Arbetsmarknaden har blivit mer dynamisk. Det är i grunden positivt, men med ett arbetsliv som tar sig nya former och uttryck ökar också komplexiteten. Både arbetstagare och företag efterfrågar ökad flexibilitet. Samtidigt blir vi påminda om vikten av schyssta villkor och ett system som klarar av att hantera påtryckningar och nya inslag.

En central del i att utvecklas i takt med tiden är att det även för nya arbetsformer – pådrivna av såväl marknadskrafter som individens önskan om självbestämmande och frihet – skapas förutsättningar för ett tryggt arbetsliv. Här aktualiseras frågor om bristande trygghetssystem, såsom a-kassan där alla som inte går att placera in i det binära ramverket med företagare/anställd försummas. Men vi behöver också förekomma de situationerna och se till att formerna för inom vilket arbete organiseras motsvarar individers förutsättningar och behov.

Ett exempel på där individers arbete inte matchar hur det organiseras, är så kallade falska företagare. Dessa är arbetstagare som hänvisas till att starta företag, men arbetar under anställningsliknande förhållanden. Konsekvenserna blir, i grova drag, att arbetstagaren går miste om försäkringar och förmåner som anställda har rätt till och därtill tvingas ta en privatekonomisk risk.
Samtidigt finns det många arbetstillfällen styrda av mer tidsatta behov som inte traditionella anställningar eller ens bemanningslösningar kan erbjuda svar på. Dessa ryms inom det som kallas uppdragsbaserat arbete och uppkommer ofta i samband med till exempel produktioner, projekt eller punktinsatser som kräver konsulthjälp.

För den typen av arbetstillfällen, med en planerad början och ett slut, där arbetstagaren inte uppfyller kraven för enskild näringsverksamhet finns egenanställning – en bransch jag representerat och följt nära sedan millenniumskiftet. Med egenanställning avses att man är anställd hos ett egenanställningsbolag under tiden för ett uppdrag, men inte binder sig till en uppdragsgivare bortom det som är avtalat inom ramarna för det.

Egenanställning kan med andra ord många gånger erbjuda svar på problemen med falska företagare. Det säkerställer att den som arbetar på uppdrag slipper sätta sin privatekonomi på spel och ges samma möjlighet till kollektivavtal, a-kassa, olycksfallsförsäkring, sjukförsäkring och tjänstepension som de som är tillsvidareanställda.

Egenanställning har därmed också potential att komma att spela en än viktigare funktion i den moderna arbetsmarknadens infrastruktur. Det handlar inte bara om att lösa problemet med falska företagare, utan också om att erbjuda en väg in på arbetsmarknaden eller möjliggöra att kombinera sysselsättningar.

Det senare lyftes bland annat i en rapport av forskningsprogrammet NOWSTARS vid Psykologiska institutionen på Stockholms universitet från oktober 2023, som undersökte hållbara förutsättningar för uppdragsbaserade arbetssätt. Rapporten finner även att merparten av deltagarna är egenanställda för att de vill – inte för att de måste. Det motsäger den felaktiga men relativt utbredda föreställningen om att uppdragsbaserat arbete endast är pådrivet av företagens behov. Snarare är just individens drivkrafter ofta det som frammanar uppdragsbaserade arbetstillfällen.

Problemen med falska företagare är symptomatiskt för en arbetsmarknad som inte går i takt med tiden. För att komma i kapp handlar det om att bemöta den ökade komplexitet som en mer dynamisk arbetsmarknad för med sig, med lösningar som svarar upp mot behoven – både vad gäller flexibilitet och trygghet.

Stephen Schad
Ordförande i Egenanställningsföretagens branschorganisation och vd för Frilans Finans.