Kryptovalutabolaget Quickbit beskrivs som guds gåva till småspararna på olika chattforum. Foto (montage): Pixabay/Quickbit.
Kryptovalutabolaget Quickbit beskrivs som guds gåva till småspararna på olika chattforum. Foto (montage): Pixabay/Quickbit.
Fintech

Här är de fem största frågetecknen kring Quickbit

Snart ett år efter börspremiären kryllar det av frågetecken kring det i småspararkretsar hajpade kryptovalutabolaget Quickbit. Realtid har sorterat ut de fem största i en komplicerad väv runt storägare och andra nyckelpersoner.

Uppdaterad 2020-06-23
Publicerad 2020-06-17

Quickbit är kanske marknadens just nu mest fascinerande bolag. Den NGM-handlade fintech-aktören har ett börsvärde på över 650 miljoner kronor och har det senaste året haft en stabil transaktionsomsättning av kryptovalutor på över 1 miljard kronor per kvartal och beskrivs som guds gåva till småspararna på olika chattforum. 

"Dubbla värderingen flera gånger om", "relativt hög chans till tresiffrig procenturell utveckling" och "Quickbit kommer explodera" låter det.

Samtidigt är bolaget helt beroende av externa parter för att driva den befintliga och kommande verksamheter och flera av storägarna har sålt ut aktier. Storägare och nyckelpersoner har de senaste månaderna också valt att engagera sig i andra bolag som borde passa in i Quickbits verksamhet.

Att marknaden har haft en skeptisk hållning till aktien sedan fjolårets tjurrusning på som mest nära 500 procent är därför inte så underligt. Här är de största frågetecknen som bolaget borde reda ut:

1. Varifrån har Mathias Jonsson van Huuksloots fond fått 150 miljoner kronor?

Under våren har schweiziska Bullet Capital köpt aktier av Quickbits storägare Abelco och FTCS Intressenter för närmare 150 miljoner kronor. Bullet drivs av svensken Mathias Jonsson van Huuksloot som inom kort kommer att ta plats i Quickbits styrelse.

Jonsson van Huuksloot valde den 4 juni att publicera ett 14 sidor långt dokument med svar på frågor från medlemmar på Avanzas forum. Han hoppas bland annat att man ska nå en kurs över 50 kronor och en notering på Stockholmsbörsen. Även om det inte är förvånande att svaren är översvallande positiva till bolagets framtid så känns åtgärden otroligt djärv i investor relations-sammanhang.

Jonsson van Huuksloot hävdar att det är en grupp internationella investerare som har gått in med pengar till en fond som Bullet satt upp enkom för ändamålet att investera i Quickbit-aktier. Enligt det brittiska bolagsverket drivs fonden i ett enkelt så kallat LLP-bolag som registrerades så sent som i mitten av maj i år. Ett LLP är i sin tur en form av holdingbolag som regleras av lagen om partnerskapsbolag.

Varken Bullet Capital eller Mathias Jonsson van Huuksloot är några kända namn i fondvärlden. Hur fondresningen gått till under rådande coronakris är en gåta. Enligt svars-dokumentet kommer det mer information om vilka investerarna är om ungefär två månader.

2. Hur oberoende är Mathias Jonsson van Huuksloot?

När Bullet Capitals senaste ägarökning tillkännagavs i slutet av maj skickade Quickbit ut ett eget pressmeddelande där man lyfte fram att Bullet var en oberoende aktör.

"Fonden finansieras i sin helhet av utländska institutionella investerare utan närståendekoppling till såväl tidigare som befintliga ägare i Quickbit", skrev bolaget.

Även i Avanza-dokumentet gör Mathias Jonsson van Huuksloot sitt bästa för att distansera sig från den grupp nyckelpersoner och storägare, vi kan kalla dem "Marbella-nätverket", som spelat en helt avgörande roll för Quickbits framväxt.

