500 spänn för en skiva? Galet!

Läs mer efter veckans fredagstävlingar.

Fredagstävlingar

Tävlingarna är nu avgjorda och vinnarna underrättas via mejl. Rätt svar är alternativ 1 (konsertpianist) respektive 1 (Linda Rosing).

Christian Walz medverkar på onsdag i SVT:s nya livemusiksatsning Popcirkus, med programledarna Kristina Luuk och Per Silja-Larsen.

The Good Christian fick sitt genombrott för tio år sedan med debutalbumet Christian Walz. För fem år sedan började hitsinglarna hagla. Wonderchild, Hit ’n run och Never be afraid again spred Walz namn i länder som Holland och Norge. 2005 fick Christian Walz en svensk Grammis för Årets manliga artist.

På sistone har han även hörts som gästsångare med Fleshquartet, tillsammans med Robyn, Freddie Wadling, Anna Ternheim, Andreas Mattsson och Nicolai Dunger.

Nyligen släpptes Christian Walz nya album The corner, och Realtid.se har fem exemplar att sätta på spel i en läsartävling.

För att vinna Christian Walz skiva bör du verkligen vara i stånd att svara rätt på frågan nedan och mejla in svar till [email protected] senast onsdagen den 4 februari klockan 13.

Ange ”Walz” i ämnesraden. Och du, skriv ned din adress i hörnet.

Vad var Christian Walz farmors mor?

1. Konsertpianist i St. Petersburg.

X. Cellist i den första upplagan av Electric Light Orchestra.

2. Spökskrivaren till Mary Shelleys roman Frankenstein.

Den andra tävlingen gäller en bok i analog form. Journalisterna Anders Rydell och Sam Sundberg har skrivit ett reportage om The Pirate Bay, Piratpartiet och Piratbyrån och den globala folkrörelse som miljoner fildelare utgör. Realtid.se publicerade i veckan ett utdrag ur boken som heter Piraterna – de svenska fildelarna som plundrade Hollywood.

Fem ex av denna brännande aktuella bok längtar hem till Realtid.se-läsarna.

För att vinna boken behöver du – på legalt vis – svara rätt på frågan nedan och mejla in svar till [email protected] senast onsdagen den 4 februari klockan 13.

Ange ”Piraterna” i ämnesraden. Och hej och hå och en båtlast cd-rom, glöm inte skicka med din IP-adress. Okej, din vanliga gatuadress då!

Cecilia Beckroth hoppade av Piratpartiet för att engagera sig i Unika partiet. Vilken stor tänkare brukar det partiet förknippas med?

1. Linda Rosing.

X. Sanna Bråding.

2. Carolina Gynning.

Fredagskrönika

I dag sparkar Anders Hjelmtorp på Export Music Sweden i gång en debatt på branschsajten Musikindustrin.se. Rubriken är ”Varför kan vår bransch inte lyckas ta ut de rätta priserna?”

Hjelmtorp parafraserar Jon Landaus bevingade citat om Bruce Springsteen. Ni vet, Rolling Stone-journalisten som blev Springsteens manager. Landau skrev: ”Jag har sett musikbranschens framtid och han heter Bruce Springsteen.”

Export Music Sweden-cheden lägger till ett ”…igen…” efter citatet.

För det är Springsteens nya album Working on a dream som lockar Anders Hjelmtorp att få nytt hopp för musikbranschen – och undra vad det är som densamma gör så fel.

Hjelmtorp beundrar deluxeutgåvan av plattan som är en eller ett ”otroligt snygg stor ovanlig dyr cardboard-double-sleeve konvolut med massvis av info och texter samt bilder”. En dvd om skivans inspelning följer med.

”Detta nyrelease-paket är lika lyxigt och värdefullt som när Liza Marklunds nya bok kommer ut på nyrelease som bok,” skriver Anders Hjelmtorp och glömmer kanske tillfälligt att just den författaren kanske inte är det lämpligaste exemplet sä snart efter Gömda-debatten.

ExMS-chefen jämför en Marklund-bok för 499 kronor (hmmm…exakt var kostar de så förbålt mycket?) med vad nätbutiken Cdon tar för Springsteens lyxutgåva – 189 riksdaler.

”Det borde kosta 499:-” skriver Hjelmtorp och skjuter sig själv i foten med större pricksäkerhet än vid prisjämförelser.

