Krönika

Oljeprisfallet kan vara förödande för världsekonomin

Världens ledande demokratier måste sätta press på Opec och stora oljeproducenter att strypa produktionen ytterligare. Allt annat kan  vara förödande för världsekonomin. Det skriver Realtids krönikör Claes Folkmar.

Claes Folkmar
Publicerad 2020-04-16

Även om Ryssland och Saudiarabien nu rökt fredspipa och avtalat om produktionsinskränkningar för att få stopp på den extrema utbudsituationen på oljemarknaden är det tydligt att avtalet inte räcker. Oljepriset fortsätter pressas och den globala lagersituationen riskerar att trycka till oljan ytterligare.

Avtalet omfattar knappt 10 miljoner fat, eller omkring 10 procent av den dagliga oljeproduktionen 2019 på 100 miljoner fat. I ljuset av att den virusdrabbade världens oljekonsumtionen i skrivande stund uppgår till uppskattningsvis 65-70 miljoner fat så hjälper det inte att Ryssland och OPEC skruvar åt oljekranarna “lite grann”.

Fallet i efterfrågan är episkt omfattande och överstiger betydligt nedgångarna under oljekrisen runt 1980. Den dagliga oljekonsumtionen har förflyttats nästan 40 år bakåt i tiden. Inte så konstigt att priset kollapsar.

En fortsatt för hög oljeproduktion flödar ur oljefälten vilket “dränker” och snedvrider prisbildningen liksom lagersituationen. De stora oljelager som normalt suger upp överflödig olja ur marknaden börjar bli fyllda. Situationen i Saudiarabien, som är en av de största lagringsnationerna, var ansträngd redan i början av april. Saudierna har avtalat med flera närliggande länder, bland annat Egypten, om att få nyttja deras lagerkapacitet.

Fortsätter överproduktionen, vilket det mesta i nuläget tyder på, kommer lager- och prissituationen förvärras. Det skulle inte förvåna om oljepriset pressas ner mot 10 dollar fatet eller ännu lägre. Då är det nästan bara Saudierna och Ryssarna som klarar en fortsatt lönsam produktion, vilket bygger på och förstärker de geopolitiska riskerna som är kopplade till oljan. USA:s konflikt med den nyckfulla islamistiska regimen i Iran riskerar att eskalera till ett fullskaligt krig med förödande och destabiliserande effekter på övriga närliggande länder.

En mycket stor utslagning av produktionskapacitet, som redan påbörjats bland den globala oljesektorns högkostnadsproducenter, väntar. Det bygger betydande långsiktiga risker. Visserligen är den kortsiktiga oljeprisutvecklingen mycket välgörande för den sjukdomsdrabbade världsekonomin, men om stora delar av industrin slås ut finns det risk för en skenande prisutveckling när vändningen i världsekonomin väl kommer. Det vore mycket illa för återhämtningen och sysselsättningen.

Oavsett vad miljöprofeter och den övervägande delen av det västerländska politiska etablissemanget säger om vikten av hållbar utveckling och skuldbeläggning av fossila bränslen så kommer oljan och dess derivatprodukter att vara den viktigaste globala råvaran under överskådlig tid. Utan olja stannar världen att snurra.

Det är därför av stor vikt att de ledande staterna sätter betydligt hårdare politisk och ekonomisk press på oljekartellen Opec och övriga storproducenter för att få ner oljeproduktionen och därigenom stabilisera en allt mer dysfunktionell oljemarknad. Den är helt enkelt för betydelsefull för den globala ekonomin för att överlåtas till en wahabistisk regim och Vladimir Putins pseudodemokrati.

Platsannonser