"Svenska affärsmän kommer tvingas tänka om"

LONDON När finansminister Alistair Darling på tisdagen meddelade i sin budgetproposition att de utlänningar som bott i Storbritannien längre än sju år och inte betalat skatt på kapital eller förtjänster utomlands skulle beskattas med en årlig summa på 30.000 pund, gick det ett sus genom City.

Och än värre; att det var retroaktivt från 2001. Enligt det konservativa partiet är det över hundrafemtiotusen som njutit av denna skatteförmån, enligt Labour partiets beräkningar är siffran närmare 15.000.

Inte bara det. De, som gjort sig stora förmögenheter genom riskkapital satsningar och hedgefonder, skulle nu beskattas med 18 procent i stället för tio som tidigare för de realisationsvinster som uppstod vid försäljning av tillgångar.

Reaktionen var omedelbar. De välavlönade bankirerna skulle lämna City i en drös och City skulle förlora sin status som världens finansiella centrum. Nu när chocken lagt sig och de utpekade super-miljonärerna rådgjort med sina egna skatte-experter visar det sig att det blir inte lätt för statens långa arm att komma åt dessa obeskattade förmögenheter inbäddade i anonyma fonder i olika skatteparadis.

Och när det gäller de, som gjort sig stora pengar på hedgefonder och riskkapital kom beslutet inte som en större chock. ”Jag vet inte någon i vår bransch som inte erkänner att det var oförsvarbart med en skattesats på tio procent” är en kommentar i Daily Telegraph från Peter Taylor, som är ledande partner i Duke Street Capital.

På kontoret för Citys borgmästare vill de helst inte kommentera effekten av de nya skattepålagorna. ”Vi undviker alla partipolitiska frågor”, men ingen tror att City kommer förlora sin position. Det är inte bara skattefördelarna som lockat hit duktiga bankirer. London har färre regler än andra finanscentra, ett världsspråk, tillgången till professionell expertis och en finansiell kreativitet, som betyder mycket i dagens konkurrens.

De som drabbas av de nya skatterna får nu sätta sig ner och räkna ut om det lönar sig att betala de 30.000 pund per år eller att låta brittiska staten beskatta alla tillgångar – de flesta kommer säkert att välja det första alternativet.

När det gäller realisationsbeskattningen är det är de små entreprenörerna som drabbas. Jeff Randall, veteran bland ekonomi-bevakarna, säger i sin budgetkrönika att ”det var ett kryphål som var tvunget att täppas till, men med 18 procent har finansministern tagit till en slägga för att klämma till några riskkapitalister och samtidigt tagit bort lockbetet för de som vågar ta en risk för att bli vår nästa Bill Gates.”

Det finns ett tusental svenskar som framöver kommer tvingas betala skatt efter skattefria London-år. Många kom över i den våg, som under sextiotalet satte upp de första svenska bank-filialerna i London. Svenska Handelskammaren i London ska nu tillsammans med andra internationella handelskammare via The Council of Foreign Chambers gemensamt skriva till regeringen.

”Nu är kanske inte Londonsvenskarna den viktigare gruppen, som drabbas ev dessa nya regler,” säger Christina Liljeström, direktör på Svenska Handelskammaren, ”men det finns en stor grupp svenskar som arbetar i City, där en av attraktionerna varit skatten. Vi får inte heller glömma de många affärsmän som kommer hit och i sin tur ökar handeln mellan Sverige och Storbritannien. De kommer också tvingas tänka om. ”

Pia Helena Ormerod

Frilansskribent i London

[email protected]