret lyft fram som ett argument mot att det skulle röra sig om insiderhandel, men det är inte heller något som åklagaren köper.

– Brottet ska ej bedömas utifrån utfallet av affärerna, utan utifrån avsikten då brottet begicks, säger Stig Åström.

Åström går också hårt åt Christian Granqvist bästa väns vittnesmål, och menar att vännens berättelse är märklig. Vännens redogörelse för vad han och Granqvist diskuterade en lördag, samtidigt som de skottade tonvis med grus, är inte ett hållbart underlag anser Åström.

Åklagaren yrkar på fängelsestraff men väljer att inte ange en viss längd på straffet med hänvisning till de speciella omständigheterna i målet. Maximalt fängelsestraff för grovt insiderbrott är fyra år.

Christian Granqvist nekar till att ha handlat med insiderinformation.

– Skillnaden mellan att begå ett brott och att handla på tur är ibland hårfin. Insiderlagstifningen är väldigt komplex. Det farliga är att släppa den första frågan: har han haft så exceptionell tajming att han måste ha haft insiderinformation, inleder försvarsadvokat Henrik Olsson Lilja sin slutplädering.

Han får kammaråklagare Stig Åström att dra på mungiporna när han tar upp det faktum att Åström själv vid flera tillfällen uttalat sig angående att insiderlagstiftningen bör ändras, eftersom många som frias i den här typen av mål gör det bland annat på grund av komplexiteten i lagstiftningen.

Stig Åströms utgångspunkt att man endast genom att vara anställd på Vinge har tillgång till insiderinformation, håller Olsson Lilja inte med om.

Han anser att åklagarens gärningsbeskrivning ”ej är särskilt vanlig”, och att den inte är lika konkret som i vissa andra fall. Han tar upp tidigare insidermål rörande bolaget Biacore och det stora Cevian-målet.

Olsson Lilja ifrågasätter också åklagaren starkt för förhörslogiken och anser att han misslyckats med att göra en riktig teckning av hur de här projekten faktiskt gått till.

– Varför har han inte fört fram delägarna och juristerna på Vinge som vittnen som hade kunnat veta vad Christian visste? I stället har han förhört Michael Wigge som inte arbetade med den typen av frågor och som inte hade inblick i Christians arbete, säger Henrik Olsson Lilja.

Han anser att åklagaren förlitar sig för mycket på loggboken och ifrågasätter vad som gör den till en straffrättsligt pålitlig handling. Med hänvisning till Cevian-domen, citerar Olsson Lilja: ”Att en loggbok finns innebär inte alltid att insiderinformation finns”.

– Kännedom om målbolaget är inte insiderinformation, men om man vet att ett bud finns så är det insiderinformation. Detta är viktigt att poängtera, säger Olsson Lilja.

Att åklagaren avfärdar Granqvists egen berättelse som ”hitte-på” är också något som Olsson Lilja attackerar, och återigen drar en jämförelse med Cevian-målet där de häktade inte ville säga något i förundersökningen, men sedan berättade noggrant i rätten.

Slutpläderingarna gick i övrigt ganska lugnt till utan synliga starka känsloyttringar.

I samband med pläderingarna lämnade Henrik Olsson Lilja in sin kostnadsräkning på totalt 421.000 kronor exklusive moms.

Domen meddelas den 18 oktober.