När värdepappersbolaget Alpcot köpte Nord FK:s depåkunder i höstas, fick man inte bara betydligt fler kunder. Det tillkom också en rad problem-obligationer som Nord FK arrangerat och sålt, och som nu ligger i Alpcots depåer.

Det innebär också att Alpcot fått ta över ett visst ansvar för dessa.

Enligt reglerna för ett värdepappersbolags förvaring av finansiella instrument (FFFS 2017:2, kapitel 6, 2 § punkt 6) ska bolaget ”ha lämpliga organisatoriska rutiner för att minimera riskerna för förlust eller värdeminskning av kunders tillgångar eller av rättigheter som är förenade med dessa tillgångar, till följd av missbruk av tillgångarna, bedrägerier, dålig administration, bristande dokumentation eller försumlighet.”

För att ”minimera riskerna för förlust eller värdeminskning av kunders tillgångar eller av rättigheter som är förenade med dessa” är det viktigt att ge depåkunderna en hyfsat rättvisande bild av innehaven.

En anledning är att investerare måste agera i tid för att ha rätt till skadestånd från den finansiella rådgivaren om denne agerat oaktsamhet eller vårdslöst och därför kan anses ansvarig för kundens förmögenhetsskada.

Att det är viktigt att agera i tid fick en 75-årig före detta kund till Nord FK nyligen lära sig den hårda vägen. Han stämde Nord efter förluster på en halv miljon kronor – och förlorade.

Anledningen? Enligt tingsrätten hade han inte reklamerat ”inom skälig tid.”

”Reklamationsfristen ska ge konsumenten tillräcklig tid för eftertanke och möjlighet att diskutera frågan med en juridisk expert”, skriver tingsrätten.

På hemsidan ger Allmänna reklamationsnämnden, ARN, en vägledning om vad myndigheten anser är reklamation inom skälig tid: ”Konsumenten ansågs ha reklamerat för sent eftersom hon underrättade bolaget 14 månader efter det att hennes placering förfallit till betalning med förlust.”

För en finansiell rådgivare – i det här fallet Nord FK och anknutna ombud – som sålt en dålig produkt är det alltså bättre ju senare kunden/investeraren reagerar.

Värden skrevs aldrig ned

I fallen med Nords obligationer och brygglån har det i de flesta fall tagit många år för kunderna att inse att pengarna gått förlorade. Löptider har förlängts, obligationer har konverterats till preferensaktier och brygglån har flyttats till andra emittenter.

Ett exempel är Realxstate som emitterade ett obligationslån med hjälp av Nord FK för mer än ett halvt decennium sedan. När bolaget inte kunde betala tillbaka lånet konverterades obligationen till preferensaktier. Redan 2016 beslutade disciplinnämnden för Nasdaq First North att avnotera preferensaktierna med anledning av att den då avgående styrelsen framfört misstankar om förbjudna lån av vd till närstående bolag. Bolaget Realxstate hamnade sedermera, och med Nords hjälp, i en koncern som kraschade 2019.

Trots att det länge varit uppenbart att investeringen i Realxstate gått förlorad, säger kunder att depåinstitutet Nord FK aldrig skrev ned värdet på preferensaktierna eller förpassade dem till en obs-lista.

Investerare som placerade 100 000 kronor i obligationen för mer än ett halvt decennium sedan såg alltså ut att ha ett intakt Realxstate-innehav värt 100 000 kronor så sent som 22 oktober förra året – fram till den dag då Alpcot tog över depåerna.

Då, den 22 oktober, skrevs Realxstate-värdet ned till i princip noll.

Samma sak hände med en sedan länge defaultad obligation emitterad av bolaget Koggbron Projekt som arrangerats av finansföretaget Jool, men som också sålts av Nords anknutna ombud.

Även värdet på en obligation som Palisander-gruppen rest med hjälp av Nord sattes ned till nära noll när Alpcot tog över.

Vd Björn Bringes vill inte ge någon förklaring till varför nedvärderingen skedde då, vem som beslutade att detta skulle ske och varför man först nu meddelar depåkunderna att detta har skett.

Men trots att värdejusteringarna skedde i oktober gick Alpcot ut med ett ”automatiskt genererat meddelande” till kunderna om detta först förra veckan. ”Nedgången beror på att Alpcot i arbetet med att gå igenom alla finansiella instrument som flyttats från Nord Fondkommission AB har sett över värdet på vissa onoterade innehav (…).”

Men värderingarna på depåerna justerades alltså ned redan för närmare fyra månader sedan.

Vd Björn Bringes vill inte ge någon förklaring till varför nedvärderingen skedde då, vem som beslutade att detta skulle ske och varför man först nu meddelar depåkunderna att detta har skett.

Värt att notera är att vissa före detta Nord-kunder inte ens har kommit in på sina depåer. Det är investerare som inte velat bli tvångsförflyttade till Alpcot och därför inte signat in på sina depåer med hjälp av sina bank-id:n, vilket automatiskt hade gjort dem till kunder.

Dessa obligationsinnehavare fick beskedet att deras innehav tappat över 90 procent av värdet först förra veckan.

Att Nord FK i det längsta försökte ge sken av att värdet på de finansiella instrumenten är intakt, är uppenbart. Så länge innehaven är värderade till 100 procent är det ingen som stämmer dem.

Varför Alpcot slingrar sig i frågan är svårare att förstå. De enda som har något att vinna på att obligationsinvesterarna blir informerade så sent som möjligt är säljarna av instrumenten – de finansiella rådgivarna som i det här fallet är Nord och dess anknutna ombud. 

Inte desto mindre har Alpcot ett ansvar enligt reglerna för ett värdepappersbolags förvaring av finansiella instrument. Och på grund av det börsnoterade bolagets senfärdiga agerande har investerare förlorat tid – fyra månader – vilket kan påverka deras möjligheter att få rätt till skadestånd. Det kan kosta dem mycket pengar.