Annons

Annons

elisabet.jpg

Pernilla Lundqvist
Pernilla Lundqvist.

Från höbalar till revision

Ledarskap med bondförnuft är en ny bok som handlar om att hämta kraft i ett genuint och jordnära ledarskap. Realtid publicerar här ett utdrag ur boken med Pernilla Lunqvist, ekonomie doktor, partner och redovisningsspecialist på EY.

I ett sammanträdesrum i bottenvåningen av EY:s kontor mitt i Stockholms city träffar vi Pernilla Lundqvist som berättar om den spännande vägen från Västgötaslätten till de stora revisionsbyråerna.Pernilla växte upp tillsammans med sin mamma, pappa, två äldre bröder och mormor på Skattegården på Varaslätten. På näraliggande Ingagården bodde farfar och farmor, och där fanns 50–70 kor. På Skattegården fanns inte så mycket djur. De båda gårdarna drevs av Pernillas farfar och pappa i handelsbolag. Hennes mamma har också varit aktiv i gården men har också jobbat med annat.

Pernilla var alltid på gården som barn, hade egna får, tuppar och hönor. Hon mjölkade, kastade balar och utfodrade, sopade i ladugården, körde traktor, skötte kalvar och kvigor och mycket annat under uppväxten. Höskörden var viktigare än skolavslutningen. Det var en livsstil med stort inslag av självhushållning långt in på 90-talet.

Efter en brand i slutet av 90-talet stod man inför ett vägval och då byggdes en ny ladugård med lösdrift. Hennes pappa och bröder driver i dag jordbruket på flera gårdar tillsammans med två anställda. Där finns i dag cirka 270 mjölkkor, spannmålsodling, djuruppfödning för avel, blivande mjölkkor samt en mindre del köttdjur.

Annons

Annons

Pernilla är säker på att hon präglats av att växa upp i en företagarmiljö, ser att bönder är mer entreprenörer än något annat. Det fanns alltid att göra på gården så hon gjorde mycket och tog ansvar även när hon gick i skolan.

Verksamheten på gården flöt på utan någon uttalad arbetsfördelning, man skapade sina egna roller.

– Vi var aldrig på semester under min uppväxt. Vi jobbade inte för att tjäna pengar för att kunna resa och köpa lyxbilar utan för att kunna fortsätta driva verksamheten.

Medlemmarna i familjen har olika förmågor som de alla gör något av. Pernilla och hennes äldsta bror har lika personligheter och delar erfarenheter med varandra. Liksom Pernilla ser han och förstår mönster och har drivet.

Han har varit med i jordbruket sen han var liten och det har varit mycket learning by doing för honom. Hur mycket lera det är i jorden, vilken typ av silo som behövs, allt lär man sig genom att vara med i arbetet och genom att delta i olika nätverk. Detsamma gäller den andra brodern och de kompletterar i dag varandra bra i verksamheten. Den receptiva förmågan och fingertoppskänslan är viktiga. Samtidigt gör de saker som är minst lika  avancerade som för en akademiker och måste ha järnkoll på allt.

Ingen av dem känner att de som unga blev påtvingade sina roller.

– Jag älskar friheten. Att vara styrd i en organisation, bli inplacerad i en grupp och tillsagd att där ska du sitta och göra detta – det är inte jag någonstans. Det tror jag är utifrån den friheten som jag fick som barn. När jag var liten fick jag göra vad jag ville utom att hoppa i gödselbrunnen.

Pernilla tycker det är skönt att få ta egna initiativ och driva allting. Det är hårt arbete all vaken tid med sådant som hon gillar. Mycket av hennes energi ligger i friheten och ansvarsrollen utan att bli ifrågasatt så länge hon gör det bra. Hon drivs inte av pengarna utan av förvaltandet och att få jobba med något som hon tycker är roligt.

– Jag är individualist och stark i mig själv, på det sättet är jag lik både mamma och pappa. När det krävs kan man inte vänta på att någon annan löser problemen, det är bara att hugga i. Jag väntar inte på order utan handlar innan ordern kommer.

