En vanlig arbetsdag för Agneta Folcker börjar kvart i tio utanför varuhuset NK i centrala Stockholm. Där står hon sedan, nästan oberoende av väder och vind, fram till strax efter sju på kvällen.

Många är de som går en omväg för hennes korv, de som kommer och köper precis likadana korvar varje dag. Ofta vet Agneta precis vad kunden vill ha.

Några kommer också förbi några gånger i veckan bara för att prata av sig lite.

– Det har blivit lite av en social inrättning också. Många är äldre, och jag har verkligen fått lära mig att lyssna och säga rätt saker. Några kommer två till tre gånger i veckan och byter några ord med mig, säger Agneta Folcker.

De äldre pratar om sjukdomar. Andra om familjen och jobbet.

– Det är jättetrevligt jobb, de flesta är väldigt trevliga, säger hon.

I dag stortrivs hon med sitt arbete som korvgumma, men det var inte en självklar yrkesbana. När Agneta Folckers make för 17 år sedan föreslog att de skulle börja sälja korv sa hon ”aldrig i livet”. Men efter ett tag gav hon med sig.

– Vi gick ut en kväll och pratade med korvgubbarna på stan. En erbjöd oss att låna en korvlåda för att prova på, så det gjorde vi en natt.

De hade varnats för att polisen var stenhård och ofta kontrollerade att korvförsäljarna hade tillstånd. Den här natten saknade Agneta och hennes man ett.

– Vi var livrädda, varje gång en polisbil körde förbi dök vi under lådan, säger Agneta och skrattar åt minnet.

Inledningsvis arbetade Agneta och hennes make Niklas med korvförsäljningen vid sidan om sina vanliga arbeten. 1993 valde Agneta att satsa på korvförsäljningen på heltid, med hjälp av maken då det behövdes.

Med tiden har Agneta skapat ett stort nät av stamkunder. Och många undrar även om hon inte kan komma och sälja korv på företagsevenemang, bröllop och andra fester. Därför har hon breddat sitt korvförsäljningskoncept till att även innefatta det hon kallar ”hyr en korvgubbe”.

– Vi tar aldrig betalt för att komma men, vi åker inte heller någonstans där gästerna ska betala för korven själva, säger Agneta.

Förklaringen är att av tusen gäster skulle endast tio köpa korv. Skulle festarrangören däremot bjuda på korven så äter gärna de tusen gästerna två tusen korvar.

Under våren och sommaren har Agneta åkt till ett flertal evenemang med sin korvvagn. Till hösten avtar intresset, av naturliga skäl. De flesta företagsfester och bröllop sker sommartid. Även försäljningen i korvståndet utanför NK varierar med årstiderna.

– Nu är vi i början av en dålig period. I december vänder det upp igen fram till i mitten av januari. Sedan dröjer det till april, då kommer sommaruppgången med alla turister som tycker det är exotiskt att äta korv.

Agnetas korvstånd har även börjat fungera som en slags turisthjälp.

– Den vanligaste frågan från de utländska turisterna är ”var ligger turistinformationen”?, säger Agneta och skrattar.

När kvällen närmar sig sitt slut puttar Agneta upp sin 350 kilo tunga korvvagn i sin bil som har ramper. Det är ett tungt jobb och inom två eller tre år så räknar hon med att sluta arbetet i korvståndet.

Vad kommer du göra sen då?

– Då kommer jag åka runt och sälja korv på marknader och utveckla konceptet med att sälja korv på fester. Det är korvgumma jag är, hur man än vänder och vrider på det. Det är ju ett så trevligt jobb.