30.000 för en etta i Birkastan

Normalt brukar den äldre generationen skrocka om de gamla hårda tiderna som rådde när de var unga. ”Då bodde vi i en skokartong och skulle man berätta det för dagens ungdomar så skulle de inte tro en.

Och visst, det är mycket som har blivit bättre i dag, jämfört med för 20-30 år sedan.

Men inte allt.

Generationsklyftan har i stället ökat.

De yngre har fått det allt sämre, i förhållande till sina äldre kamrater. Och jämfört med hur unga hade det relativt sett för några decennier sedan.

Jag ska ta några exempel som kan få varje komvux-kompletterings-pluggande hemmaboende 20-åring att svimma av avund. Livet var faktiskt mycket lättare förr när man var dryga 20.

Till exempel var det ingen som behövde läsa ett år till eller två på komvux för att komplettera betygen. Det berodde inte på att alla var så lysande i skolan, utan att det helt enkelt inte behövdes. Man dök upp vid universitetet på höstterminen och anmälde sig på lämplig kurs, bara man hade grundläggande behörighet.

Jovisst, det fanns spärrade linjer, som krävde höga betyg. Men många program, som i dag har höga intagningspoäng, hade otroligt låga inträdeskrav. För alla som i dag slåss med toppbetyg för att försöka få en åtråvärd plats på juristlinjen, kan det ju vara pikant att veta att det på många håll förr krävdes under godkänt i betyg (2,3 på en 5-gradig skala).

Och ville man inte studera, så gick man ner till pappersbruket och fick jobb dagen efter skolavslutningen. Det fanns inga söka-jobb-kurser, arbetsträningsprogram eller aktivitetsträning. Det behövdes ju inte, eftersom det var lätt att få jobb, även när man inte hade någon utbildning alls, bara man kunde visa att man inte hade tbc i lungorna (det här var på 70-talet). Givetvis kom ingen på den befängda tanken att förtidspensionera en 25-åring. Alla behövdes.

I dag söker ungdomar förtvivlat jobb, de har två högskoleutbildningar och kan tänka sig att ta vad som helst. Men jobben finns inte för dem.

Och så var det bostaden – nu ramlar nog öronen av, när jag berättar att en mysig bostadsrätt-etta i Birkstan i Stockholm kunde kosta 30.000 kronor i pris. I och för sig var den inte homestagad, men ändå. I dag kan samma etta gå loss på minst en och en halv miljon, även med inflationen borträknad var det betydligt enklare affär att skaffa bostadsrätt i Stockholms innerstad.

Dessutom fanns det gott om omoderna andrahandslägenheter i städernas kärnor och eftersom standarden var låg, så var också hyran det. Min första hyreslägenhet hade en hyra på 110 kronor i månaden.

Men det finns i alla fall en sak som funkar bättre i dag: rörligheten. Jobben, bostäderna och möjligheterna finns på nya ställen och i nya konstellationer. En son till en av mina vänner sökte massor av sommarjobb i Sverige utan resultat. Till slut lyckades han fixa ett sommarjobb – i Indien.

Marika Ehrenkrona