Tid för självrannsakan

Trots detta mumlas det fortfarande bland politiker och vänstermedia får ostört vända och vrida på det alla kan se med egna ögon för att få det till att det är ”samhällets fel”.

För Sverige har klockan slagit fem i tolv! Nu är det till sist dags för regeringen att ta av sig skygglapparna, vakna upp ur sin Törnrosasömn och se verkligheten i ansiktet.

Det har gjorts flera intervjuer med vettiga ungdomar i bland annat Husby som rakt upp och ned säger sanningen; polisen är för snäll, huliganerna har ingen respekt för polisen eller samhället över huvud taget, det är ingen brist på fritidsaktiviteter utan huliganerna har helt enkelt ingen lust att vare sig gå i skola, arbeta eller anpassa sig till ett civiliserat samhälle.

Att upploppen skulle ha något att göra med den 69-årige man som sköts till döds av polisen efter att ha gått till anfall med machete avfärdades av dessa som rent nys.

Men deltagarna i det politiskt korrekta kollektivet har slagit knutar på sig själva för flytta fokus och förvilla allmänheten. Det är ju ingen långsökt slutsats att de pågående illdåden i invandrartäta orter kan komma att spela Sverigedemokraterna i händerna.

Aftonbladets kriminalreporter Oisin Cantwell är uppenbarligen – liksom många andra inom mediavänstern – förhäxad av Jimmy Åkesson. I sin desperation väljer Cantwell att gå tillbaka till svenskt 1600- och 1700-tal och relatera till uppror och demonstrationer från den tiden.

Det är Sverige som är ett upprorsland enligt Cantwell och han drar således den indirekta slutsatsen att det som pågår är ett nedärvt svenskt problem och inte något som har med massinvandring och misslyckad integrationspolitik att göra. Ett journalistiskt lågvattenmärke, han borde skämmas!

Statsminister Reinfeldt har å sin sida en tendens att låna ordvändningar från sina jurister. Och när han nu till slut slet sig från betydligt trevligare aktiviteter av socialt och sportigt slag och kallade till pressträff så upprepade han mantrat att ”lagen gäller lika för alla”.

Ja, det får vi verkligen hoppas men det är ju endast ett konstaterande av en självklarhet i en rättsstat.

Vid en senare riksdagsdebatt med Jimmy Åkesson så slog Reinfeldt ifrån sig med grämelse och förakt i rösten att Åkesson ser alla problem i samhället som invandrarnas fel. Det är naturligtvis inte invandrarna som kollektiv som kan lastas. Självklart är det i de enskilda fallen respektive förövares fel. Reinfeldt talar om ”arga unga män” men borde säga ”i huvudsak invandrarligister”.

Dock måste konstateras att den jobb- och invandringspolitik som förts av regeringen Reinfeldt är ett stort misslyckande och en självklar huvudförklaring till det vi nu tvingas bevittna. De flesta någorlunda upplysta personerna i vårt samhälle måste rimligen nu inse detta förhållande.

Sverige har en ungdomsarbetslöshet på 25 procent och här utgör invandrare en stor del även om det naturligtvis sällan nämns vare sig i riksdagens talarstol eller media. Bland svenskfödda är den totala arbetslösheten ca 6 procent medan motsvarande totalsiffra för utomlands födda är cirka 16 procent.

Den förda massinvandringspolitiken innebär att den totalt tillgängliga arbetskraften fylls på med i första hand personer som nästan helt saknar utbildning och språkfärdigheter och därmed naturligtvis inte är attraktiva för arbetsmarknaden. Vi har importerat en ”lost generation” där många aldrig kommer att skaffa sig vare sig en utbildning eller ett arbete. Det är den sorgliga sanningen.

Men låt mig återgå till Reinfeldts prat om att vi är lika inför lagen. Vad som lätt glöms bort är att innan ett fåtal av huliganerna hamnar inför rätta där svensk lag naturligtvis skall tillämpas enligt ändamål och bokstav, så måste en hel del annat ske.

Poliserna på gatan skall i första hand avstyra fortsatt skadegörelse och annan brottslighet mot liv och lem samt gripa de som kan gripas på bar gärning, efter tips eller annan information. Däremot är det ju inte dessa poliser som ”på gatan” skall utreda de närmare omständigheterna, bedöma bevisläget, åtala, tolka lag och döma.

Reinfeldts snack om likhet inför lagen har därför ingen direkt bäring på det akuta, att avstyra våld och förstörelse och gripa misstänkta gärningsmän.

Därför är det i det korta perspektivet i första hand ordningsmaktens resurser och frihetsgrader som måste anpassas till den laglöshet vi nu möter med eskalerande hastighet. När till och med intervjuade ungdomar på plats påpekar att polisen är alldeles för vek så måste man fråga sig om det inte ligger någon sanning i detta?

Problemet synes vara att polischeferna, från toppen och nedåt har drillats i den politiskt korrekta ”snällhetsskola” som är allmänt förhärskande.

Upplopp och nidingsdåd av det slag det här är fråga om kan delvis jämföras med krig. Inget slag har vunnits utan starka befäl med fullmakt att improvisera och använda de metoder, den utrustning och det våld som krävs för att lösa uppgiften.

