- Publicerad
- Uppdaterad
Jag talar gärna och ofta om ”de små ögonblickens magi”. De där små mikrosekunderna av ofarliga minimala rörelser eller beslut som över tid meandrar sin väg runt obstakler och skiftar konturer för att någonstans senare i livet verkligen göra monumental skillnad. Den tanken både fascinerar och inspirerar mig. Stort.
Shit, jag är 62 år gammal och mitt facit är massivt. I höjd, bredd och sida. Och nu idag har jag väl byggt mig själv något slags mental utsiktsplats från vilken jag kan betrakta mitt liv, såväl nu idag, såväl som framåt och framförallt bakåt i tiden. Och jag frågar mig nu ”hur fan kunde det bli så här?”
Ta som exempel min karriär i modebranschen, en av mina tusen resor.
Det blev en massa startade modebolag och varumärken. Börsklocka. Ett oändligt antal utmärkelser som ”Årets svenska” den eller det.
Det är då jag undrar ”blev jag verkligen Årets Svenska Bolagsgrundare där på galan för
Founders Alliance?” eller ”vann jag verkligen Årets Export-Hermes på plats där på Exportrådets prisutdelning?” Eller är sanningen en helt annan?
Kötta ner frön utan bara helvete i jorden och börja vattna.
Annons
Kan det vara så enkelt som att jag vann dessa priser en gång i tiden runt 1978 då jag frågade min kära mor som i himmelen bor om hon kunde lära mig att sy.
Jag ville nämligen kunna skapa mina egna skateboardbyxor under vilka jag kunde dölja mina fula skydd. Så vi satte oss där vid hennes gamla Singer och hela mitt liv förändrades utan att jag hade den minsta aning om det. För hade jag inte frågat mamma hade det heller ej blivit börsklocka med miljardvärdering liksom.
Jag tror verkligen på dessa de små ögonblickens magi. Att det stora sker när vi egentligen inte har en aning om det. Varför jag också alltid uppmanar dem i mina lag, vara det inom familjen, vänkretsen eller inom bolagen… att alltid göra väldigt mycket. Igångsätta massor. Även det som i stunden känns helt whack, eller helst av allt det som för stunden känns whack.
Men bara göra. Kötta ner frön utan bara helvete i jorden och börja vattna.
För en dag när du som minst anar det så bryter ett litet grönt löv jordytan och något börjar finnas. Vattna mer. Flytta till större kruka. Nu ser du små orangea knoppar. Större kruka. Vattna. Och vips plockar du din första frukt. Och nu ställer du din skapelse utanför dörren, kanske rent av i sjön med segel och allt.
Och 25 år senare så står du där på Tullvaktsvägen 15 och ringer i en klocka och tror att bolagets stora dag är där och då. När den egentligen var för länge länge sedan.
Och du, den där galningen i rubriken.
Make it you.
Tell it to your kids.
PER HOLKNEKT