I debatten kring penningtvätt nämns ofta banker och finansbolag och dess tillsynsmyndighet Finansinspektionen. Mer sällan tas det upp hur Länsstyrelserna ska klara sitt tillsynsansvar över många verksamheter enligt Lagen om Penningtvätt.

Penningtvätt är ett av våra största samhällsproblem i dag. Det har en nära koppling till kriminalitet och organiserad brottslighet. År 2015 och 2016 anmäldes omkring 2 000 penningtvättsbrott per år. År 2018 ökade anmälningarna kraftigt till 7 000 och antalet misstänkta mer än fördubblades, och trenden fortsätter uppåt. 

Enligt Finanspolisens årsrapport för 2019 inkom totalt 21 709 penningtvättsrapporter i Sverige. Av dessa kom endast 130 stycken från bolag som står under Länstyrelsernas tillsyn. Det är inte en rimlig nivå i förhållande till det enorma antalet verksamhetsutövare som Länsstyrelserna övervakar, där bland annat handel med kapitalvaror som fordon, smycken, klockor, konst, bygghandel och elektronik i penningtvättssammanhang sticker ut.

Det är inte ovanligt att tillgångar som härstammar från brott inte tvättas utan i stället direkt konsumeras för att dölja dess ursprung. Kapitalvaror som fordon, klockor, smycken och dyrare märkeskläder köps eftersom de förhållandevis enkelt kan omsättas i andra hand. De som tillhandahåller dessa varor behöver bli bättre informerade om sina skyldigheter enligt Lagen om Penningtvätt. För att inte riskera sanktioner måste de ha ändamålsenliga processer och rutiner för kundkännedom och information om tillgångars ursprung. 

Om samhället ska bli effektivare i arbetet med att motverka penningtvätt måste alla kryphål täppas till. Det är orimligt att exempelvis en handlare av kapitalvaror tar emot stora summer kontanter utan att ha rutiner för id-kontroll eller frågor om tillgångarnas ursprung. För kriminella är nuvarande situation ett riskfritt sätt att tvätta tillgångar eftersom de aldrig kommer in i banksystemet och därmed blir i stort sett ospårbara. 

Men Länsstyrelserna är inte overksamma. Så sent som i somras beslutade Länsstyrelsen i Stockholms län om sanktioner mot två klockhandlare på vardera 8,5 miljoner kronor respektive 2,2 miljoner kronor med anledning av alltför dålig information avseende kundkännedom och tillgångars ursprung. 

Vad är de verkliga skälen till att så få verksamhetsutövare som står under Länsstyrelsens tillsyn inte rapporterar misstänkt penningtvätt? Ett av skälen kan vara att det är upp till verksamhetsutövaren att, mot en avgift, anmäla sin verksamhet till Bolagsverkets register mot penningtvätt. Det sker inte automatiskt. Ett annat skäl kan vara att informationen från Länsstyrelsen till verksamhetsutövare behöver bli både bättre och mer uppsökande. 

Länsstyrelserna måste fortsätta förbättra både tillsyn, utbildning och informationsspridning. Att kriminella har dyra bilar, klockar och märkeskläder inspirerar yngre i deras närhet. Om exempelvis trenden med rekrytering av yngre till kriminella nätverk ska motverkas, måste det bli svårare för kriminella att komma över och behålla kapitalvaror. På så sätt minskar attraktionskraften för yngre att söka sig till kriminalitet. 

Länsstyrelserna får och har fått ökade resurser de senaste åren för att bekämpa penningtvätt. Det är viktigt att de resurserna används för att öka tillsynen av tillståndspliktiga verksamheter för att effektivisera bekämpningen av penningtvätt och indirekt rekryteringen till kriminalitet.

Kriminella ska inte kunna framstå som vinnare för en yngre generation, utan snarare som förlorare. Därför är Länsstyrelsen uppdrag lika viktigt som Finansinspektionens. Penningtvätt måste motverkas på alla nivåer och i alla branscher. 

Otto Barnekov
Specialist inom regulatorisk transformation på PA Consulting