Finansmannen och Avanza-grundaren Sven Hagströmer gästar Ekdals perspektiv för ett samtal om växande klyftor, entreprenörskapets moral och varför han ser räntepolitiken – inte de rika – som den största boven bakom dagens ekonomiska obalanser.
Sven Hagströmer värjer sig mot bilden av miljardären som en särskild kategori människor. För honom är förmögenheten endast ett kvitto på att man har skapat något som marknaden efterfrågar.
”Det är ingen egenskap att vara miljardär, utan det beror på att du har levererat någonting som kunderna gillar. Lönsamhet kommer av sig självt om du sköter de sakerna”, säger Hagströmer.
Han pekar på Avanza, som vunnit utmärkelser som Sveriges bästa sparplattform 16 år i rad, som ett exempel på när effektivitet och kundnytta skapar reella värden för en stor del av befolkningen.
Ambition istället för skuld
I debatten om de rikas moraliska ansvar betonar Hagströmer att han drivs av en ”moralisk ambition” snarare än en skyldighet född ur skuld. Han lyfter fram sitt engagemang i projekt som Järvaveckan och Berättarministeriet som exempel på hur entreprenörer kliver in där samhället brister.
”En entreprenör är lite grann av en världsförbättrare. Det gäller inte bara i näringslivet utan även i kulturen och politiken. Jag gör dessa saker för att samhället inte fungerar där, annars skulle vi kunna lägga ner dem.”
Räntepolitiken skapade klyftorna
När samtalet vänder mot de växande ekonomiska klyftorna riktar Hagströmer skarp kritik mot Riksbankens tidigare förda politik. Enligt honom är det de absurda negativa räntorna som har gynnat de som redan äger tillgångar på bekostnad av de som står utanför.
”Alla med tillgångar gynnades; de som hade aktier och fastigheter. Det har lett till att en generation ungar sitter kvar hos sina föräldrar för att de inte har råd att flytta hemifrån. Det är absurt.”
Han välkomnar de senaste årens prisnedgångar på bostadsmarknaden som ”den bästa nyheten på länge” för att återställa balansen.
Nej till högre skatter
Hagströmer avfärdar förslag på högre beskattning av förmögenheter och varnar för att driva kompetens och kapital ur landet, likt situationen under 1970-talets löntagarfondsdebatt.
”Den enorma skattebelastningen är orimlig. Ska vi skicka ut våra smartaste människor så att de hjälper England istället för Sverige? Det finns en gräns.”
Istället för omfördelning via skatter förespråkar han organisatoriska reformer i botten, såsom att integrera läxläsning i skoldagen för att utjämna livschanser oberoende av föräldrarnas bakgrund.
Framtiden för kapitalet
Trots kritik mot monopoltendenser inom bland annat energi- och järnvägssektorn, ser Hagströmer optimistiskt på entreprenörskapets roll. Han försvarar även arv och nästa generations möjlighet att bygga vidare på familjeföretag, med hänvisning till familjen Wallenbergs betydelse för Sverige.
För egen del ser han stora möjligheter kvar i marknaden.
”Vi har bara 7,5 procent av den svenska sparmarknaden. Det finns nästan 93 procent kvar att kämpa om,” avslutar han.