Marbella-nätverket har bland annat intressen i bolagen Intergiro och Eurofed som spelar viktiga roller för att Quickbit ska kunna genomföra transaktioner med kryptovaluta och senare i år lansera egna betalkort.

Jonsson van Huuksloot medger att han känner personer i Marbella-nätverket, vissa sedan början av 00-talet då han arbetade i en internationell bankgrupp som nyckelpersoner i nätverket då drev. Han har senare bland annat också varit med att starta Eurofed, dit han rekryterade Abdallah Hitti som fram till i år har suttit i styrelsen för Intergiro. Eurofed sålde han sedan till en av huvudpersonerna i nätverket.

Noterbart är att när Jonsson van Huuksloot snart kliver in i styrelsen får han Scott Wilson som ledamotskollega. Även Wilson var engagerad i Marbella-nätverkets bankgrupp i början på 00-talet.

Det visar sig att Bullet Capital också är eller har varit delägare i Intergiro. Det framgår av pressmeddelanden från 2018 då Bullet Capital byter aktier i Intergiro mot aktier i Front Office (numera Front Ventures). Så här kommenterade Jonsson van Huuksloot då:
 
"Vidare ser vi med stor tillförsikt fram emot att vi nu får möjlighet att arbeta ännu närmare Frontoffice inom Fintech-segmentet och bistå med kapitalanskaffning i samband med framtida förvärv och investeringar."

Tidigare i år köpte Quickbit det estniska bolaget Bitrate för 36 miljoner kronor (med en möjlig tilläggsköpeskilling på 150 miljoner kronor) från just Bullet Capital.

Trots detta beskriver Jonsson van Huuksloot det senaste insteget i Quickbit som något som är helt skilt från denna historik. Det verkar enbart handla om en affärsmöjlighet som plötsligt uppstod:

"Jag står nu vid sidlinjen och ser en möjlighet att köpa ut större delen av FTCS Intressenters aktier... Så är det i affärsvärlden, man ser andras svagheter och exploaterar dem för egen vinning istället. Börsen handlar bara om värdetillväxt av kapital, inget annat."

3. Vilken betydelse har den holländska affären – och kan den genomföras?

Strax före det att Quickbit köpte Bitrate så kommunicerades ett annat förvärv. Quickbit hade införskaffat en option på att köpa holländska Digital Currency Services B.V. Optionen kostade inget i sig men Quickbit betalade hela 2,7 miljoner kronor för due diligence-arbetet. Det kan jämföras med kostnaden för att utnyttja optionen och köpa bolaget som ligger på 16,5 miljoner kronor.

Digital Currency Services driver Happycoins.com som i början av året befann sig i sin linda. Förhoppningen är att bolaget ska få flera licenser under året som gör att en rad nya betaltjänster kan lanseras. Därefter ska Quickbit genomföra köpet senast den 31 december i år.

Upplägget med optionsaffären sticker ut av flera skäl. Digital Currency Services och dess ägare Quantoz levererar nämligen sedan tidigare flera viktiga tjänster för att Quickbits växlingsaffär med kryptovaluta ska kunna genomföras.

Digital Currency Services och Bitrate verkar också delvis vara verksamma inom samma område. Frågan är också varför Quickbit vill investera i ett nytt och oprövat varumärke som Happycoins?

Ytterligare en förvirrande faktor är att Quantoz som idag äger Digital Currency Services gått in som ägare i Quickbit under första kvartalet. Det framgår av aktieboken från Euroclear. Det skulle kunna betyda att om optionen utnyttjas för att genomföra köpet så kan det klassas som närståendetransaktion, vilket skulle kräva en särskild godkännandeprocess på en bolagsstämma.

4. Varför säljer storägare och nyckelpersoner – och varför satsar de på andra bolag?

Aktieboken från Euroclear visar att flera personer i Marbella-nätverket har sålt stora mängder aktier både privat och via bolag sedan noteringen förra sommaren.

Även storägarna Abelco och FTCS Intressenter har sålt i och med affärerna med Bullet. De fick visserligen 14 kronor per aktie men att så stora ägare minskar sin exponering så snabbt efter noteringen är givetvis inte positivt.