Istället talas det om arbetsmiljöproblem och att Arbetsmiljöverket skall kopplas in och så vidare. Om det inte går att ändra attityderna hos de sittande cheferna måste vi utbilda en särskild ”task-force” som i första hand ser till att lösa en uppgift och inte till sin egen bekvämlighet eller säkerhet. Det är inom detta område Reinfeldt & Co måste söka de kortsiktiga lösningarna på de problem vi nu ser. Inte upprepa att alla är lika inför lagen, för det är inte alls det frågan gäller. Huliganer och våldsverkare talar man inte till rätta, de griper man, lagför och straffar om bevisen håller.

På lite längre sikt handlar det naturligtvis om omprövning och självrannsakan vad den förda invandrings- och integrationspolitiken anbelangar. Men här synes ”hatet” mot Sverigedemokraterna – de kan bara inte, Gud hjälpe, få ”rätt” – väga tyngre än viljan att lösa ett ytterst allvarligt problem som kommer att tynga Sverige under mycket lång tid framöver.

När ”proppen gick” för den moderate riksdagsledamoten Harif Bali, själv med invandrarbakgrund, gick det skälvningar genom hela det politiska etablissemanget. På sin Facebook-sida föreslog han att ligisterna skulle hittas och deras föräldrar vräkas från sina lägenheter. Detta skedde i London för några år sedan i samband med liknande tilldragelser.

Bali menade vidare att alla ligister skall grävas fram oavsett i vilka grottor de gömmer sig i. Och väl framdragna i dagsljuset skall rättssamhällets lavett landa på deras kinder. Ord och inga visor kan man säga. Detta blev naturligtvis för mycket för mediavänstern och andra och för att inte rasera sitt politiska liv fick Bali göra det som krävs i ”det öppna Sverige”, det vill säga göra en pudel, ”officiellt” ångra sig och be om ursäkt. De som önskar tala från hjärtat gör sig icke besvär i Sverige. Gör en pudel eller bli dömd till skärselden!

All världens press skriver om Sverige och undrar vad som pågår? De talar samfällt om Stockholm, inte om de olika förorterna som inte ens cityborna känner till: ”Har vi problem i Stockholm? Det har vi inte märkt något av.”

Åter igen de tre små aporna som ingenting hört, ingenting sett och ingenting sagt. De vänsterpolitiska skribenterna kommer väl knappast närmare de drabbade förorterna än chica Södermalm med dess mysiga småkrogar och pubar. De intar en välvillig attityd till våldet och ser till och med våldet som ”ett inlägg i debatten”.

Att det nu visar sig att kärnan i huliganskocken består av, förutom ortsbor, rent kriminella och vänsteraktivister, stör naturligtvis vänsterns kulturetablissemang.

Svenska politiker har mörkat problemen för svenska folket under lång tid. Bilden av den välkomnande sörgårdsidyllen håller inte längre. Som jag sagt i tidigare krönikor, kejsaren är naken och alla kan se det utom han själv och hans underhuggare.

Men även den mest politiskt ointresserade och aningslöse kan nu inte undgå att med egna ögon se vad som händer. Alla kan se att bilar och hus brinner, att fönster krossas, att gatstenar haglar över polis, brandkår och räddningstjänst. Det är ett hån mot hela det svenska folket inklusive den stora grupp av skötsamma invandrare som finns här.

Det är ju uppseendeväckande att några invandrargrabbar i Husby skall behöva tala om för svenska folket att polisen är allt för vek och snäll och att förövarna ger blanka faen i de samhälleliga reglerna och inte har den minsta avsikt att anpassa sig till skola, arbetsliv eller ett anständigt liv i övrigt.

Oppositionen skär naturligtvis pipor i vassen när incidenter av det här slaget inträffar och som tyvärr nu synes ha alla möjligheter att förvandlas från just incidenter till ett mer fortvarigt tillstånd med risk för geografisk spridning. De angriper naturligtvis ”jobbpolitiken” och menar att regeringen Reinfeldt inte lyckats skapa jobb åt huliganerna och andra.

Detta är en allt för enkel förklaringsmodell. Det finns helt enkelt inga jobb för en stor del av den stora nyinvandring som skett under senare år. Integrationsminister Ullenhag kan fortsätta att upprepa sitt mantra att 600.000 invandrare går till jobbet varje dag samt att vi av demografiska skäl behöver mer unga människor i landet.

Det får betraktas som ett notoriskt faktum att när den rent demografiska figuren har jämnats till är vi alla döda. Åtminstone behöver vare sig Reinfeldt eller Ullenhag vara rädda för att då ha något ansvar för aktiebolaget Sverige.

Sverige måste agera nu och med full kraft på alla fronter. Dra ned invandringen drastiskt, ställa krav på språkinlärning och kunskap om hur ett någorlunda civiliserat land är tänkt att fungera, minska de ytterst generösa bidragen, kasta ut de som är här illegalt, snäva åt möjligheterna att snabbt bli medborgare – detta borde förutom språkkunskaper kräva ett antal år av egen försörjning och prickfritt leverne.

Vidare bör man byta ut chefer för de poliser som skall delta i aktionerna vid upplopp och massförstörelse, ge polisen på gatan större befogenheter, utbilda en särskild ”task force” för insatser i särskilt svåra situationer och förse dem med alla tänkbara hjälpmedel för att avvärja fortsatt skadegörelse och underlätta gripanden.

Det som pågår nu är en skam för oss alla och ett kvitto på en aningslös politik!