"Advokater bör bjussa mer på sin tid"

Att gå från den ideella sektorn till en affärsjuridisk byrå är förstås ett stort steg, erkänner Gunnar Strömmer som har sin första anställning inom näringslivet. Och visst råder stor skillnad mellan såväl fall som klienter.

– Å andra sidan har Centrum för rättvisa alltid strävat efter att vara bättre än de advokatbyråer vi mött. Så, jag går från en högpresterande miljö till en annan högpresterande miljö.

En svag doft av målarfärg och tomma bokhyllor avslöjar en nyss genomförd renovering av Gernandt & Danielssons kontor på Hamngatan i centrala Stockholm. Gunnar Strömmer började här för fyra månader sedan.

Är det som du hade tänkt dig?

– Ja, jag har arbetat mycket mot byråer och haft en god bild av hur deras arbete ser ut. Ändå blev jag positivt överraskad över vilka enastående kompetenta människor det finns här i huset: skickliga advokater med mycket hög ambitionsnivå.

Att han kom till just Gernandt & Danielsson berodde främst på personliga kontakter, däribland läraren från juristprogrammet i Uppsala, Manfred Löfvenhaft, numera delägare på advokatbyrån.

På byrån har Strömmer olika uppgifter. Han är bland annat verksam i processgruppen. En stor skillnad jämfört med tidigare är att Centrum för rättvisa, som strävar efter publicitet och debatt, helst vill avgöra tvister i domstol medan näringslivet gärna löser tvister mer effektivt och mindre publikt.

Trots det poppar byråers tvister ändå upp i offentligheten. Ett spektakulärt exempel är den pågående HQ-röran. En uppgift som Strömmer har nu är att analysera och förklara hur juridiska uppdrag kan interagera med media och omvärlden samt att regleringen av den finansiella sektorn i hög grad är politiskt driven.

– Då måste man ha en förståelse för hur debatten påverkar processen, utifrån och in. Många byråer skulle vinna på att ha sådan kunskap i huset istället för att hyra in pr-byråer eftersom dessa världar inte alltid förstår varandra.

Därtill ska han tillsammans med byråns managing partner Tobias Larsson arbeta med Gernandt & Danielssons egen kommunikation med omvärlden.

Att skapa opinion runt juridik har Strömmer tidigare lyckats väl med som grundare av och chef för Centrum för rättvisa. Stiftelsen hjälpte exempelvis ägarinnan vid den fackliga konflikten runt salladsbaren Wild´n Fresh i Göteborg. Det juridiska arbetet har även lett till reella förändringar: kvotering till utbildningar vid universitet är exempelvis nu förbjudna. Startskottet för debatten var det rättsfall som stiftelsen drev till Högsta Domstolen, som slog fast att Cecilia Lönn och Josefin Midander diskriminerats när Uppsala universitet använt etnisk kvotering vid antagning till juristprogrammet.

Snart ska han gå Advokatsamfundets advokatutbildning. Att det blev juridik från början berodde på att han, som landsortsgrabb, ”ville bli något”.

– Pluggar man juridik får man ju en ordentlig yrkesutbildning.

Gunnar Strömmer vill slå hål på myten att jurister vid affärsjuridiska byråer måste gå direkt från utbildning till byrå.

– Många här har en brokig bakgrund, på så sätt är jag inte en atypisk rekrytering.

En bild som jag har är att man jobbar som fasen på Gernandt & Danielsson, alltså mer än på andra byråer.

– Ja, så är det, man jobbar lite extra här. Men bakom de där extra timmarna finns drivkraften att ge allt för klienten och göra det ännu lite bättre än konkurrenterna.

En annan sak, som Strömmer anser skiljer advokatbyrån från andra, är den seniora bemanningen i alla projekt.

– Delägare och biträdande jurister arbetar nära varandra genom hela projektet. Det är inte bara så att en delägare säljer in ett uppdrag som sedan hanteras av biträdande jurister.

Vad kan den affärsjuridiska världen lära av den ideella världen?

– Man måste bjuda på sin tid för att fördjupa en klientrelation. Givetvis ska man ta bra betalt för en högkvalitativ juridisk tjänst, men för framtida uppdrag bör man bjussa på sin tid. Det gör ju redan de mest framgångsrika advokaterna, men fler borde ta efter.

Vi sitter och dricker kaffe i Gernandt & Danielssons lokaler med fiskbensparkett, gråa socklar och vitmålade väggar. Berzelii Parks träd står ännu gröna utanför fönstret. Strömmer äter en av de framdukade smörgåsarna. Han har en vänlig utstrålning men mellan tuggorna är han vass och påläst, inom alla möjliga områden. Som privatperson har Gunnar Strömmer en stående kolumn i Svenska Dagbladet, han är en före detta Muf-ordförande och har nyligen tackat ja till att vara med och utforma politiken för Moderaterna i Stockholm.

Varför blir du inte heltidspolitiker?

– Jag har aldrig slagit bort den tanken helt. Men jag fyller 39 år nästa vecka och har lång tid kvar i arbetslivet. Nu var det här ett väldigt naturligt steg att ta och jag vill fortsätta med juridik.

På frågan om personliga drivkrafter berättar Strömmer om ett pågående uppdrag för stiftelsen där han numera är styrelseledamot.

– I går vad jag i Insjön, Dalarna, för att möta människor som bor just där en containerterminal ska byggas. Att se till att de blir rättvist behandlade, att balansera upp oddsen mot mäktiga motparter – det är en förmån.

Du drivs av ett rättspatos?

– Ja, det får man säga. Jag har en stark känsla för vad som är rätt och fel. Sedan förstår jag att man kan ha olika åsikter om vad det är.