"Tjejer väljer bort byråerna"

– Är det svidande kritik i boken? frågar Stefan Brocker.

Boken lanseras inte förrän den 27 augusti men Brocker vet redan vad den handlar om – till viss del.

– Hon lyfter upp ett branschproblem: över 60 procent av de som utexamineras från juristlinjen är kvinnor och kvinnorna är dessutom i majoritet hos de allra duktigaste studenterna. Trots det är de i klar minoritet bland delägarna på våra affärsjuridiska byråer.

Stefan Brocker tror att det beror på flera faktorer.

– Många kvinnor tycker inte att det går att förena en karriär på advokatbyrå med familjeliv. Sen är det lätt att komma in i en negativ spiral: när det finns få kvinnliga delägare så saknas det förebilder och mentorer för de yngre jurister.

Stefan Brocker talar också om en generationsfråga och menar att de som är delägare i dag måste slipa på sin attityd till den yngre generationen.

– Det här med 70-timmars arbetsveckor i snitt – det köper inte den unga generationen. Vi måste inse att folk inte längre vill gifta sig med jobbet.

Stefan Brocker tror att flexibel arbetstid är ett sätt att lösa delar av jämställdhetsproblemet. Nu ska det gå att vara ledig en torsdag här, en måndag där, att sluta klockan tre ibland om man måste ta hand om sina barn.

Att Mannheimer Swartling skulle sluta förse kvinnor med betungande ansvar är ingenting han känner igen.

– Problemet är inte att byråerna väljer bort tjejer utan att tjejer väljer bort byråerna efter att ha arbetat några år. En majoritet av de som lämnat oss har valt att sluta själva.

Kvotering är inte att tänka på?

– Eh… nej. Jag är rätt tveksam till det. Klart att det skulle påskynda processen men det skulle riskera att skapa sprickor och interna slitningar. Misstänksamhet mot de som kvoteras in. Jag tror inte man behöver kvotera.

Hur ska ni göra för att fler kvinnor ska bli delägare?

– Jag tror att detta måste göras målmedvetet och på lång sikt. Det gäller att ta hand om de duktiga förmågor som arbetar hos oss idag genom att ge dem förutsättningar och feedback, både bra och dålig. Det handlar också om attitydförändring och bättre arbetsledning från delägarhåll som skulle skapa rätt förutsättningar.

Mentorprogram är också viktigt, menar Stefan Brocker, och meddelar att de har dragit igång ett sådant som riktar sig speciellt till kvinnor, vilket några män kallat för diskriminering.

– Men det kan vi inte ta hänsyn till.

Stefan Brocker säger plötsligt att, vid sidan av globaliseringen, är den här frågan viktigast för byrån och för branschen i framtiden.

– Det är en fråga om överlevnad. Som Nordens ledande advokatbyrå måste vi även framöver kunna rekrytera människor av rätt kaliber och väldigt många av dem är tjejer. Det finns redan ett antal företag som inte upphandlar konsulttjänster av konsultbyråer som bara har manliga delägare.

Atmosfären som Malin Persson Giolito beskriver i sin roman är hierarkisk och missunnsam. I en intervju med Realtid.se anser hon också att byråns vinstdelningssystem, i sig, missgynnar kvinnor då hon menar att kollegor tittar snett på de, ofta småbarnsmammor, som kan behöva sluta tidigare.

Stefan Brocker håller inte med.

– Hos oss finns en ganska stor generositet, man tittar inte snett på varandra om någon måste gå hem tidigare. Vår modell med ”true partnership” och kollektiv lönesättning till biträdande jurister uppmuntrar en atmosfär präglad av laganda. Sen är det klart: vi då och då har fått höra: bara för att inte jag har barn vill inte jag sitta här och dra det tyngsta lasset. Men så kan det bli tyvärr. Ofta får de också barn lite senare.

Du har själv två barn, hinner du träffa dem?

– Jag tror man ljuger för sig själv om man säger att det inte är några problem att kombinera en karriär hos oss med ett normalt familjeliv. Det går att förena, men man kan inte dessutom ha tusen fritidsintressen. Jag spelar tennis två gånger i veckan. Utöver det, barnen och jobbet blir det inte mycket tid över. Jag har inte 30 vänner jag går och fikar eller går på bio med.

När gick du på bio senast?

– Det var två år sedan… då såg jag en film som heter… Cars med barnen.

Michael Wigge, vd på Vinge, ber mig att återkomma om fem år.

