Krönika

Därför publicerar vi granskningen av EEW – trots hot om stämning

”Nyheter i all ära, men en av journalistikens viktigaste uppgifter är att granska,” skriver Realtids chefredaktör Camilla Jonsson.

Camilla Jonsson
Uppdaterad 2020-10-26
Publicerad 2020-10-23

Det handlar om en snårig bolagsstruktur. Det handlar om en nordisk tungviktare inom corporate finance. Det handlar om 6 miljarder kronor. Därför skriver vi om en planerad börsnotering – trots hot om stämning.

Realtid har som ambition att vara relevant för branschen. Vi ska inte bara rapportera om händelser. Vi ska också förklara varför. Det gör vi i form av artiklar och kommentarer.

De vi intervjuar får i möjligaste mån kolla sina citat före publicering, det är branschstandard – men den intervjuade har inget inflytande över hur artikeln i övrigt sätts ihop, vinklas eller vilken rubrik som sätts. Det är upp till reporter och redaktör. Klassiskt journalistiskt hantverk.

Det är inte alltid så att den som blir omskriven gillar det, eller hur vi skriver – men journalistisk handlar om trovärdighet. Och i det uppdraget är den primära målsättningen inte att tillfredsställa diverse makthavare, direktörer eller andra profiler.

Nyheter i all ära, men en av journalistikens viktigaste uppgifter är att granska. Att gräva efter sådant som kan ha betydelse för många, kan strida mot lagar och få andra kännbara konsekvenser för samhälle, individer eller verksamheter.

Realtids reportrar Per Agerman och Annelie Östlund kom i samband med ett annat jobb för Realtid över dokument som väckte deras nyfikenhet. En svensk finansman, vid namn Svante Kumlin, hade anlitat en ledande investeringsbank, Pareto Securities, för att ta in 6 miljarder kronor inför en nära förestående börsnotering.

Deras efterforskningar ledde från det ena till det andra;  Vem äger vad? Finns det någon verksamhet? Hur hänger allt ihop?

Trots idoga försök att bringa klarhet har de inblandade parterna varit väldigt sparsamma med kommentarer. För att inte säga direkt avvisande.

När reportrarna för drygt en vecka sedan skickade över ett dokument med 14 frågor till huvudpersonen, den svenska finansmannen i fråga, Svante Kumlin, svarade han bara kortfattat: ”Min advokat kommer att svara er.”

Ett par timmar senare fick Realtid det första mejlet från en advokatbyrå i London om att han hotade att stämma oss för förtal om vi över huvudtaget publicerade något om Svante Kumlin och om planerna på börsnotering.

Sedan dess har det kommit många fler mejl, även från en advokat i Monaco – där Svante Kumlin är folkbokförd – alla med i huvudsak samma budskap: Vi får inte skriva något om Svante Kumlin. Vi får aldrig mer försöka få kontakt med honom.

Advokaterna hävdar med emfas att allt det vi vill skriva om är ”förtal”.

Det handlar om att inget av det vi har fått fram stämmer. Det handlar om att ingen har gjort något. Det handlar om att ingen känner någon.

Därför hotar Svante Kumlins advokater att stämma oss – trots att reportrarnas arbete bygger på dokument som har varit tillgängliga för offentligheten

Att som ansvarig utgivare bli hotad med stämning är på ett personligt plan otrevligt – men framför allt är det ett hot mot både tryckfrihet och yttrandefrihet, grundpelare i vår demokrati.

Per Agerman och Annelie Östlund har gjort ett jobb som helt och hållet bygger på offentliga dokument, prospekt, pressreleaser, och även information från bolagets hemsida.

Nej, det är inte så att de refererar till någon anonym källa.

Nej, de sysslar inte med spekulationer.

Och nej, Realtid påstår inte någonstans att någon gör något brottsligt.

Det Realtid gör är att vi redogör för en snårig bolagsstruktur och om en väldigt stor kapitalanskaffning.

Det handlar om ett exempel på klassiskt journalistiskt arbete. Precis det som Realtid har gjort under många år och planerar att fortsätta göra i framtiden. Oavsett hot om stämningar.

Platsannonser