Ännu mer anmärkningsvärt är att satsningar som nu görs i andra bolag som inte har någon koppling till Quickbit men som på många sätt skulle passa in i Quickbits tjänsteportfölj.

Det svenska bolaget Blockchain Voucher Europe sticker ut mest. Bolaget drogs igång redan 2018 av Quickbits dåvarande ordförande Bengt Lagergren. Detta nämns dock inte i Quickbits noteringsmemorandum.

Lagergren lämnade Quickbits styrelse under förra hösten. Han står idag som ägare i Blockchain Voucher Europe. Bland ägarna finns också Front Ventures och FTCS Intressenter. Blockchain Voucher Europe står i begrepp att lansera en sorts virtuella betalkort som ska säkras av en blockkedjeteknik. Så här beskrivs affärsidén:

"BCV har skapat en plattform som bygger på blockchain och ett virtuellt kortsystem baserat på Visa och Mastercard. Lösningen gör att värdebevis och presentkort kan låsas till innehavaren och kunder kan därmed inte förlora dem då de finns kvar digitalt. Genom BCV:s app kan kunderna enkelt skapa och skicka personliga presentkort var och när de vill till nära och kära."

Detta sker samtidigt som Quickbit tillkännagivit att man vill ge sig in på konsumentmarknaden och lansera egna betalkortsalternativ. Tjänsterna är ingen direkt kopia av varandra men de slåss åtminstone delvis om samma kunder.

Andra bolag att hålla koll på av samma skäl är Scandinavian Card Issuing Services AB och Instant Payment Technology Sweden AB som båda kan kopplas till Quickbits tidigare koncernchef Jörgen Eriksson och Front Ventures. Det ena bolaget har funnits i Marbella-nätverket under flera år, det andra är precis nystartat.

5. Varför har inte gamla frågetecken rätats ut?

Quickbit har under det senaste året skickat ut en lång rad pressmeddelanden och publicerat olika informationstexter på den egna hemsidan. Trots detta återstår en rad frågetecken som fanns redan vid noteringen. Det handlar om vem som egentligen styr verksamheten och de leverantörer (bland annat Intergiro, Eurofed och Celoxo) som Quickbit själva beskrivit som avgörande parter.

Eurofed spelar en särskild roll som kortinlösare åt Quickbit. Hittills har stora mängder kapital bundits för att hantera detta vilket påverkat kassaflödet negativt. Det ska även finnas andra inlösenpartners men vilka dessa är är inte känt. Men vore det inte rent av enklare om Quickbit handlade upp denna tjänst direkt hos en egen bank och varför har det i så fall inte skett?

En annan fråga är givetvis varifrån miljardflödet av transaktioner kommer. Även här har Quickbit mer att förklara och inte minst hur de ser på den framtida volymtillväxten. Cypern-bolaget Celoxo som skulle stå för marknadsföringen mot nya kunder som e-handlare och spelbolag har Quickbit talat mycket lite om sedan i höstas.

Till Quickbits försvar kan sägas att bolaget verkar på en marknad med hyperkonkurrens. Många fintech-aktörer slåss om att ta fram framtidens betaltjänster i hård kamp med banker och kortjättar. Kanske måste en del av verksamheten bedrivas med korten nära kroppen?

Quickbit har också i år börjat bygga en större kassa, rekryterat på bred front samt slagit fast en ny affärsstrategi. Här börjar bolaget likna ett helt och rent börsbolag även om det tagit nästan ett år efter noteringen.

Ändå fortsätter alltså frågetecknen att hopa sig. Det är fascinerande hur annorlunda Quickbit och nätverket runt bolaget agerar i jämförelse med de flesta andra tech-framgångar. Quickbit har en hel del att reda ut om förtroendet ska stärkas och Mathias Jonsson van Huuksloots dröm om en notering på Stockholmsbörsen ska kunna bli av.
 

Platsannonser