Musikbranschhöjdaren vill att hans bransch ska bli lika bra på att ta ut ”de rätta priserna” på deluxeutgåvorna. De är så prisvärda, tydligen, att de ska kosta en femhundring.

Visst, det är lätt att förstå att musikindustrimaskinen vill ta igen på gungorna det den förlorar på karusellerna. Men här tycks det snurra ordentligt efter åkturen.

Jisses, hur tänker karln när han exporterar sina tankar till tangentbordet och ut i cyberrymden?

500 spänn för en skiva, bara för att det medföljer en dvd och lite annat krafs. Det skulle aldrig funka.

Visst, det finns ju extra superduper-deluxe-utgåvor som betingar priser i den prisklassen som Hjelmtorp efterlyser. Och det är ju främst de extremt limiterade utgåvorna av nya verk med Radiohead, Portishead, Oasis och liknande som går att beställa på nätet under en begränsad tid. Ofta är det både vinyl och cd, flådiga böcker och samlarprylar, bonus-dvd och påkostade förpackningar.

Metallica tog till och med fram flera olika premiumvarianter på sin senaste platta Death magnetic. Bland annat i form av en likkista. Snacka om symboliskt.

Men en vanlig – nåja – cd med bonus-dvd? 500 pix?

Tror inte det.

Anders Hjelmtorp lägger också fram idén att musikbranschen kanske ska börja sälja det han kallar ”säkra artisters” deluxeutgåvor – enbart i bokhandeln. För att det är i dylika miljöer som priset 499 kronor inte skulle verka avskräckande?

Ja, skiv- och bokhandel. Var i den skillnaden nu består i dagens digitala internet-värld där det mesta går att beställa på nätet?

Eller skulle de sista entusiastdrivna skivbutikerna – exempelvis Beat Goes On och Record Hunter på det som en gång var skivstråket S:t Eriksgatan i Stockholm – bli ratade till förmån för Akademibokhadeln? Jomenvisst, ett jättebra grepp att värna om de skivbutiker som kämpar med näbbar och klor för att överleva.

Skulle då Pet Sounds kvala in, för att de har ett ambitiöst bokutbud?

Just anrika, men knappast stenrika, Pet Sounds var ju en av de få butiker som sålde många ex av fjolårets extra lyxiga utgåva av Bob Dylan-boxen. Den vanliga dubbel-cd:n kostade normalpris. Men trippelboxen med extrabok och hård, fin låda – den krämade Sony BMG ut till priser i nivå med 1.500 spänn.

Det tyckte till och med minst en anonym svensk Sony BMG-anställd var alldeles för mycket.

För övrigt är det samma skivbolag som ger ut Springsteen. Så räkna inte helt bort att kommande deluxe-återutgivningen av 1978 års Darkness on the edge of town blir en 500-kronorspjäs.

Så. ”Bossen” må sjunga om Queen of the supermarket på nya plattan. Men särskilt sexig är inte tanken på att betala 500 spänn för att få sig en snabb affär med en uppspacklad, billig historia som snart sett sina bästa dagar.

Nya skivor

Telepathe: Dance mother (Coop/V2/BAM)

Hypad electro-pop från New York-duon Telepathe som figurerar flitigt i hippa magasin. Can´t stand it är eterisk i Cocteau Twins anda, Michael låter lite som svenska The Knife, det finns låtar med lite dubstep/drum & bass-rytmer – Telepathe tar ett brett grepp på den elektroniska musiken. Det är lätt att förstå att såna som Radiohead och TV On the Radio anlitat gruppen för remixar. Skivan är också producerad av David Andrew Sitek från nämnda TV On the Radio, som även är känd för sitt arbete med The Yeah Yeah Yeahs och Scarlett Johansson.

James Yuill: Turning down water for air (Moshi Moshi/Coop/BAM)

Den här plattan släpptes ursprungligen i fjol. Sedan dess har James Yuill fått ett nätgenombrott med Prins Thomas remix av This sweet love.

Nu släpper indepedent-etiketten Moshi Moshi den London-baserade James Yuills album på nytt. Yuill har gjort om en hel del: mixat om och bifogat helt nya låtar. Turning down water for air har redan vunnit de svenska skivrecensenternas gunst med hjälp av ett nedtonat och lugnt anslag. Ibland behövs inte så mycket mer än fingertoppskänslig pop med en del singer-songwriter-tendenser, en akustisk gitarr och en laptop. Kanske något för alla som längtar efter nytt från The Postal Service?