Söndag den 11 september går svenska folket till valurnorna för att rösta fram de som ska styra Sverige kommande fyra år. Åtta personer går i täten för partiernas finanspolitik. Vilka är de, vad har de gjort tidigare och var står de just nu i brännande finanspolitiska frågor? 
Realtid möter de åtta riksdagspartiernas ekonomiskpolitiska talespersoner i en serie porträttintervjuer.

Oscar Sjöstedt är född och uppvuxen på Kungsholmen i Stockholm. Nu bor han i ett hus ”mitt i skogen långt från grannar” i Skinnskatteberg, Västmanland.
Men innan han blev yrkespolitiker läste han nationalekonomi på Stockholms universitet och jobbade som depåförvaltare i finansbranschen, på företag som Independent Investment Group och större och kändare East Capital. 

–Jag hade mycket kundkontakter med de något mer förmögna kunderna. Det jag lärde mig där kommer från det ekonomiska intresse jag hade redan innan. Samma intresse som gör att jag fortfarande jobbar med de ekonomiska frågorna.

När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010 anställdes han som politisk sekreterare.

– Jag tror jag hade anställningsnummer 3, säger han.

Tillsammans med bland andra Linus Bylund byggde han upp partikansliet, anställde folk och hade också ett övergripande ansvar för partiets budgetarbete.

– Det var en ganska bra väg in, ganska behagligt. Jag var inte i frontlinjen utan kunde sitta i bakgrunden och lära mig hur det politiska systemet fungerade, säger Oscar Sjöstedt.

Att lämna finansbranschen för politiken var ett lätt beslut:
– Jag hade varit politiskt engagerad i många år. När möjligheten kom att få syssla med politik på heltid kändes det självklart. Nytt och kul.

2014 valdes han till riksdagsledamot och gick rakt in i finansutskottet. Han sitter i partistyrelsen och är ledamot i kommunfullmäktige men inte i andra styrelser.

Intresset för ekonomi kom tidigt. De första aktieaffärerna krävde föräldrarnas medgivande eftersom han inte var myndig.

– Jag drog tidigt slutsatsen att ska man bli förmögen i Sverige kan man inte bara lönearbeta. Så gäller det att starta företag eller vara på börsen. Jag var ingen daytrader, men ganska aktiv.

Både i politiken och privatekonomin tycker Oscar Sjöstedt att det är viktigt att ha ett överskottsmål, ett sparande:
– Då kan man till exempel bestämma när man vill gå i pension. Alla kanske inte vill jobba till de är 75.

Hur ser du på bankskatten?
– Egentligen gillar jag inte särlösningar, men banksektorn är speciell, en oligopolmarknad. Jag förstår logiken, att man kan vilja införa en sådan. Förutom att vi protesterade mot att kommunernas finansinstitut Kommuninvest skulle ingå röstade vi för regeringens förslag. Men det är inte en religiös princip för oss.

– Jag är själv en illojal bankkund och uppmanar andra att också vara det.

Skatt på ISK?
– Tvärtom! Man ska inte bestraffa sparande, man ska uppmuntra det. Många har ISK som ett långsiktigt sparande, då ska man inte ändra reglerna.

Vad tycker du ska beskattas?
–  Låt oss börja i andra änden. Det finns offentliga åtaganden; som polis, försvaret, skola, sjukvård, viss infrastruktur. Det måste vi finansiera. 

– Jag är inte förtjust i punktskatter. Vi har inkomstskatt, skatt på konsumtion, arbetsgivaravgifter. Vissa punktskatter, som tobak och alkohol, finns det argument för. Men inte el. Fastighetsskatt är effektivt, men inte rimligt. Man måste bo och värdeutvecklingen beskattas när man säljer. En bostad kan vara värd mycket, men det betyder inte att du har pengar i handen till att betala skatt.

Vilka skatter vill ni sänka?
– Just nu, när det är krig i Ukraina, kan ingen göra vettiga ekonomiska prognoser. Våra offentliga åtagande kommer att öka. Framför allt försvaret. Utrymmet för skattesänkningar är begränsat. Energi och bränsleskatterna, framför allt dieseln, är det vi måste ägna oss åt. Det ser jag som akut, redan nu i vårbudgeten. Åkerier och jordbruksföretag gå på knäna.

Ska det återinföras en förmögenhetsskatt?
– Nej. Det är en dålig och ineffektiv skatt. Det är lätt att flytta kapital och jag ogillar den principiellt. Att utfallet blir detsamma oavsett vad man gör av sina möjligheter är per definition orättvist. Allt du tjänar är ditt. Sedan får man avstå en del eftersom vi har gemensamma åtaganden.

Ska företag som driver skattefinansierad välfärdsföretag kunna ta ut vinst?
– Ja. Det är inte där skon klämmer. Att ta ut vinst är en förutsättning för valfriheten. Det där är en red herring, (ett villospår, red anm), ett påhittat problem. Tillståndspliktig verksamhet och tuffa kvalitetskrav. Så ska man jobba. 

I somras diskuterade G20-länderna globala företagsskatter. Vad säger du om det?
– Dels tror jag inte att det är möjligt. Och vore det är det inte lämpligt. Magnus Ladulås princip ”svenska folket äger rätten att sig själv beskatta” är en princip jag inte viker en tum ifrån.

Det har också diskuterats hur och var man beskattar multinationella techbolag och sociala medier-jättar som Google och Facebook, där tjänsterna konsumeras eller i ofta lågskatteländer där bolagen har sitt säte. Vad säger du om det?
– Jaaa… jag vet inte om jag har något rakt bra svar där. Finns det ett problem som behöver lösas?

Hur ställer du dig i frågan om bristande jämställdhet i näringslivet? Vilka krav på jämn könsfördelning ska bolagsstyrelser ha?
– Inga alls, så klart. Det är aktieägarnas uppgift att bestämma vem som ska sitta i bolagets styrelse. Om politiker skulle lägga sig i det skulle vi gå från marknadsekonomi mot planekonomi.

Om du inte var yrkespolitiker – vad skulle du jobba med då?
– Jag bor i skogen i Skinnskatteberg och planen, när jag inte orkar med alla dumheter i politiken längre, är att köpa en större plätt skogsmark och bruka den, promenera i den, kanske jaga i den. Men än så länge står jag bra till på vår riksdagslista och nu börjar det verkligen bli kul att få möjlighet att påverka tillsammans med andra. Men jag tar en mandatperiod i taget.

Vilket är ert främsta politiska projekt?
– Att befästa relationen med moderaterna och kristdemokraterna och ingå i ett regeringsunderlag. Och – eftersom många röstar på oss på grund av migrationspolitiken – en nollvision för invandring.

Text: Ulrika Fjällborg