Skrota PPM-gnället

Fondbranschens kritik mot PPM-systemet har den senaste tiden åter växt i styrka. I fokus står rådgivningsbolagen som på sina kunders uppdrag snabbt kan flytta kapital mellan olika fonder.

Avanza-ekonomen Claes Hemberg gav dem nyligen epitetet ”PPM-marodörer” i ett blogginlägg på Finansliv.se.

Allt fler fondförvaltare kräver helt enkelt att de snabba flyttströmmarna stoppas. I annat fall kommer en rad PPM-fonder dras tillbaka, ett hot som redan satts i verket på sina håll. Det heter att PPM-systemet riskerar att missa de bästa fonderna och förvaltarna om inget drastiskt görs.

Men är det så konstigt att pensionsspararna på olika sätt försöker maximera sin avkastning i PPM-systemet? Är inte det hela poängen? Varför ska den enskilde ta hänsyn till helheten när systemet bara premierar egen vinning?

I den världen är det inte synd om den som ligger kvar i en fond som drabbas av massflykt. Man får helt enkelt skylla sig själv. På samma sätt som det gäller att aktivt välja en framgångsrik fond för att få ut så hög avkastning som möjligt gäller det också att ha koll på när trenden vänder.

Det vore klädsamt om fondbranschen var lite försiktigare i sina högljudda kommentarer. Att många rådgivare rör sig i en gråzon och mest profiterar på en allmän pensionsångest råder det ingen tvekan om. Men är fondbranschen så mycket bättre?

Faktum är att PPM-systemet mer eller mindre är skräddarsytt för branschen och att dagens situation har sina rötter i beslut som samma bransch tidigare applåderat.

Tio år efter starten finns det i dag drygt 350 miljarder kronor inlåsta i PPM-systemet. Det är mumma för förvaltarna som lever på arvoden och avgifter. I det nya pensionssystemet fick de en del av en pengaflod som de tidigare aldrig hade kunnat drömma om.

Från dag ett har mycket möda lagts ner på att få spararna att aktivt flytta sina pengar. För att få så många pensionssparare som möjligt att lämna Sjunde AP-fondens soffa och gå med pengarna till något av de privata alternativen har möjligheten till kortsiktiga fondbyten varit en grundbult i systemet från början.

Det rimmar illa med att pensionssparandet för den enskilde är ett projekt som sträcker sig över drygt 30 år.

Många fonder lockar med hög historisk avkastning som bästa säljargument. Enkla topplistor har blivit spararnas främsta jämförelsemetod.

Frågan är om branschen tagit ett långsiktigt ansvar i sin marknadsföring och när den lanserat nischfonder med spektakulär avkastning. Är dessa fonder verkligen en hållbar del av PPM-systemet på längre sikt?

Många fondförvaltare backar nu och visar att de främst har varit kortsiktigt intresserade av att få sin del av avgiftskakan när de lanserat sina fonder. Det man egentligen vill åt är pensionssparare som sitter snällt i båten samtidigt som avgifterna tickar in.

Problemet med PPM-modellen är att den inte på någon punkt premierar långsiktighet och eftertanke. Men det var heller aldrig avsikten. Istället har vi fått precis det ineffektiva och avgiftsslukande system som man kunde anta från början.

Med tanke på premiepensionens begränsade del av pensionssystemet som helhet vore det välkommet med helt nya tankar om hur pengarna får placeras.

Istället för att agera genom en fondstruktur som bara är ett privat alternativ till de statliga AP-fonderna borde placeringsmöjligheterna breddas.

Det är rimligt att fondmodellen används de sista åren före pensionen då kapitalet snart ska börja betalas ut. Men innan dess finns en period på omkring 25 år då pengarna kan användas på helt andra sätt.

Vad sägs om placeringsalternativ kopplade till det egna boendet eller egna företagandet?

Eller möjligheten att agera på en global mikrolånemarknad eller medverkan i finansiering av projekt inom offentlig-privat samverkan?

Här kan finansbranschens uppfinningsrikedom spela en viktig roll och det skulle också finnas möjlighet att ta ut avgifter på rådgivning och tjänster.

För den enskilde pensionsspararen skulle fokus flyttas från den kortsiktiga avkastningen till mer personliga och långsiktiga placeringsval. En framtida pensionssparare skulle kunna säga: ”Jag placerar min pension i ett nytt lokalt sjukhus och i ett entreprenörsnätverk i Indien”.

Vore det inte mycket mer spännande än att lyssna på det eviga PPM-gnället?