Samhällets oförmåga att anpassa sig till den nya verkligheten är allvarlig

En uppmärksammad reklam under Superbowl, innehållandes en twist på Dolly Partons klassiska låt ”9 to 5” har satt gigekonomin på agendan – men väckt debatt i USA.

Vid en första anblick är reklamen anspråkslös. Den visar uttråkade människor på ett kontor som, när klockan slår fem, slår ihop sina datorer för att ge sig iväg och påbörja nästa arbetsdag, den som pågår ”5 to 9”. I Dolly Partons nya version av låten innebär inte jobbet längre fyrkantiga kontorsbås och en nedräkning tills arbetsdagen är slut, utan om passion. Det står klart när vi i reklamen ser en kvinna dansa iväg till de dansklasser hon ska hålla, samtidigt som en annan kvinna glatt sysslar med slöjdarbete, troligtvis något som senare ska säljas på webbhotellet som står bakom reklamen.

Men reklamfilmen, som är ett slags hyllning till gigekonomin, har väckt kritik i USA. Bland annat har New York Times-journalisten Jessica Bennett skrivit en kritisk artikel, och frilansjournalisten Kim Kelly beskriver i NBC Dolly Partons medverkan i reklamfilmen som ett ”tondövt snedsteg från en älskad ikon”. Det som genomgående lyfts i kritiken är att det i realiteten inte bara är passion som driver människor till att ta jobb inom gigekonomin, för många är det snarare en nödvändighet för att försörja sig och sin familj.

För en del har gigekonomin blivit synonym med de företag som tummar på arbetsvillkor och säkerhet. Men det är en baksida av arbetslivet som finns inom alla arbetsformer, inte bara för giggare. Den bilden gör det också svårare för seriösa aktörer inom gigekonomin att lyckas. 

Men oavsett om man väljer att vara en del av gigekonomin för att man måste, eller för att man uppskattar den frihet och flexibilitet det ger, så innebär det en rad negativa effekter både för den egna tryggheten och för den personliga ekonomin. Väldigt få av de som arbetar som giggare har samma möjlighet att exempelvis ta ett lån på banken för att köpa en bostad, som en fast anställd person har. Det är dessutom krångligare att få tillgång till andra självklarheter som tillsvidareanställda åtnjuter, som till exempel en bra pension.

Med tanke på att allt fler söker sig till gigekonomin, och den traditionella tillsvidareanställningen blir mindre vanlig, så är samhällets oförmåga att anpassa sig till den nya verkligheten allvarlig.

Oavsett vad man tycker om gigekonomin så är den här för att stanna och en förändrad arbetsmarknad kräver nya regler. Det är inte längre rimligt att en fast anställning ska vara det självklara och enda beviset för en trygg ekonomi då man söker bolån på banken, eller att en tillsvidareanställning ska vara en förutsättning för att få tillgång till samhällets skyddsnät.

Det är hög tid för samhället att anpassa sig efter den nya arbetsmarknaden, och vi borde inte behöva be Dolly Parton påminna oss om det.

Sohaila Bagger-Sjöbäck
Grundare, GigAssembly powered by Novare