Gunnar Eliasson. Foto: Ekerlids Förlag
Debatt

Kompetensläckage leder till betydande samhällsekonomiska förluster

Det är förenat med betydande risker att ge sig ut på utlandsuppdrag. Det leder till problem för hemvändarna och en kompetensförlust för arbetsgivarna. Det skriver professor emeritus Gunnar Eliasson.

Uppdaterad 2020-04-24
Publicerad 2020-04-24

Sverige var under århundraden ett industriellt efterblivet land. Unga svenskar vandrade då söderut för att som universitetsutbildade eller upplärda gesäller återvända med nya insikter och färdigheter. Utländska industrialister med särskild förmåga lockades att etablera företag i Sverige. Det var kungen som lockade hit dem för att i första hand bygga vapenfabriker. Sverige var på den tiden ett krigarland med stor förmåga, inte minst som kompetenta upphandlare av vapen. Denna kompetensinvandring lade, som jag konstaterar i min nya bok "Sverige och den globala marknaden för kompetens för Sveriges industrialisering."

Sverige har vad gäller industriell utveckling hittills varit mer framgångsrikt än flertalet länder, så framgångsrikt att svenska företag på många håll nu har mer att lära ut än att hämta hem. Svenska storföretag har länge roterat kandidater i karriären över sina utländska dotterbolag för att så småningom välja ut några för höga positioner i det svenska huvudkontoret. Men de gamla storföretagspyramiderna med huvudkontor (HK) i Sverige har under senare år brutits upp. 

Utlandscheferna är alltmer icke svenskar, och flera svenska företags HK har flyttats ut ur landet eller distribuerats över flera länder. Eftersom ett HK är en attraktiv slutstation i en framgångsrik karriär innebär en utlokalisering av HK att företagets mest kompetenta medarbetare filtreras ut ur landet. Samtidigt har det historiska flödet av svenska gesäller ut ur landet alltmer bytts till ett växande flöde av tekniska specialister som skall fixa tekniska problem i de utländska dotterbolagen. Dessa specialister återvänder inte alltid problemfritt till sin tidigare svenska arbetsgivare. 

Det är förenat med betydande risker att ge sig ut på utlandsuppdrag. Man blir snabbt bortglömd på sin gamla arbetsplats eftersom mentorer och kolleger försvunnit efter egna karriärvägar. Företagens HR är ofta fel organiserade för att hjälpa sina hemvändare till rätta, som dessutom under bortovaron ofta inte skött sina kontakter hemma. Ännu allvarligare för den tekniske specialisten är att han under ett utlandsuppdrag till ett mindre utvecklat industriland, snabbt tappar kompetens inom sitt specialområde samtidigt som hans kolleger lär sig av en snabb teknikutveckling hemma. 

Ovanpå detta lägger sig krångel-Sverige som en våt filt. Det är ingen höjdare för en hemvändare i medelåldern och uppåt att i praktiken på nytt börja söka jobb, och utsättas för en ny utvärdering av sin kompetens av personer som ofta är mindre kompetenta än dom själva. Många startar eget, eller återvänder till mer välbetalda arbetsuppgifter i utlandet. Konsekvensen har blivit missnöjda hemvändare, företag som tappar kompetent personal och ett Sverige som förlorat kompetenskapital till utlandet.

Dagens specialiserade och globaliserade produktionssystem knyts ihop av svåröverskådliga värdekedjor som styrs från tusentals noder bemannade med människor med olika nationalitet som ofta under perioder arbetat i många olika länder. Global rekrytering av kompetens har blivit en nyckelfunktion i ett växande antal svenska företag. Företagets lokalisering av sina kompetenscentra beror av hur smidigt sådan global rekrytering fungerar. Kompetensläckage till utlandet är en smygande åkomma som med tiden leder till betydande samhällsekonomiska förluster.
Det handlar redan i dag om ett betydande flöde. Drygt 650 000 personer arbetar och studerar eller bor av andra skäl bor utomlands. Uppemot 25 000 återvänder varje år till Sverige. Bägge siffrorna kommer att öka, men om antalet utlandsverksamma ökar fortare än antalet hemvändare har politikerna anledning vara bekymrade.


Gunnar Eliasson
Professor emeritus i industriell ekonomi/dynamik vid KTH, Stockholm. Han var tidigare chef för Industriens Utredningsinstitut (IUI, numera IFN) och dessförinnan chefsekonom på dåvarande Sveriges Industriförbund. Aktuell med boken "Sverige och den globala marknaden för kompetens" (Ekerlids Förlag), där stor uppmärksamhet ägnas HR:s roll som förvaltare av företagens kompetenskapital.

 
 

Platsannonser

Logga in