Skiter björnen i skogen?

Det federala USA äger nästan tretton procent av all skog och mark i landet. Sedan de skapade Yellowstone, Yosemite, och Grand Canyon nationalparker har de visat vägen för en del andra länder hur de bör sköta sina naturresurser.

Vi observerar att de inte skiter i sin skog men att björnen fortfarande gör det. Tack så mycket, U.S National Park Service! We love you. Vi kan åka dit, se och uppleva.

Det amerikanska samhället behöver gemensamma mål som alla kan samla sig bakom när de slänger skit på varandra i valdebatterna. Att gilla naturen ligger i deras, hm, natur. Det är antagligen det enda de är överens om.

Makroekonomi i USA är numera: Trädstånd och välfärd. Inte välstånd. Det krävs eget arbete att skapa välstånd. Politiker pratar ständigt om möjligheterna och vi lyssnar ibland. Särskilt i valtider. Det är valtider nu igen. So listen up, you fool.

USA har femtio stater, varje delstat med sin egen kongress.

Fråga: Vad gör den federala myndigheten i Obamas terräng? Svar: De försöker plantera ny skog och rensa upp efter den senaste regimens avverkning.

I dagarna ska de amerikanska väljarna gå till urnorna igen. Det blir spännande eftersom republikarnerna har blivit skotträdda av ett nytt fenomen inom sina egna led – tepartiet (pang, pang, du är död) och för att demokraterna simmar runt i cirklar. Och det finns ingen Reagan eller Kennedy kvar som ger inspiration. Det är minnen från en svunnen tid.

Dollys hooters ger heller ingen inspiration trots att de borde, givet att de är formidabla och pekar åt rätt håll – d.v.s. framåt. Dolly har blivit gammal, helt enkelt. Det finns nya förmågor nu. Om vi tänker efter så finns det alltid nya förmågor. Och sedan nyare, etc. Varje dag.

Skitsnack åsido, så vad är makroekonomi i Obamas Amerika?

Det är, enkelt sagt, ett fält som studerar den sammanlagda ekonomin. Den mäter saker som skillnader inom sysselsättning, total inkomst, tillväxt, nationalprodukt (hur mycket som produceras), inflation, och priser på det som tillverkas, säljs och köps. Kort sagt, det fokuserar på de totala ekonomiska röreleserna och trenderna. Mikroekonomin, å andra sidan, fokuserar på faktorer som påverkar enskilda personer och företag.

Vi kan inte räkna hem framtiden om vi inte planerar framåt. Och vi ser inte framtiden om vi inte lär oss av våra misstag. Kan någon påminna Wall Street om det, please?

I USA så förstår man makroekonomi som den del av ekonomin som handlar om nationell inkomst (fast det handlar ju egentligen mest om hur man ska spendera den, inte tjäna in den), konsumtion och investeringar.

Mellan Wall Street och Main Street så har Obama ett helvete just nu. Liksom alla amerikanska presidenter har fått erfara så representerar Vita Huset bara en tredjedel av USA’s styre (executive). De andra två delarna är den lagstiftande (congress) och den juridiska (supreme court).

Never shall the three meet. Den amerikanska konstitutionen regerar enväldigt. Alla andra får stå på kö. Fast lobbyister bryr sig inte om sådana små detaljer utan tar friskt betalt för tjänster som är inriktade på att påverka politikernas beslut.

Amerika har inte den största landmassan i världen, inte de fetaste ankorna, inga fler Kennedys av betydelse kvar. Dolly finns där fortfarande, gudskelov (see ya’ in the holler, baby, tonight) och andra resurser: Nämligen över tre hundra miljoner medelklassare som är utbildade och street smart. Som tjänar, i genomsnitt, trettio procent mer än vi svenskar och betalar betydligt mindre i skatt. Det här är ett gäng med köpkraft! Och pengar ger voting power.

Den amerikanska valutgången den 2:a November kommer troligtvis att påverka oss i Sverige. Om det är sant så bör vi ha någon kunskap om hur valet fungerar over there.

Medborgare som har rösträtt går till sin lokala (om än tillfälliga) röstplats, vilken oftast är en skola i närheten (fängelsekunder och de som blivit utkastade från det militära gör sig inte besvär. De får inte rösta).

I år handlar det om kongressval och lokalval, bägge baserade på en enkel majoritet. Presidentvalet, som kommer tillbaka om två år, är lite mer komplicerat. Vi återkommer till det under sommaren 2011.

Enbenta ankor simmar faktiskt inte i cirklar. De blir dock snabbt avskjutna. Enbenta politiker likaså. Kabooom!

Vi pratar inte om Kennedy längre men vi som levt ett tag minns var vi befann oss när JFK tog sin sista road trip i Dallas.

Men Dolly (b)röstar i valet och sjunger America the Beautiful i sitt Dollywood (det ligger i Tennessee) tillsammans med Nashville och nästan alla i Hollywood. Tretton miljoner amerikasvenskar rockar med och lägger sin röst den 2:a november. Och björnen skiter fortfarande i skogen där allt är som vanligt.

CHRIS BYLANDER – Saint Louis, Missouri