Hon har funderat mycket på varför hon inte blivit bonde och får ofta frågor om det. Hon har egentligen ingen förklaring.

– De flesta trodde att jag skulle bli bonde eftersom jag alltid var på gården. Men det är inte bara en idyll utan ständigt hårt, ibland rutinartat, arbete som också kan leda till gnissel.

Ingen i släkten hade läst vidare men Pernilla älskade  skolan, så hon hittade på egna läxor för att få plugga mer.

Hennes mamma tyckte att Pernilla skulle göra något annat än att bli bonde eller att fortsätta jobba på Conditori Nordpolen i Vara. Pernilla ville inte fastna i det monotona. Hon kände inget krav från föräldrarna utan fick köra sitt eget race.

– Jag gillade marknadsföring på gymnasiet och den utbildningen fanns i Borås, där jag har en morbror. När jag väl hade börjat läsa vidare var det aldrig något alternativ att gå tillbaka.

Hon har haft gott stöd i sin mentor Sten-Eric Ingblad vid Högskolan i Borås när det gäller studier, forskning och att samtidigt kunna arbeta. Inför frågan om ordförandeskapet i Regelrådet såg hon att det var väldigt välmeriterade personer som haft rollen tidigare så hon ringde sin mentor.

– Herregud, det är klart du ska ta det, tänk inte, sa han.

Möjligheten att skapa något är avgörande för Pernilla när hon tar en ny roll. Hon är en ja-sägare och funderar inte så mycket på hur hon ska klara av det. Hon hade följt vad Regelrådet gjorde, alltid jobbat mycket med regleringsfrågor och velat förstå systemen. Hon hade också erfarenhet från jordbruket där det finns många regler.

Det är ingen tvekan om att jordbruket ligger Pernilla varmt om hjärtat. Att förvalta traditionen är viktigare än avkastningen i kronor. Hon har svårt att se något finare än jordbruksyrket i ett kretsloppstänk.

– Jordbruket tillför så mycket mer än bara mat, och de som inte är jordbrukare förstår inte hur samhället skulle se ut om vi inte hade ett levande jordbruk. Även om det orsakar klimatutsläpp och använder en del kemikalier så är jordbruket viktigt för det hållbara samhället.

Pernilla ser att hela samhället måste ställa om till kretslopp. I det är jordbruket en föregångare och hon ser att Sverige också är föregångare.

När Pernilla växte upp var det mycket självhushållning utan direkt avkastningskrav, men det har förändrats sedan dess. Nu kan det vara ekonomiskt tufft när foderpriserna går upp och mjölkpriset går ner, samtidigt som gården ska bära stora investeringar. När bankerna stryper krediter måste ägarna ta beslut om framtiden. Stenhårda förhandlingar kan ibland behövas och Pernilla är imponerad av sina bröder som klarar det utan att ha någon egentlig utbildning för det.

För Pernilla är det viktigt att tänka effektivt och utnyttja tiden, hela tiden effektivisera och se möjligheterna. Långa möten för många personer, det är inget för henne.

– I min nuvarande roll måste jag delegera. Jag älskar min nuvarande roll som chef även om jag fortfarande brinner för ämneskunskapen. Jag har tidigare jobbat självständigt och haft min egen ö – på gott och ont. Nu är det jättekul att föra det vidare till andra.

Pernilla brottas dagligen med ledarfrågan eftersom hon fått sin roll som chef utifrån sitt driv och sin ämneskunskap. Men hon ser också intressanta utmaningar i utvecklingsfrågor och tror att ledarskap är något som måste utvecklas och måste reflekteras över hela tiden.

Revisionsbranschen är på ett sätt unik jämfört med många andra branscher och det är att samtliga delägare, cirka 150 stycken inom EY Sverige, jobbar operativt i verksamheten. Alla jobbar aktivt med rollen som revisor, konsult etc, samtidigt som samma personer leder verksamheten.

