"Skatteverket påverkades av insideranklagelserna"

I måndags möttes Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Skatteverket i rättssalen igen.

Skatteverkets handläggare Claes Engren klev in i rättsalen och sträckte fram en hand mot Ossian Hellers som fattade den i sin högra hand. Andreas Hofmann var i full gång med att packa upp vad han hade i sin väska och missade Engrens vänliga gest.

Förhandlingen startade några minuter över klockan halv tio på måndagsförmiddagen. Realtid.se var på plats men fick snart lämna rättssalen när männens ombud advokat Börje Leidhammar begärde stängda dörrar, vilket rätten godtog.

Ossian Hellers och Andreas Hofmann förlorade i Förvaltningsrätten där domstolen slog fast i ett beslut att Ossian Hellers ska betala 2,2 miljoner kronor och Andreas Hofmann ska betala 3,5 miljoner kronor i straffskatt för vinster som de gjorde på aktieaffärer under 2005.

I måndags var det därför tid för Ossian Hellers och Anderas Hofmann att än en gång försöka övertyga rätten – denna gång Kammarrätten – att de rättelser som de lämnade in några veckor efter att de varit häktade för insiderbrott, faktiskt var frivilliga.

I vanlig ordning när Ossian Hellers och Andreas Hofmann befinner sig i en rättssal har de förberett med powerpoint-presentationer.

Ossian Hellers börjar sin presentation med bakgrunden till varför de sitter i Kammarrättens rättssal just nu. Bakgrunden heter ”Insiderhärvan.”

Han berättar hur han anhölls av EBM den 16 april 2007, misstänkt för insiderbrott.

”Ganska omgående kunde jag och övriga bevisa att insidermisstankarna var helt felaktiga. Exempelvis fanns det vid en majoritet av de genomförda transaktionerna inte ens insiderinformation. Det var därmed teoretiskt omöjligt att begå ett insiderbrott.”

Han berättar även att EBM ”utlovade nedläggning av förundersökning ett flertal gånger, men sade sig vilja avvakta att medias intresse dog ut.”

Enligt Ossian Hellers kände sig EBM till slut tvungna att ”ändå gå till rättegång.”

Att han och Andreas Hofmann med flera blev frikända i tingsrätten berodde inte på brist på bevis utan på att anklagelserna var grundlösa, menar han.

Att Skatteverket och förvaltningsrätten bedömt att han ska betala 2,2 miljoner kronor i straffskatt beror på, enligt Hellers, att de sett ur perspektivet att ”jag är en insiderbrottsling.”

Han menar att myndigheten och domstolen har fokuserat på hans trovärdighet istället för regler, fakta och logik.

Skatteverket å sin sida menar att Ossian Hellers och Andreas Hofmann har lämnat in sina självrättelser först när de förstått att de tidigare odeklarerade aktievinsterna skulle granskas av Skatteverket.

Ossian Hellers förklaring är att han inte ville störa Cevian Capitals pågående fondresning under 2006 och 2007. Han ansåg att det fanns en risk att uppgifterna om hans aktievinster läckte ut i media.

Hans slutsats i Kammarrätten är nu att ”Javisst, jag var kanske överdrivet försiktig när jag väntade.”

Skatteverket och Förvaltningsrätten har i sina bedömningar pekat på att Ossian Hellers och Anderas Hofmann känt en oro vid tidpunkten då de lämnade in sin frivilliga rättelse. Bland annat hade media skrivit mycket om misstankarna som riktats mot dem och i en specifik artikel uttalade sig en handläggare på Skatteverket att det kunde bli aktuellt med en granskning.

Ossian Hellers menar dock att han inte följt mediernas rapportering om Insiderhärvan.

”Det lilla jag fick höra om löpsedlar och förstasidor var för mig motbjudande. Var det något som jag inte ville ta del av så var det osakliga spekulationer om att jag var en av de hittills värsta insiderskurkarna.”

När Realtid.se talade med Skatteverkets handläggare Claes Engren i slutet av maj i år berättade han att myndigheten inte fått ta del av de kontoutdrag från Luxemburg som EBM använt sig av i skattebrottsåtalet. Skatteverket var då på väg att vända sig till åklagaren i Luxemburg.

Enligt Ossian Hellers får dock inte bankerna i Luxemburg lämna ut kontoutdrag från inkomståren innan 2010 till utländska Skattemyndigheter.

Han menar att han därför visste att Skattemyndigheten inte skulle kunna upptäcka hans vinster på aktieaffärerna från inkomståret 2005, vilket slår död på den allmänna oro som Skattemyndigheten och Förvaltningsrätten hänvisar till.

Ossian Hellers avslutar sin 39-sidor långa powerpoint-presentation med orden ”Jag ska bli likabehandlad med andra, trots att jag felaktigt blivit anklagad för insiderbrott.”

Även Andreas Hofmann inleder sin presentation med att insideranklagelserna har hindrat honom från att bli bedömd på objektiva grunder när det gäller beskattningen av hans aktievinster.

Han citerar även Realtid.ses Per Agerman som kommenterade domen den 18 juni: ”Nu är det försvarets historieskrivning som vinner mark: Ekobrottsmyndigheten drev insiderutredningen för att rädda sitt eget skinn och myndighetsledningen ville bara se ett medialt åtal, strunt samma hur det sedan skulle gå i rättssalen.”

Andreas Hofmann menar att Skattemyndighetens objektivitet har påverkats av EBM:s misstankar. Nu vädjar han om att ”få en objektiv bedömning av sitt skatteförfarande.”

Andreas Hofmann menar att han sedan långt tillbaka planerat att lämna in en frivillig rättelse. Tillgångarna bestod av ett krigsskadestånd. Pengarna från skadeståndet, cirka 12 miljoner kronor, var insatta på ett konto i Luxemburg och planerna, enligt Hofmann, var att pengarna skulle tas in i Sverige år 2007.

Ny bevisning i Kammarrätten är en mejlkonversation mellan Andreas Hofmann och hans rådgivare från SEB i Luxemburg från år 2003 och 2004 där de diskuterar att skicka över hela kontot till Andreas Hofmanns rådgivare i Sverige.

Andreas Hofmann menar att hans motivering till varför han avvaktade med att komma in med en deklaration är självklar. Han pekar på Skatteverkets brister och menar att han har varit behjälplig och frågat vad som behöver kompletteras. Han uppger att Skatteverket inte hade något svar på den frågan.

Andreas Hofmann berättar att han inte hade anledning att tro att Skatteverket inlett en granskning medan han satt häkad för insiderbrott. En av anledningarna han uppger är att hans advokat ringde till Skattemyndigheten för att försäkra sig om att en sådan utredningen inte pågick.

”AH kämpade inte mot klockan(…) AH hade ingen anledning att tro att de felaktiga insideranklagelserna skulle få några skattekonsekvenser.”

Andreas Hofmann menar att om han inte hade skickiat in någon frivillig rättelse så hade det aldrig blivit någon rättelse eftersom Skatteverket aldrig hade fått tillgång till något material.

Både Ossian och Andreas menar att om Skatteverket istället hade sköntaxerat dem innan självrättelserna kommit in så hade skatten blivit obetydlig i jämförelse med det faktiska beloppen. I Ossians fall hade det inneburit en skillnad med cirka fem miljoner kronor i skatt och i Andreas fall hade det inneburit en skillnad på cirka 8,4 miljoner kronor.

Något datum när Kammarrätten kommer med ett beslut är vid skrivande stund ännu inte diariefört vid domstolen.