Efter Rysslands angrepp på Ukraina känns kärnkraft lite mer ”sådär” än tidigare

Per Lindvall, Vladimir PutinPer Lindvall, Vladimir Putin
Foto (bakgrundsbild): TT
Publicerad
Uppdaterad

Den ”vuxne i rummet” och hans tilltänkta regeringskompisar har utlovat en storsatsning på kärnkraft, som en lösning på Sveriges energiproblem. De har nog inte tänkt så långt. De har helt glömt den geopolitiska dimensionen. Det skriver Realtids Per Lindvall.

Per Lindvall

För uran är faktiskt i lika hög grad som naturgas något som Europa, och i det här fallet i än högre grad Sverige, är beroende av furst Putin och hans underhuggares välvilja. För Ryssland och dess lydrike Kazakstan svarar för mer än 40 procent av Europas behov av kärnbränsle, där de svarar för ungefär 20 procent var. Russia: It may be harder to cut nuclear ties than fossil fuel imports (energymonitor.ai)  Och det är mycket svårt att se vem som på sikt ska kunna ersätta dem som leverantörer.

Finland har ju nyligen meddelat att de inte går vidare med byggandet av sin sjätte kärnkraftsreaktor i Hanhikivi i norra Österbotten. Detta nya kärnkraftverk planerades stå klart 2029, ursprungligen 2024, på 1 200 MW beräknades svara för 10 procent av Finlands elbehov. Mycket av det grundläggade arbetet är klart, men nu är det stopp. Och lär så förbli. Huvudförklaringen är att ryska Rosatom, som också skulle svara för reaktorn, inte anses vara lämplig efter Rysslands krig mot Ukraina och därmed Rysslands brutala övergrepp på den europeiska säkerhetsordningen. På svarta tavlan står det tydligt ”Ingen kan någonsin lita på Putin” – Låt stå!

Men det handlar inte bara om ägandet och reaktorsleverantören. Det handlar i lika hög grad om försörjningen av kärnbränsle, uran. Studerar man världsproduktionen av uran så är det även geopolitiskt radioaktivt. Världens absolut största producent är Kazakstan, som står för 41 procent av den samlade produktionen och grannlandet Uzbekistan ligger på femte plats och Ryssland är sjua. I övriga Europa är det endast Ukraina, som placerar sig på nionde plats, som har någon produktion av Uran. Importbehovet inom EU är således hundraprocentigt.

Annons

Visst det finns stora kända uranfyndigheter i Australien, med världens största kända reserver, liksom i Kanada. Även Sverige har sina fyndigheter, men de har inte fått röras sedan 70-talet. För uranbrytning är en miljömässigt mycket problematisk process. Men i skuggan av Rysslands angrepp på Ukraina känns kärnkraft lite mer ”sådär” än tidigare. De framstår tydligt som mycket sårbara för både cyberattacker och än värre som rent fysiska mål för rysk aggression.

Jag drar mitt strå för kraftvärmen, Per Lindvall: Den bortglömda kraftvärmen | Realtid.se – Kapitalmarknad, finansiering, strategiarbete & fondförvaltning dit kan även jag leverera några pinnar.    

Annons