– Man får ta på sig ledarskapsrollen och vara med och utveckla affären och avdelningen har växt mycket. Man måste kunna tackla förändringar, så är det också i jordbruket.

De fasta tiderna när familjen samlades var viktiga för Pernilla som barn: Frukost, elvakaffe, middag, eftermiddagskaffe och kvällsmat. Hon fick åka med kaffekorgen till gärdet och den känslan kommer hon ihåg.

– Jag har nog inte tagit med mig det, och inser nu att jag missat lite av den känslan av att samla familjen. Jag borde nog avsätta mer tid till att fika med mina medarbetare.

Pernilla bygger sitt ledarskap utifrån sina erfarenheter.

Hon har lärt sig analytisk förmåga, förståelse och argumentation genom akademien och forskarstudier, men även i uppväxten på gården där man lärde sig genom att praktiskt prova, learning by doing.

Hon menar att ledarskap är subjektivt och vill inte gärna sammanfatta sin syn på ledarskap. Hon är inte van att göra storstilade planer om långsiktiga mål och business cases, utan hon kör på.

– Jag intervjuar medarbetarna och lyssnar in. Försöker få en bra gruppdynamik kombinerat med trivsel och ha skoj. Jag vill hellre se individerna än lönsamheten och jobbar ständigt med att sätta, utveckla och genomföra strategiskt arbete. Genom det tror jag även på bra lönsamhet.

Pernilla ser ett jätteproblem med att den yngre generationen inte förstår värdet av att jobba hårt.

Hon har alltid  varit tacksam för att hon fått den uppväxt hon fått. I dag överöses barn med beröm så fort de gör något, så var det aldrig för Pernilla.

– Ungdomar vill inte ens plocka jordgubbar numera.

Det är svårt att förstå grejen med kosläpp, men många barn har inte ens sett levande djur.

När hon var liten var bonde något av ett skällsord:

– ’Det kan väl du göra Pernilla, dina föräldrar är ju bönder.’ Som barn förstod man inte, men jag har reflekterat mycket över det senare. Det var inte fint när det luktade ladugård i farstun.

Bondförnuft är för Pernilla något positivt. Sådant som man ser och det är självklart hur man ska agera. Man har en tyst kunskap som gör att man vet hur man ska göra utan att det finns någon förklaring. Bondförnuft innebär också handlingskraft och förståelse för det praktiska.

– I dag är jag stolt över det jag kommer från och det jag själv har skapat. Jag har hemkokt saft i kylen, älgkött och hemgjord korv i frysen. Något som mamma förser mig med. Nu finns det också en acceptans för att man har en erfarenhet som jordbrukare, som imponerar mer än att ha föräldrar som är VD i ett börsbolag.

Ny bok: Ledarskap med bondförnuft - om vägen till genuint och jordnära ledarskap

Författare: Bengt Falemo och Elisabet Falemo
Ekerlids Förlag AB

Texten publiceras efter godkännande från författarna och Pernilla Lundqvist. 

Övriga medverkande i boken är bland andra industrimannen Rune Andersson och Swedbanks före detta vd Birgitta Johansson - Hedberg.

 

Pernilla Lundqvist i korthet

Född år: 1980

Uppväxt på: Skattegården i Tråvad, Västergötland.

Karriär i korthet: Revisorsassistent vid KPMG i Borås. Undervisade vid Högskolan i Borås parallellt med forskarstudier vid Handelshögskolan i Göteborg. Jobbade sedan på KPMG i Göteborg, samtidigt som hon undervisade och forskade på Handels i Göteborg. Bytte tidigt bana från revisorsassistent till redovisningsspecialist. Aktiv i branschorganisationen FAR. Disputerade 2014 på Handelshögskolan i Göteborg med AB Volvo som fallstudieobjekt. Redovisningsspecialist hos KPMG Stockholm. Ordförande i Regelrådet. Ordförande för FAR:s policygrupp för redovisningsfrågor.

Sedan 2017 redovisningsspecialist och partner på konsultföretaget EY där hon är chef i Sverige och Norden.

Läs allt om:

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Annons