Han ser nämligen ljust på framtiden när det gäller jämställdhet på firman. De sista åren har fler kvinnor både börjat på Vinge och fler har blivit delägare.

Nu är 12 av 90 delägare kvinnor. För fyra år sedan var det 7 av 86.

– Det ser annorlunda ut nu än för tio år sedan. Men det är tufft att vara småbarnsförälder. Har man oreglerade arbetstider och barn så måste man laborera lite. Vi är ett tjänsteföretag och jobbar internationellt med olika tidzoner.

Att även kvinnor blir delägare är, av ekonomiska skäl, viktigt menar Wigge.

– Vi vill ju inte gå miste om kompetenta medarbetare.

För att underlätta vardagen har Vinge utvecklat ett program, Flexilawyer som går ut på att medarbetare inte alltid behöver arbeta från kontoret. Därtill ger firman bidrag till hushållsnära tjänster som tvätt och barnpassning och en utökad satsning på friskvård.

Men Michael Wigge är bekymrad.

– Jag har inte läst boken Dubbla Slag men förstår att den pekar på någonting som branschen måste tänka till på: Hur får vi folk att känna sig trygga? Det är allt färre som stannar kvar och blir advokater.

Med en affärjurists erfarenheter försvinner unga medarbetare från affärsbyråerna till stora företag för att bli bolagsjurister.

Då är det viktigt att de fortfarande ser positivt på firman, förklarar Wigge, eftersom de med ens blivit potentiella klienter.

Varför blir man hellre bolagsjurist?

– Det är viktigt att vara ärlig: Det är enormt kul – men tufft att arbeta hos oss. Man slutar nog inte för att man vantrivs utan för att man inte vill fortsätta i samma tempo.

Charlotte Johansson, 38, arbetar sedan åtta år tillbaka på Vinge, numera på byråns kontor i Göteborg.

Hon har två barn på ett och fyra år, och blev delägare i byrån vid årsskiftet.

När hon fick höra att Realtid.se skulle skriva om boken Dubbla slag och varför så få kvinnor är delägare på advokatbyråer ringde hon genast upp.

– Jag tycker att debatten är skev och riskerar att avskräcka duktiga unga kvinnor som vill satsa på en fortsatt advokatkarriär. Visst är det utmanande att kombinera ett karriäryrke med att vara småbarnsförälder, men det är knappast unikt för affärsjuristbranschen.

Hon säger att det är ganska flexibelt att vara småbarnsmamma och senior advokat eller delägare eftersom man då är så pass erfaren att man jobbar direkt mot klienten och kan påverka mötestider och deadlines.

– Det är nog en större utmaning att skaffa barn som ung biträdande jurist, när man befinner sig längre ned i produktionskedjan och inte har samma möjlighet att planera sin tid.

Charlotte Johansson anser också att det inte är byrån, utan klienterna som dikterar villkoren och hon betonar vikten av att kunna vara tillgänglig för kunderna i näringslivet.

– Det är en tuff och extremt konkurrensutsatt bransch och det måste man acceptera. Men det är viktigt att byrån erbjuder praktiska lösningar som underlättar att kombinera arbetet med att ha barn.

Men det gäller att vara flexibel och inte ha ”för många heliga kor”, att vara smidig och kreativ för att hitta lösningar som fungerar för klienterna.

En delägare ska dra in pengar – uppdrag åt byrån, genom att skapa och utveckla klientrelationer. Därtill ingår det att handleda yngre förmågor på byrån.

– Det är ingen mänsklig rättighet för vare sig män eller kvinnor att bli delägare – det måste vara affärsmässigt motiverat.

Att kollegorna på en advokatbyrå skulle titta snett på en för att man är småbarnsförälder känner hon inte igen.

– Förr var det nog en mer grabbig jargong men nu vet man bättre. Det enda som betyder något är att jobbet blir gjort och att klienterna är nöjda.

Charlotte Johansson ringer snart upp igen och säger att det är viktigt att inte avskräcka unga kvinnor från att försöka att göra karriär på advokatbyråer.

Till sist trillar det in ett mejl: ”För att återknyta till det jag sa sist i intervjun, nämligen att det enda som betyder något är att jobbet blir gjort och klienterna är nöjda: om man blir utsatt för gliringar trots att jobbet blir gjort och trots att klienterna är nöjda, så är det förstås oacceptabelt. För egen del skulle jag reagera starkt om jag fick höra talas om att det förekom på Vinge.”